Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
68 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Tack hovrätt, adjö tingsrätt.
Du pratar om att reproducera ett fotografi med kamera.
Det här handlar om att göra en målning med pensel.
Det är väl en uppenbar skillnad?
Christer Pettersson har fått ”ett mer slitet och sorgset intryck i målningen än på fotografiet”.
Visst kan man tycka att hovrätten har fel här, men det är ju ändå ett beslut som det ligger någon slags rationell tanke bakom.
Om lagen gäller så handlar det egentligen bara om i fall fotografiet har tillräcklig "verkshöjd" som är ett subjektivt begrepp som egentligen säger att verket inte skulle kunnat framställas av någon annan oberoende av upphovsmannen.
Tillbaka till kärnfrågan alltså: Kan fotografi vara konst med tillräcklig verkshöjd? Fotografer brukar ofta vara snabba att påstå att så är fallet och att definitionen av konstbegreppet och verkshöjden i sig avgörs av de själva eller ingående personer i etablissemanget.
Andra har menat att fotografiet i sig själv är en reproduktion och således aldrig kan vara konst i sig själv. Diskussionen rullar vidare, men om det är ok att måla av fotografier och lansera dem som egna verk är det också rimligen ok att fotografera av fotografier och lansera dem som egna verk? Varför inte skippa det steget och sno bilderna rakt av och lansera dem som egna i så fall? :)
Kärnfrågan är om en målning som har använt ett fotografi som förlaga kan ha verkshöjd.
I det här fallet ansåg tingsrätten att målningen inte var tillräckligt originell. Hovrätten tyckte motsatsen.
Det går alltså inte att formulera en princip som säger att konstverk får eller inte får använda andra verk som förlagor. Det måste avgöras från fall till fall.
Bob Dylan anklagades till exempel för att ha plagierat fotografier. Fel eller rätt?:
http://artsbeat.blogs.nytimes.com/2011/09/26/questions-raised-about-dylan-show-at-gagosian/
...och Andy Warhols kanske mest kända verk Eight Elvises är ett ännu tydligare exempel på hur ett fotografi kan användas som förlaga för att skapa ett nytt verk:
http://en.wikipedia.org/wiki/Eight_Elvises
Jag har däremot inte rätt att styra över andras verk även om de delvis eller i stor utsträckning använder mitt verk som förlaga eller inspiration.
Sedan kan det så klart uppstå fall av plagiat. Och där får man ta hjälp av domstol.
En möjlighet, rent hypotetiskt, skulle kunna vara att du placerar bilden i en ny kontext och motiverar varför du har använt bilden som förlaga eller beståndsdel i ditt verk. Det är givetvis upp till en domstol (om du anmäls) att ta ställning till om detta räcker.
Carola-bilden på Fotografiska gick aldrig till domstol men en gissning är att den skulle ha haft goda chanser att bli friad:
http://www.fotosidan.se/cldoc/fotografiska-plockar-bort-bild-pa-carola.htm
Då det gäller måleri är det faktiskt en liten men viktig skillnad (som jag tog som exempel längre ner i tråden) att du genom att använda pensel sätter en personlig prägel på bildens form och uttryck. Detta verkar ha räckt i en del uppmärksammade fall, som bland annat Bob Dylans målningar.
Så här skrev rätten om Markus Anderssons målning med Christer Petterson-porträttet.
”I målningen har fårorna i Christer Petterssons ansikte framhävts och ansiktet framstår som mindre kantigt än i fotografiet. Dessutom är färgerna i målningen mer dämpade och anpassade till bakgrunden, vilket också medför vissa skillnader i hur ljuset faller över ansiktet. Det är enligt hovrättens mening tydligt att Markus Andersson på ett medvetet sätt har satt sin prägel på avbildningen av Christer Pettersson. Det är därmed inte fråga om en kopiering av fotografiet genom att måla av det.”
http://www.svea.se/Om-Svea-hovratt/Nyheter-fran-Svea-hovratt/Konstnars-intrang-i-upphovsratten-till-ett-portrattfotografi/
Det blir en helt annan sak när man ställer ut nånting eller försöker sälja nånting som är plagiat. Men om det funkar är det ekonomiskt lönsamt.
