Sideways
Medlem
Hej! Är intresserad hur ni andra här på fotosidan kom fram till erat fotointresse, när började ni fota, vad var det som fick er att börja fota? Skriv din egna historia. 
Här har ni min historia.
Det var en kväll när jag låg hemma och kollade runt det gamla vanliga på internet, facebook m.m som det bara small till i mitt huvud. " Jag vill bli fotograf " tänkte jag, kände att det ryckte till i bena och jag ville bara springa till elektronik affären och inhandla mig en kamera! Tycker det är rätt så ironsikt att man bara kan bestämma sig för något på loppet av en sekund, att nya intressen kan skapas helt från ingenstans utan att ens ha kollat åt det hållet förut. Så dagarna gick, och intresset brann fortfarande. Jag var helt besluten om att jag skulle inhandla mig en kamera och leva upp till detta. Annars så brukar jag mest vara den personen som är helt exalterad och galen i något i en vecka, sedan tröttnar jag helt! Men jag visste att med fotografering skulle det inte vara samma sak. Och det är det ju inte, för det är något jag glädjs åt varje dag! Så efter en vecka och lite tjat och fjäsk så fick jag mamma till att köpa mig en kamera. Hon sa att jag fick se det som en sen födelsedags present! Hade fyllt år nyligen ( 6 januari ). Och dagen därefter gick jag inne på Media Markt, som ett barn i en godisaffär med uppspända ögon och ett leende större än jag vet inte vad! Och det roligaste var, jag hade inte en aning om vad för kamera jag var ute efter! Kom helt oförberedd och okunnig. Men som tur var befann det sig en erfaren gubbe i 50 års ålder på fotoavdelningen. Medans han frågade mig tusentals frågor, vad ska du fota, har du fotat för, har du några krav, märke, osv osv. Så stod jag där helt borta i mina djupa tankar och inte hörde nånting, det ända jag fokuserade på var kameran jag just höll i. Den låg helt perfekt i min hand, som om den var menad för mig, som om den låg där för bara bara just mig. Det ända som kom upp i min tanke var " Den här ska jag ha".
Jag vet inte hur bra den var, jag vet inte vad den kostade, jag vet inte vad det var för märke. Det ända jag visste var att jag skulle ha den. Det var den som skulle öppna dörrarna till mitt nyblivna fotointresse. Efter många om och men, frågor och funderingar. Påskrivna papper och lukten av pengar, så hade jag kameran, kamera väskan, och minneskortet vilandes i mitt knä i passagerar sätet i vår lilla bil. Jag var så fruktansvärt ivrig! Kunde inte hålla tyst på vägen hem, berättade allt jag skulle fota, alla platser jag ville åka till och fota, frågade mamma och pappa " Behöver ni något att fota? Säg till jag fotar jag fotar ". Haha ja ni kan ju tänka er hur ivrig jag var. När vi anlände hem sprang jag in i mitt rum, öppnade lådan så försiktigt jag kunde. Läste igenom varenda manual, läste på internet, blev medlem på ett och annat foto forum. Laddade batteriet, tryckte i minneskortet och gav mig iväg. Och det jag siktade på var skogen, det var lite konstigt att skogen intresserade mig nu bara för jag hade en kamera. Jag har alltid varit en stadsmänniska som föredrar mycket trafik, smockfullt med människor och tusentals blickar i luften. Men nej nu var det skogen som gällde, tystnaden, ögonblicket av min första exponering. Jag var så jäkla nöjd!
- Så nu är jag här, ivrig och glad! Fotat ungefär varje dag i cirka 2 veckors tid nu, och det blir bara bättre och bättre.
Kameran var en canon eos 100d.
Här har ni min historia. Det var en kväll när jag låg hemma och kollade runt det gamla vanliga på internet, facebook m.m som det bara small till i mitt huvud. " Jag vill bli fotograf " tänkte jag, kände att det ryckte till i bena och jag ville bara springa till elektronik affären och inhandla mig en kamera! Tycker det är rätt så ironsikt att man bara kan bestämma sig för något på loppet av en sekund, att nya intressen kan skapas helt från ingenstans utan att ens ha kollat åt det hållet förut. Så dagarna gick, och intresset brann fortfarande. Jag var helt besluten om att jag skulle inhandla mig en kamera och leva upp till detta. Annars så brukar jag mest vara den personen som är helt exalterad och galen i något i en vecka, sedan tröttnar jag helt! Men jag visste att med fotografering skulle det inte vara samma sak. Och det är det ju inte, för det är något jag glädjs åt varje dag! Så efter en vecka och lite tjat och fjäsk så fick jag mamma till att köpa mig en kamera. Hon sa att jag fick se det som en sen födelsedags present! Hade fyllt år nyligen ( 6 januari ). Och dagen därefter gick jag inne på Media Markt, som ett barn i en godisaffär med uppspända ögon och ett leende större än jag vet inte vad! Och det roligaste var, jag hade inte en aning om vad för kamera jag var ute efter! Kom helt oförberedd och okunnig. Men som tur var befann det sig en erfaren gubbe i 50 års ålder på fotoavdelningen. Medans han frågade mig tusentals frågor, vad ska du fota, har du fotat för, har du några krav, märke, osv osv. Så stod jag där helt borta i mina djupa tankar och inte hörde nånting, det ända jag fokuserade på var kameran jag just höll i. Den låg helt perfekt i min hand, som om den var menad för mig, som om den låg där för bara bara just mig. Det ända som kom upp i min tanke var " Den här ska jag ha".
Jag vet inte hur bra den var, jag vet inte vad den kostade, jag vet inte vad det var för märke. Det ända jag visste var att jag skulle ha den. Det var den som skulle öppna dörrarna till mitt nyblivna fotointresse. Efter många om och men, frågor och funderingar. Påskrivna papper och lukten av pengar, så hade jag kameran, kamera väskan, och minneskortet vilandes i mitt knä i passagerar sätet i vår lilla bil. Jag var så fruktansvärt ivrig! Kunde inte hålla tyst på vägen hem, berättade allt jag skulle fota, alla platser jag ville åka till och fota, frågade mamma och pappa " Behöver ni något att fota? Säg till jag fotar jag fotar ". Haha ja ni kan ju tänka er hur ivrig jag var. När vi anlände hem sprang jag in i mitt rum, öppnade lådan så försiktigt jag kunde. Läste igenom varenda manual, läste på internet, blev medlem på ett och annat foto forum. Laddade batteriet, tryckte i minneskortet och gav mig iväg. Och det jag siktade på var skogen, det var lite konstigt att skogen intresserade mig nu bara för jag hade en kamera. Jag har alltid varit en stadsmänniska som föredrar mycket trafik, smockfullt med människor och tusentals blickar i luften. Men nej nu var det skogen som gällde, tystnaden, ögonblicket av min första exponering. Jag var så jäkla nöjd!
- Så nu är jag här, ivrig och glad! Fotat ungefär varje dag i cirka 2 veckors tid nu, och det blir bara bättre och bättre.
Kameran var en canon eos 100d.
