Fototeknik 2 - Rörelse och skärpedjup
Slutartider och rörelser
Slutartiden är helt avgörande för återgivningen rörelser. Kort
slutartid fryser rörelser medan lång slutartid framhäver
rörelseoskärpa. 
Kort slutartid, 1/500 s. 
Lång slutartid, 1/15 s. 
Slutartider 1 s, 1/4 s, 1/15 s, 1/60 s, 1/250 s.
Vilken slutartid som behövs beror helt på hur snabbt motivet rör sig.
Panorering
Man
rör kameran under exponeringen för att följa med det rörliga motivet.
Lämplig slutartid är ofta ca 1/8 - 1/30 s. Det är viktigt att man
mjukt följer med motivet och inte avstannar rörelsen när man trycker
av. Övning ger färdighet! Ett stativ med trevägs- eller videohuvud kan
ibland vara bra för att inte få skakningar i höjdled.
1/15 s med panorering.
Skakningsoskärpa
Detta är den vanligaste orsaken till oskarpa bilder!
Tumregel för handhållen kamera: Tid kortare än 1/brännvidd (för 35mm film).
Exempel: 50 mm => 1/60 s eller kortare
400 mm => 1/500 s
Använd
stativ! Även ett uselt stativ är ofta bättre än inget alls. Använd
naturliga stativ i form av soptunnor, stenar etc. Använd trådutlösare
eller självutlösare för att undvika vibrationer.
Skärpedjup
Bländaren
används inte i huvudsak för att styra exponeringen utan för att styra
skärpedjupet. Med skärpedjup menar vi det område i djupled på bilden
som vi uppfattar som skarpt. Vid normala fotograferingsavstånd sträcker
sig skärpedjupet ca 1/3 mot kameran och 2/3 från kameran.
Skärpedjupet ökar (åt båda hållen) med mindre bländare (större tal)
eller minskad avbildningsskala.
Skärpedjup
Regeln med tredjedelar gäller inte på mycket korta avstånd. Då fördelar sig skärpedjupet ungefär lika framåt och bakåt.
Avbildningsskalan
anger hur stort ett avbildat föremål blir på filmen i förhållande till
i verkligen. Detta styrs av brännvidden och avståndet.
Avbildningsskalan ökar när vi går närmare vilket då minskar
skärpedjupet.
På samma avstånd ökar avbildningsskalan med ökande
brännvidd. Detta har gett upphov till missuppfattningen
att teleobjektiv ger kortare skärpedjup än
vidvinklar. Om vi med teleobjektivet ökar avståndet så att
avbildningsskalan blir densamma får vi samma skärpedjup.
Alla
objektiv med samma brännvidd ger samma skärpedjup. Man kan alltså inte
tillverka ett objektiv som ger större eller kortare skärpedjup.
Med olika avbildningsskala blir skärpedjupet olika. Avstånd 2m, bländare 11.
Med samma avbildningsskala blir skärpedjupet lika trots olika brännvidd. Bländare 11.
55mm och 180mm brännvidd. Samma bländare (4) och avbildningsskala ger samma skärpedjup.
Sammanfattning:
Litet skärpedjup får vi med:
* stor bländaröppning
* stor avbildningsskala
Stort skärpedjup får vi med:
* liten bländaröppning
* liten avbildningsskala
Hur får man rätt skärpedjup?
Skärpedjupet
är oerhört viktigt för bilden. Det måste anpassas till situationen.
Ibland vill man ha stort skärpedjup och ibland litet.
För att få rätt skärpedjup måste man:
1) välja rätt bländare
2) ställa fokus på rätt avstånd
Till vänster bländare 4 och fokus på lövet. I
mitten bländare 22 - skärpedjupet räcker inte riktigt till hela bilden.
Till höger fokus på stenen mellan lövet och vattnet - nu räcker
skärpedjupet över hela bilden.
Hur gör man då detta praktiken?
Ja, det är faktiskt ganska svårt då kameratillverkarna verkar ha glömt
denna viktiga egenskap hos bilderna. Det finns några olika metoder.
Tabell
Det
finns speciella tabeller som visar en brännvidds skärpedjup vid olika
avstånd och bländare. Man kan också räkna ut det med enkla formler. Den
här metoden fungerar bra men är inte direkt anpassad för fotografering
"ute på fältet".
Nedbländningsknapp / skärpedjupskontroll
De
flesta bättre systemkameror har en speciell knapp för nedbländning av
objektivet till inställd bländare. Normalt är ju den fysiska bländaren
helt öppen för att ge en ljus sökarbild och kameran bländar ner strax
innan slutaren öppnar. Genom att trycka in denna knapp/spak kan man se
skärpedjupet i sökaren. Den här fungarar inte så bra då sökarbilden
blir mörk. Det är mycket svårt att se om något är tillräckligt skarpt.
Däremot är knappen bra för att se att oskärpan i t ex bakgrunden
är tillräckligt oskarp.
Skala på objektivet
Detta
är den metod som fungerar bäst i praktiken. Vissa objektiv har en
skärpedjupsskala på objektivet. Med hjälp av denna kan man ställa in
rätt bländare/avstånd för ett önskat skärpedjup. Skärpedjupet visas
grafiskt för olika bländare. För att få maximalt skärpedjup ska man
ställa in det s.k. hyperfokalavståndet.
