Lag och rätt
Efter höstens och vinterns uppmärksammade upphovsrättsärenden på fotoområdet med höga skadeståndskrav, tänkte jag nu försöka klargöra vad ett fotografi är värt. Eller i vart fall hur man kan komma fram till ett värde. Värdet beror nämligen på vilken situation det handlar om, vem fotografen är och om användningen sker med eller utan tillstånd.
Grunden är att det är upp till varje fotograf att själv sätta sina priser. Vad sedan kunden är beredd att betala är något helt annat. Förhoppningsvis har du som fotograf lagt dig på en vettig nivå redan från början, så att dessa två utgångspunkter sammanfaller. Annars lär du få vänja dig vid att argumentera för ditt pris på ett trovärdigt sätt och att våga förhandla.
Ha då gärna förhandlingstips nummer 1 i bakhuvudet; att aldrig acceptera första budet.
För att få viss vägledning kan man som fotograf kika på de rekommendationer och prislistor som finns ute på marknaden. Av de organisationer som ansluter yrkesverksamma fotografer som medlemmar, Svenska Fotografers Förbund, Bildleverantörenas Förening och Journalistförbundet, finns det framtaget prislistor för både rörlig bild och stillbild. Dessa baseras på undersökningar bland fotograferna själva och även olika typer av användare. De uppdateras årligen för att hänga med på den bitvis ryckiga marknaden.
Även en icke yrkesverksam fotograf kan ha nytta av de prislistor som finns. För om en användare är intresserad av en sådan bild betingar den ju ett visst värde oavsett om fotografen är känd, professionell eller ej. Och för det nyttjandet ska användaren betala om fotografen så vill. För att inte riskera att dumpa priset på marknaden bör därför prislistorna användas.
En annan aktör på fotoområdet som kan tala om vad fotografier är värda är bildbyråerna. Deras prislistor är däremot något som inte finns tillgängligt, om man inte själv är bildköpare förstås.
De prislistor som nu har nämnts tar i första hand upp vad det kostar att använda eller köpa bilder för olika typer av användningsområden. För varje användningsform finns ett särskilt pris framtaget. När det gäller bildbyråbilder är det inte sällan man som användare istället abonnerar på delar av databasen och då betalar ett abonnemangspris med rätt att använda innehållet fritt.
Om ett fotografi används utan tillstånd från upphovsmannen eller fotografen gäller lite andra beräkningssätt. I upphovsrättslagen nämns att du som fotograf då inte bara har rätt till det som kallas ”skälig ersättning”, alltså det pris som du hade begärt eller ni hade kommit överens om i förväg. Du kan även ha rätt till annat skadestånd för att användningen har skett utan ditt tillstånd. Det gäller främst när den otillåtna användningen har skett uppsåtligt eller grovt oaktsamt. Alltså när den som använder dina bilder känner eller borde ha känt till att ditt tillstånd som upphovsman eller fotograf krävdes. Ett sådant skadestånd kan exempelvis handla om att du går miste om andra försäljningsintäkter på grund av den otillåtna användningen eller att du lider någon annan form av skada. Skadeståndets storlek hänger på att du kan visa vilken skada du lider och vad den skadan är värd. Här har det inte sällan betydelse om du heter Jill Greenberg eller Anna Andersson. En otillåten användning av en berömd fotografs bilder tenderar nämligen att kosta mycket mer, än om du är en okänd fotograf. Detta trots att skadan de båda fotograferna lider kan uppfattas som likartad.
Det kan vidare vara skillnad på om upphovsrättsintrånget handlar om den ekonomiska eller den ideella rätten. Är det bara fråga om att fotografiet som sådant har använts är ofta skadeståndskravet lägre, än om det handlar om en kränkning av den ideella rätten. En sådan kränkning uppstår om upphovsmannens eller fotografens namn saknas eller bilden har förvanskats eller används i ett kränkande sammanhang. Beloppsnivån för en ideell skada är däremot svårare att bevisa, eftersom det då handlar om känslor och upplevelser och inte mätbara uteblivna intäkter.
Så länge ett upphovsrättsligt ärende ligger som en faktura från fotografen och ännu inte har nått fram till en domstol, finns det möjligheter för mottagaren att förhandla om skadeståndets storlek. För de flesta vet att det blir långt mycket mera dyrbart när det är dags att blanda in advokater eller andra juridiska ombud. Samtidigt är det inte sällan stor skillnad på vad som står i fakturan från fotografen och vad en domstol anser att skadan är värd.
I flera av de fotografiärenden som har avgjorts av domstol har skadeståndets storlek hamnat så lågt som en tiondel av faktura beloppet eller ännu lägre.
Med detta nämnt kanske man som fotograf ska fundera ett varv extra redan när man skriver ihop sin faktura för den otillåtna användningen. En faktura som hamnar på rimlig nivå finns det större chans att användaren väljer att betala. Parterna har då enats om fotografiets värde i just det fallet och slipper processa i domstol.
Av Catharina Ekdahl
Konsult i egna firman Ekdahls Juridik & Föreläsning
Läs tidigare krönikor
Rätten till sitt eget ansikte
Därför ska du inte önska dig en kameradrönare i julklapp!
Vem äger egentligen rätten till ett fotografi?
Fotografen och den personliga integriteten
4 Kommentarer
Logga in för att kommentera
En reflektion jag personligen gör är att de som använder bilder utan att försäkra sig om rätten till det, tenderar att komma väldigt lindrigt undan.
För mig är det självklart att om en juridisk person eller ideell organisation väljer att använda en bild i sin kommunikation, så gör de det för att förstärka sitt budskap eller sin image. (Varför skulle de annars välja att publicera en fotografisk bild?)
Hur kan de då i nästa ögonblick komma undan med argument om att bilden saknar värde eller är åtminstone nästintill värdelös?
För mig framstår det som för "billigt" och lönsamt att bryta mot upphovsrätten idag. Varför skulle annars tom ett parti i riksdagen, välja att manipulera en bild de saknar rätten till? (Tänker på TTs bild som SD manipulerade på affischerna i tunnelbanan)
Jag som fotograf har länge undrat varför STIM är så framgångsrika och BLF & SFF så anonyma. I båda fallen rör det som immaterialrätt och upphovsrätt.
Är det möjligen för att foto av många betraktas som hobby och inte ett "riktigt" jobb?
Att som privatperson återpublicera filmen Martin Beck landar på fyra miljoner.
Det är ju långt ifrån alla fall som leder till fällande dom, vilket gör att många drar sig för att ens väcka åtal.
Det vore rimligt att publicister som systematiskt och upprepade gånger så uppenbart bryter mot lagen fick ett mycket mer kännbart straff.
Att i kommersiellt syfte bryta mot upphovsrätten är enligt mitt sätt att se det hela, alltid uppsåtligt och direkt provocerande. Varför ska företag som bryter mot lagen behandlas annorlunda än privatpersoner?
I dessa fall är fotograferna ofta de "svaga" i sammanhanget och de publicerande företagen de som kan anlita juridisk expertis för att "vinna" även den rättsliga prövningen.
Är det något som Fotosidan vill ta upp?
Detta med rss gör ju att folk laddar ner bilder, via Fotosidan och namn och liknande info försvinner då. Detta fick jag till svar när jag kontaktade en reklambyrå i alla fall.
Klicka på en bild i ett av dina album så finner du funktionen.