A propos Dylan såg jag för något år sedan en hel utställning bara med bilder av Bob Dylan. Hur skulle konstnären kunnat göra den utan att ha bilder av Dylan som inspiration och förlaga? Skulle den utställningen vara olaglig om upphovsmannen inte hade fått ett uttryckligt tillstånd av fotograferna. Trams!
Med andra ord: Ska fotografen ha något att säga till om när dennes bild blir en beståndsdel i någon annans verk, eller ska det råda full frihet för den som vill låna från andra?
Som jag förstått lagen så vill den exempelvis förhindra att någon skor sig på att måla av kända fotografier. Jag tycker att det är uppenbart att konstnären velat göra något eget här. Men ska det räcka för att ge konstnären helt fria händer?
:En parafras är en sorts "härmning" av ett konstverk; en bild en text, ett musikstycke eller en film. Man gör om konstverket på sitt eget sätt, inte exakt som förebilden (då är det ett plagiat eller en förfalskning som man har gjort).
»Jag drar paralleller till musiken och sampling eller när man lånar en melodislinga. När Madonna ville använda Abbas melodislinga så bad hon Björn och Benny om lov – trots att melodislingan bara var en liten del av låten och hennes låt gav ett helt annat intryck.«
Men det är viktigt att inte sätta likhetstecken mellan att sampla och att låna en melodi. Melodier "lånas" hela tiden, det finns liksom inte hur många som helst. En sampling är en kopia av ett original.
Det är nästan en regel att Håkans singlar innehåller spår av andra artister som fansen försöker pussla samman. Samtidigt är det aldrig någon tvekan om att det är en Håkan Hellström-låt man lyssnar på.
Stöld? Jo, ofta. Men ändå originellt.
(PS. Googla "Håkan Hellström låtstölder")
Har Markus Andersson sagt att det är just Jonas Lembergs bild han har använt som förlaga, eller är det andras tolkning av målningen?
Men jag tror att detta sätter fingret på den eviga frågan om fotografi är konst, det finns dem som anser att den frågan är avgjord sedan länge till fotografiets favör. Men tyvärr är det nog mer en läpparnas bekännelse hos ganska många bara för att de inte orkar med tjatet. Modernas Birnbaum till exempel är ju så ärlig att han säger rakt ut att dokumentärfoto inte är konst och inget som Moderna skall satsa på. Och så tror jag att det faktiskt är hos stora delar av konstetablissemanget oavsett hur gärna många fotografer vill motsatsen och oavsett alla läpparnas bekännelser från de som säger en sak och tycker något annat.
Studera gärna den här listan:
http://flavorwire.com/293497/10-famous-artworks-inspired-by-other-famous-artworks
Jag är också lite nyfiken på din definition av konst. Det känns som att du lägger en värdering i att något ska få kallas "riktig konst". Men det är inte som att upphovsrätten upphör bara för att något inte kallas konst... en sportbild kan ha precis samma verkshöjd och skydd av upphovsrätten som ett konstfotografi av Annika von Hausswolff.
Märkligt uttalande från Moderna Museet förresten. De har ju en av Europas finaste samlingar dokumentär fotografi, och "Ett sätt att leva" var nog det bästa jag sett på ett skandinaviskt samtidkonstmuseum.
När det gäller min syn på konst är den snarare att begreppet som sådant är tämligen ointressant eftersom definitionen bygger på ett cikelresonemang; om etablerade konstnärer, gallerier, konstvetare och institutioner anser att något är konst är det konst som det definieras idag. Sedan finns den ännu vidare synen att om betraktaren eller skaparen anser att det är konst så är det konst. Som sagt eftersom begreppet i sig inte har någon definition anser jag att det är meningslöst. Om man skall avgöra vad som är konst eller inte i någon objektiv mening måste man först vara ense om vad man menar med begreppet, eller också är det helt enkelt olika saker för olika personer, ett subjektivt värdeomdöme alltså, ungefär som att köttbullar är goda för dem som tycker om dem.
Däremot inom kretsen av "konstvetare" torde det knappast vara okänt att det finns de som inte anser att fotografi, åtminstone inte den dokumentära, är konst, som nämnde Birnbaum till exempel.
Upphovsrätten gäller alltså för båda.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Verksh%C3%B6jd
»Den stora frågan är ju dels vad som innefattas av upphovsrätt, är det ok att kopiera bara man ändrar en del, och hur stor del i så fall?«
Det beror ju på. Om användningen av någon annans verk är tillräckligt originell så är det okej. Domstolen avgör i tveksamma fall.