På
bländare 22 är hyperfokalavsåndet 2m. Ställs detta avstånd in räcker
skärpedjupet från oändligt till 0,7m. På bländare 11 får vi skärpedjup
från 5m till knappt 1m.
DEP mode
Vissa Canon
EOS-modeller har inbyggd skärpedjupsautomatik. Man riktar in kameran
mot ett närliggande föremål och ett längre bort. Kameran ställer sedan
in bländare och avstånd så att skärpedjupet precis täcker detta område.
Det här fungerar mycket bra i praktiken. OBS att A-DEP på enklare
modeller i stället försöker få rätt skärpedjup genom att använda flera
fokuspunkter vilket i praktiken är oanvändbart.
Läs mer
Mer i samma artikelserie
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
32 Kommentarer
Logga in för att kommentera
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?postid=239966#post239966
Visserligen är den formel för skärpedjup som nämns i mitt inlägg självklart också en förenkling, alla faktorer räknas inte in där utan bara den geometriska strålgången.
**************
Sammanfattning:
Litet skärpedjup får vi med
Stort skärpedjup får vi med
stor bländaröppning
liten bländaröppning
stor avbildningsskala
liten avbildningsskala
**********************
Är det inte något radbrytningsproblem?
Jag har några invändningar mot en del av det du skriver i artikeln om skärpedjup. Du säger bl a att det går inte att tillverka ett objektiv med samma brännvidd som ett annat objektiv som har ett bättre skärpedjup. Alla objektiv som har samma brännvidd har samma skärpedjup, säger du.
På ett annat ställe säger du att kameratillverkarna tycks ha glömt bort egenskaperna (skärpedjupet) i bilderna.
Detta är inte alldeles korrekt om man skall vara noggrann.
De problem som medför att skärpedjupet blir litet vid stora bländaröppningar (hål) beror på linsernas former. En ideal lins skall samla alla ljusstrålarna i en punkt. Då blir det perfekt skärpedjup i hela bilden. Om man skulle tillverka en sådan lins måste linsens ljusbrytande ytor ha formen av en parabelbåge. Man kan jämföra med parabolantenner och även sk parabolmikrofoner. En parabolantenn reflekterar radiovågorna så att dom samlas i en punkt, där "läshuvudet" sitter. Med en parabolmikrofon kan man fånga upp ljud från en ljudkälla långt ifrån mikrofonen. Principen är densamma om det är ljudvågor eller radiovågor - parabelformen samlar radiovågorna eller ljudvågorna i en punkt. Detta är karaktäristiskt för en parabel. Om man illustrerar i två dimensioner i ett rätvinkligt koordinatsystem så beskriver grafen av en godtycklig andragradsekvation en parabel.
Det går alltså att tillverka ett objektiv som har ett bättre skärpedjup än ett annat objektiv med samma brännvidd - om man slipar linsernas ljusbrytande ytor till parabelformer. Då blir det full skärpa i hela bilden oberoende av avstånden och hela problemet med skärpedjup försvinner helt. Varför slipar man inte linserna till parabelform istället då? Svar: det är tekniskt mycket svårt att slipa sådana linser. Å andra sidan finns det faktiskt sådana linser i vissa kameror och dom kallas för fixfocusobjektiv. Med sådana objektiv försvinner inte bara problemen med dåligt skärpedjup - man slipper även att ställa in avstånden, dvs focus i bilden.
Istället för en parabelform använder man sfäriska linser som är mycket lättare att tillverka.
a
Betrakta området (a) i mitten som är gemensamt för båda cirklarna. Det beskriver formen hos en sfärisk lins.
Den sfäriska formen är en approximation av en parabolisk form och den överensstämmer bäst med en parabolform i centrum av linsen, dvs där linsen är som tjockast. De ljusstrålar som träffar linsen längst ut, där linsen är tunn samlas inte i en punkt som ljusstrålarna i mitten av linsen. Dessa sk randstrålar sprider sig över hela bilden och det är dessa som gör att bilden blir suddig. Med en bländare avskärmas dessa randstrålar, som alltså inte släpps igenom och därför blir skärpedjupet i bilden bättre. Med en stor bländare, alltså ett litet hål, är det endast ljusstrålarna i centrum av linsen som släpps igenom och det är där som den sfäriska approximationen av parabelformen stämmer bäst överens.
Sammanfattning: bländaren avskärmar randstrålarna som gör bilden suddig.
Jag vet inte om jag lyckats beskriva problemen med linsernas former på ett tillräckligt begripligt sätt och om du har några frågor får du gärna höra av dig.
Med vänlig hälsning
Lars Erlandsson
Jag har endast elektronisk sökare, inte optisk, på min Canon Powershot S3 IS. Jag har än så länge mycket liten fotovana, men har redan börjat märka saknaden av optisk sökare vid manuell fokusering.
Också jag har tyckt att inställningarna för att kontrollera skärpedjupet är långt ifrån lättanvända på min kamera. Eftersom jag i första hand är intresserad av skönhet, estetik och känsla i bilderna tycker jag att skärpedjupet är mycket viktigt i en bild.
Vänliga hälsningar.
Lasse Cormin
Tack
Ja haaaa!
/Andreas
Mvh Lena