Utställning
Utställningen Post Scriptum, med bilder av fotonestorn Christer Strömholm, visas på Dunkers Kulturhus i Helsingborg under våren.
Utställningen öppnar den 8 februari och pågår till den 18 maj 2014.
Att arbeta med fotografisk bild är för mig ett sätt att leva. När jag tänker efter och tittar noga på mina bilder så är de alla, på sitt speciella sätt, ingenting annat än självporträtt, en del av mitt liv. Christer Strömholm 1983.
Utställningen Post Scriptum har producerats i samarbete mellan Fotografiska i Stockholm och Christer Strömholms son Joakim. På utställningen visas 190 bilder som spänner över hela Christer Strömholms konstnärliga liv. Förutom bilder visas även arkivmaterial, föremål, filmer, och ljudupptagningar.
Christer Strömholm började studera måleri på 1940-talet hos Isaac Grünewald och Otte Sköld. Efter krigets slut flyttade Christer till Paris och det var där han upptäckte att fotografin var det uttryckssätt han sökte.
Slog igenom med bilder från Paris
Det var i Paris som han senare lärde känna de transsexuella runt området Place Blanche. Strömholms bildserie om dem, Vännerna på Place Blanche (1959-1968) anses vara hans mest banbrytande.
Nattfåglarna, som de transsexuella kallades, blev Strömholms nära vänner. Bilderna är en personlig skildring av deras liv och de belyser rätten till ett eget liv och identitet.
– Det var en skildring av människor som inte syntes i samhället. Här kom hans patos verkligen fram. Han var ju själv en existens som levde lite i utkanten, säger Joakim Strömholm till Helsingborgs Dagblad.
Vännerna på Place Blanche publicerades 1983 och blev ett samlarobjekt.
Christer reste mycket i sitt liv, bland annat till Spanien, USA, Japan och Indien. Fotografierna från hans resor är mer spontana i sitt uttryck och det vardagen som dokumenterades – inspirerad av andra samtida ”streetphotographers”.
Han arbetade så gott som endast med svartvit fotografi och med ständigt återkommande teman som döden, livet, det privata och vännerna. Hans fotografier kan delas in tematiskt i Dödsbilder (1954-1964), Privata bilder (1974-1982), tecken och spår (1982-1993) och Golgata (1993-1996).
Under senare delen av sitt konstnärskap blir Strömholms bilder mer lika collage, där han sätter samman upphittade föremål och arbetar med polaroidfilm. Bilderna blir mer abstrakta och likt stilleben. Med utgångsläge i bilden snarare än tekniken förändrade Christer synen och förhållningsättet inom svensk fotografi. Fotografen skulle framhäva det subjektiva i fotografiet och lyfta fram sig själv som en del av bilden.
Fotoskolan
1962 startade Strömholm tillsammans med Tor-Ivan Odulf Fotoskolan. En banbrytande utbildning med annorlunda metoder. Christer Strömholm myntade begrepp som ”det befintliga ljuset” och ”personligt ansvar”. Ett vinnande koncept som lockade till sig internationella elever. Skolan stängde 1974 och hade vid det laget utbildat över 1.200 elever.
För samliga bilder gäller: © Christer Strömholm/Strömholm Estate
3 Kommentarer
Logga in för att kommentera
som mer eller mindre nitat sig fast i medvetandet hos folk. Men det är synd att det alltid är samma bilder som man ser. Jag, menar varför inte lyfta fram andra bilder när man skriver om honom.
Nu är det säkert många som klagar, men det finns alltid ett fåtal bilder runt en fotograf, jag menar ofta har de gjort så otroligt mycket mer fina saker.
Det är riktigt kul att han blir uppmärksammad