Att jag har upphovsrätt över min bild betyder inte att jag kan styra över hur andra betraktar, uppfattar eller inspireras av min bild. Jag tycker det är självklart att vi ska kunna kommentera och använda oss av det vi omges av, på samma sätt som vi läser andras böcker och utvecklar egna och originella tankar.
För egen del har jag inga problem med det för det mesta. Men lek med tanken att någon skulle använda ett porträtt i ett kollage som handlar om något osmakligt som övergrepp till exempel där betraktaren skulle kunna dra slutsatsen, även om den inte var uttalad, att den porträtterade hade något med dessa övergrepp att göra. Hur ställer man sig till sådant, eller att nazister skulle använda delar av mina bilder på romer och tältläger i en kontext som jag inte ställer upp på osv. Jag vill egentligen inte säga något annat än att frågan är komplex och rymmer väldigt många nyanser, men lagstiftning måste vara generell och därmed också väldigt trubbig om den skall fungera.
Det är nog inte ovanligt att fotografer grämer sig över att deras dokumentära bilder hamnar i ”fel sällskap”. But that’s the name of the yttrandefrihets-game. Och det är du så klart också fullt medveten om.
Om det däremot visar sig att en person i en bild felaktigt pekas ut som kriminell på grund av kontexten i en artikel gäller andra regler, främst då riktade till den avbildade och inte fotografen.
Det kan också vara, såvitt jag har förstått, inskrivet i bildbyråns policy eller modellrelease kring bilden att den inte får användas i vilka sammanhang som helst. Om man som publicist bryter mot den policyn kan man tvingas till skadestånd m.m.. (Det här är jag dock inte helt insatt i.)
Då det gäller konst är det mer komplicerat. Lagen ger särskilt utrymme för konstnärlig verksamhet, men jag har svårt att se att en identifierbar bild av en person i ett konstverk om övergrepp kan användas hur som helst.
Slutligen: Det som jag tycker är en mycket viktig poäng i den här diskussionen är den tekniska skillnaden mellan fotografi och måleri.
Om man placerar två fotografer framför en husvägg och ber dem ta en bild exakt samtidigt så kommer resultaten att bli nära identiska.
Om man gör samma sak med två målande konstnärer så kommer resultaten sannolikt vara ganska olika.
Den målade bilden har alltså i sin natur en större dos personligt skapande och originalitet i jämförelse med fotografiska bilden. Och jag gissar att detta kan ha betydelse både då man avgör en bilds verkshöjd och då man bedömer vad som är plagiat (som i artikeln ovan).
Däremot inte sagt att måleri per automatik alltid uppnår verkshöjd. Jag tror att ett papper med lite klotter i vissa fall kan ha svårt att uppnå någon verkshöjd, på samma sätt som en random bild från familjesemestern kan ha svårt att erhålla verkshöjd.
Alf Johansson skrev:
»lagstiftning måste vara generell och därmed också väldigt trubbig om den skall fungera.«
Jag tycker att svårigheten med en lag är att den ska fungera åt flera håll. Visst ska upphovsrättslagen skydda fotografens insats, men det måste också finnas ett utrymme åt andra hållet, yttrandefriheten och tolkningsfriheten. Precis som att den nya lagen om kränkande fotografering ska skydda människors privatliv samtidigt som den inte får begränsa människornas frihet att fotografera.
Det beror nog på vem man frågar. Debatten är intressant.
http://www.jonkopingsposten.se/artikel/37817/detta-ar-inte-konst
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/jonkopingsnytt/konstbrak-kulturredaktor-sagar-traskulptur
Ingen FS-medlem har än så länge kritiserat Martin Parr för att ha byggt en stor del av sin bild på någon annans konstverk.
Alf, Leif, Ola och övriga kritiker, hur förhåller ni er till detta?
Bilden högst upp:
http://www.fotosidan.se/cldoc/martin-parr-fargexplosioner-och-overkonsumtion.htm
Den tillför väl tillräckligt för att vara ett nytt verk och det är en kul bild på ett tema som inte målningen har. Det bryter väl inte mot upphovsrätten att göra så?
