Se upp! Din kamera kan bli en olaglig övervakningskamera
Fotosidans jurist Catharina Ekdahl skriver i sin krönika om hur användandet av actionkameror, vindrutekameror och kameradrönare påverkas av Kammarrättens dom nyligen.
De senaste åren har fler och fler börjat använda actionkameror av olika slag. Det kan handla om kameran på skidhjälmen, downhill-cykeln, joggingbarnvagnen, skateboarden eller på annat redskap eller fordon för fartfylld sportaktivitet. Jämte dessa har vi en annan typ av kamera som numera har landat i många hem; kameradrönaren eller UAS:en. Om just den skrev jag en krönika för ett år sedan. En tredje variant av kamera är vindrutekameran. Den kallas i dagligt tal för ”dashcam” och är populär i Ryssland. Även i Sverige har intresset för den typen av kameror dragit igång. Anledningen är förstås möjligheten att kunna bevisa någon annans skuld eller ansvar i försäkringsärenden.
Om jag för en stund tillåter mig att bunta ihop dessa tre olika kameror till en kategori som jag kallar ”kameror som övervakar”, så är avsikten med den här krönikan att reda ut juridiken som gäller för den kategorin.
En del har hänt under det gångna året och den juridiska snaran för den här typen av kameror har börjat dras åt. Som flera säkert redan känner till har ett par olika ärenden hamnat i domstol där frågan om det handlar om kameraövervakning, och om det i så fall krävs tillstånd, ska avgöras. Det finns även åtminstone ett mål som är inriktat specifikt på dashcam-fotografering, men det är i skrivande stund ännu inte avgjort. Eftersom lagen om kameraövervakning är en speciallagstiftning är det inte vår allmänna domstol som ska avgöra frågorna. Istället handlar det om ärenden för förvaltningsdomstolarna.
I det mest uppmärksammade drönarfallet handlar det om ett fotoföretag i Munka Ljungby som utför fotografering av trädgårdar på såväl privata tomter som större trädgårdsanläggningar. Köpare av bilderna är bland annat olika tidskrifter och leverantörer av trädgårdsredskap.
Allt började med att fotoföretaget införskaffade två typer av kameraförsedda drönare. De såg till att få tillstånd från Transportstyrelsen för själva flygningen och hade även koll på Försvarsmaktens granskningsrätt för flygtagna bilder. De insåg att de kanske också skulle behöva tillstånd från länsstyrelsen för fotograferingen över de trädgårdsanläggningar som allmänheten har tillträde till. Men, där tog det tvärstopp. Länsstyrelsen i Skåne ansåg att det inte handlade om den typen av övervakning som de kunde beviljas tillstånd för och avslog ansökan. I sin bedömning tog de bland annat hänsyn till den så kallade överviktsprincipen i kameraövervakningslagen. Enligt den ska tillstånd endast beviljas för övervakning som väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli kameraövervakad. Som exempel nämns övervakning som handlar om att förebygga, avslöja eller utreda brott. Eller kameraövervakning som kan innebära att olyckor förhindras.
Länsstyrelsens beslut överklagades till Förvaltningsrätten i Malmö. De kom i mitten av april fram till något helt annat. Resonemanget de förde handlade om att drönarens korta batterilängd inte kunde anses innebära att den uppfyllde lagens krav på att vara varaktigt uppsatt. Förvaltningsrättens besked var i princip att det därför var helt okej att fotografera med hjälp av en drönare utan tillstånd. Den aktuella domen överklagades omgående av Datainspektionen, tillsynsmyndigheten för kameraövervakningslagen.
Domen från nästa instans, Kammarrätten i Göteborg, kom i början av november. I likhet med Länsstyrelsen i Skåne ansåg Kammarrätten att fotografering med drönare innebär att den är varaktigt uppsatt enligt lagen om kameraövervakning. Men deras motivering var något annorlunda. De menade att kamerans förankring på drönaren i sig innebär att den är varaktigt uppsatt. De drog även slutsatsen att kameraförsedda drönare ska omfattas av Kameraövervakningslagen, eftersom det uttryckligen nämns i lagens förarbeten om fotospaning av Flygvapnets obemannade flygfarkoster. Fast för just den typen av fotografering gäller ett generellt undantag. Samtidigt nämns alltså fotografering med drönare och ska enligt Kammarrätten därför ses som bevis på att det ska omfattas av kameraövervakningslagen. Ja, ni förstås säkert andemeningen med detta resonemang.
Vad Kammarrätten sedan gör är att de ger Länsrätten bakläxa och skickar tillbaka ärendet till dem. För Länsrätten i Malmö har nämligen inte prövat om resten av kraven i kameraövervakningslagen är uppfyllda.
Det enda svar vi har fått handlar alltså om att fotografering med drönare ska anses varaktigt uppsatt i lagens mening, men om det kräver tillstånd enligt kameraövervakningslagen vet vi ännu inte.
Det återstår för oss att vänta på ny bedömning från Länsrätten. Detta samtidigt som Kammarrättens besked i frågan om varaktigt uppsatt kameraövervakning förstås bör kunna överklagas separat till Högsta förvaltningsdomstolen. Om det sedan sker är en annan femma. Under tiden kan nog de 1 200 tillstånd för professionell drönarfotografering som Transportstyrelsen hittills har beviljat nyttjas på det sätt som var tänkt.
Vad gäller då för resten av kategorin kameror som övervakar? Här skiljer Datainspektionen på kameror som är uppsatta och de som är handhållna. Uppsatta kameror är de som monteras fast på något sätt, troligen även om det bara är med en sugkopp på instrumentbrädan. För dem gäller enligt Datainspektionen och i viss mån även lagens förarbeten att de omfattas av kameraövervakningslagens krav på tillstånd Detta om det inte sker på uteslutande privat område, betraktas som tillfälligt uppsatt eller om övervakning av allmänheten anses motiverad enligt överviktsprincipen som nämns ovan.
Handhållna kameror omfattas däremot inte av kameraövervakningslagen. Att den är handhållen innebär inte bara att man rent faktiskt håller kameran i händerna. Även en kroppsburen kamera anses vara handhållen. Så för fotografering av din sockerbitsstora kamera som fästs på jackan, kameran på din hjälm eller selfiepinnen krävs inget tillstånd från länsstyrelsen. För det handlar i vart fall inte om kameraövervakning enligt lagens mening. Sedan kan du ju hålla i bakhuvudet att fotografering med din handhållna mobil genom bilrutan antagligen faller under vårt tämligen nya förbud mot att använda mobiltelefonen under färd.
Av Catharina Ekdahl
Konsult i egna firman Ekdahls Juridik & Föreläsning
Läs tidigare krönikor
Fotomarknaden är het och fotografen får en del av kakan
Därför ska du inte önska dig en kameradrönare i julklapp!
Vem äger egentligen rätten till ett fotografi?
Fotografen och den personliga integriteten
Läs mer
Fakta om Catharina Ekdahl
- 47 år
- Utbildad jurist i Lund och Stockholm. Specialinriktningen är upphovsrätt.
- Arbetade tidigare under tio år på Svenska Fotografers Förbund som jurist, varav de sista tre åren som VD.
- Är sedan 1 september 2013 konsult i den egna firman Ekdahls Juridik & Föreläsning. Skapade då även FaceBook-gruppen Ekdahls Legal Bones, som innehåller olika juridiska köttben för den intresserade.
- Har föreläsningsuppdrag i bildjuridik och upphovsrätt i samarbete med TT Kompetens, en enhet inom TT Nyheter. Bedriver även juridisk rådgivning och åtar mig olika upphovsrättsliga ärenden.
16 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Med litet sk. sunt förnuft, eller respekt för andra människor,
så skulle många lagar och förbud nog inte behövas!
Å det gäller inte bara det här med drönare!
Men nu e det inte så!
Med förnuftet menar jag! ;)
Att Sverige skulle ha en massa lagar och vars byråkratiskt är nog mest en dålig självbild. Det är värre i både Danmark och Norge, särskilt Norge. Men kulturen av att följa alla regler kanske är annorlunda här jämfört med i Sydeuropa (inser att jag riskerar att gå i fördomsfällan här).
Och då skall dessa kameror bara kunna täcka ett område 10 m runt brandbilen, och man får bara ha 2 st, fast det skulle behövas 4 st på bilen.
Denna bestämmelse tycker jag är mera egendomlig än Kammarrättens dom mot privatpersoners fasta kameror i drönare och bilen.
För den är då fast monterad på stativet och att jag fotar mot en folksamling.
Som sagt är det övervakning ?
Undrar om den här principen skulle vara tillämplig även för drönare? Säg att du bygger en tillräckligt stor drönare så den kan bära fotografen också så denne kan trycka av på plats, då skulle det sannolikt inte ses som övervakning. Fast då blir det i gengäld mycket svårare att få tillstånd att flyga farkosten (du måste ha pilotlicens).
Jag tycker det verkar som datainspektionen snurrar in sig onödigt i detaljer kring sakförhållandena. Det måste vara enklare att få till stånd ett hållbart och rättvist regelverk genom att fokusera på VARFÖR snarare än HUR bildupptagningen sker? Så vitt jag vet beaktas uppsåt som en viktig aspekt i andra lagar.
Samma klavertramp gjordes i den nyligen uppdaterade TV-licenslagen, där man införde "teknikneutralitet" genom att definiera i praktiken all modern kommunikationsteknik som licenspliktig TV-mottagare. En verkligt teknikneutral lag hade istället byggt på nyttjandet av tjänsten och därmed varit helt oavhängig både existerande och framtida teknik.
I just fallet med kameror på stativ tror jag inte det finns så mycket gråzon, det handlar helt enkelt om att så länge du är i närheten och styr, att du deltar i fotograferandet - sladd, direkt avtryck eller fördröjning spelar ingen egentlig roll - så är det ok. Det är du som tar bilder. Medan t.ex. däremot en åtelkamera utlöses (av en fotocell eller vad det nu är) utan att fotografen gör något för varje bild, då ser man det som övervakning. Vilket jag personligen inte ser som så konstigt.
Men, där den gränsdragningen däremot blir lite udda är just kameradrönaren - jag hade förstått deras dom om det rört drönare som automatiskt flög en förprogrammerad bana och tog bilder/videoklipp utan att en person deltar. Det blir som åtelkameran. Men så länge en fotograf styr att bilder tas och hur de tas från drönaren (genom att svänga själva drönaren) tycker jag att drönaren bara är ett slags kringflygande stativ. Inte mycket underligare än mastfotografering eller att hålla upp en kamera högt med ett enbensstativ och ta bilder med fjärrutlösare. Men där tycker uppenbarligen datainspektionen och en del jurister annorlunda än mig.
Detta sakernas tillstånd kan tyckas vara lite absurt. En fotograf som använder en drönare kan ta likartade bilder som en fotograf i ett bemannat flygplan.
”Vid färd på väg med ett motordrivet fordon får föraren ägna sig åt aktiviteter såsom användande av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning, endast om det inte inverkar menligt på framförandet av fordonet.”
Kan man bevisa att man kan fotografera med mobilen utan att det inverkar menligt på fordonets framförande så är det således ok.
Men jag tycker att flera trafikanter som vobblar omkring i trafiken pga mobil/GPS/stereo-pillande borde bötfällas eller skymfligen berövas sina körkort.
/Patrik
Se i stället till att befintliga lagar anpassas till samhällsutvecklingen. Där borde Datainspektionen i stället ta ett ansvar för att komma med konstruktiva förslag till utveckling av regelverken, i stället för som nu gömma sig bakom sin "byråkratmask" och hindra produktutveckling och etablering av helt nya verksamheter och branscher.
En kamera som sitter monterad på en Drönare och som kan fjärrmanövreras (ta bilder, ändra inställningar) av "piloten" är ju inte annorlunda än fotografering med kameran monterad på ett stativ, men där kameran manövreras genom en trådlös fjärrkontroll i handen på fotografen.
Kan man förvänta sig nu att Datainspektionen utfärdar en föreskrift om hur långa (höga) kamerastativ får vara?
Det vore förödande om det skulle bli olagligt med drönare eller flygfoto.