Hade han fotat av tavlan bara rakt upp och ner hade det förstås inte gått och att använda i reklam borde inte heller fungera av två skäl, saknad modell release, saknad property release.
Markus har alltså målat en bild av en person som står framför en get och han säljer den som konst.
Den tillför väl tillräckligt för att vara ett nytt verk och det är en kul bild på ett tema som inte originalbilden har. Det bryter väl inte mot upphovsrätten att göra så?
...tycker detta stämmer ganska bra.
Och målningar ger ju artisten full frihet. Ändå plagierade artisten fotot ned på detaljnivå.
Det är ju uppenbart att det ska föreställa rikspolisstyrelsen vilket är förtal.
Konstbegreppet finns inte i lagstiftningen. Men det hindrar inte att man kan dömas till kännbara fängelsestraff för sin konst. Dan Parks fick fyra månader i buren nyligen för sina, enligt tingsrätten, kränkande verk på en utställning i Malmö.
...så...fantasilöst.
Det har väl inte skett någon förskjutning av rätten vad jag vet?
1. Genomförandet av direktiv 2001/29/EG.
2. IPRED.
Skillnaden är att Hollywood har pengar för att skydda sina verk medans fotografen sällan kan försvara sina bilder.
Bägge har rätt.
Jag kan personligen intyga att ovanstående fenomen finns i verkligheten.
Funkar plagiat av bilder så? Knappast! Av alla de som jag vet har råkat ut för antingen bildstöld eller idestöld har INGEN tjänat på det, tvärtom har välsäljande bilder effektivt dödats av kopiorna / plagaten. Jag är tyvärr en av dem.
Vet tyvärr folk som kunnat leva på sitt foto som pga ovan varit tvugna att lägga ner.
I just det här fallet är det dock irrelevant.
Det verkar ju helt bisarrt!
Om efterfrågan på marknaden för målningen är större än för fotografiet så har målaren gjort något gott. Dvs. tillgodosett en efterfrågan.
Däremot undrar jag vad folk anser som s.k. re-fotografi, dvs man fotar av en del av en bild i t.ex ett tidningsmagasin och använder i sin egen produktion? Märk väl nu alltså att man endast fotar en mindre del, ex ett ansikte. Vad säger ni om det? Och vad säger lagstiftningen om det tro?
Amerikanen Richard Prince gjorde det under en längre period med Marlboros reklambilder. Han fotade av delar av bilder som han hittade i vanliga veckomagasin och sedan printade han dem och kallade dem sina egna. Gränsar det till plagiat eller ska man se det som att han använder beståndsdelar av originalbilden i en ny kontext, att han ger det en ny mening och innebörd?
Googla gärna "Richard Prince cowboys" för att se vad jag menar.
Det råder ju inte något som helst tvivel om att förlagan är Jonas L.s bild, vilket även är erkänt. Det kan ju inte vara så att fotografens arbete inte skall räknas. Det handlar om hans utbildning, studieskulder, investering i fotoutrustning, resor, arbetstid, mörkrumsarbete mm för att få fram en bild - skulle denna investering helt plötsligt vara värdelös? Så tycker man i Hovrätten, som därmed slår ut en i samhället viktig yrkeskategori. Att det finns fotografer på plats är ett skydd för demokratin. Ett solklart fall för HD.
Tvisten gäller alltså inte om konstnären har använt bilden som förlaga, utan om användandet av förlagan och målningen i sig tillför tillräckligt mycket eget/nytt för att den kan ses som ett originellt verk, med egen verkshöjd.
Jag tycker det är självklart att man då ska beakta både formspråk, motiv och annan kontext. Detta har hovrätten gjort.
Jag tycker vi också ska ställa oss frågan om vi fotografer rent generellt är dåligt insatta i hur konstvärlden fungerar, varför konstnärer använder förlagor, vilka fördelarna är med det osv...
Det sipprar fram mycket agg och skeptism mot andra "konstiga" konstuttryck på Fotosidan och ibland känns det som att upphovsrätten är heligare och viktigare än självaste yttrandefriheten...
Borde inte vi fotografer i stället vara väldigt tacksamma för att vi har möjlighet att vandra runt och plåta av andras kroppar och ägodelar i princip hur som helst och dessutom tjäna pengar på det? Det är väl könstigt om något....
Har studerat både Konstvetenskap och Estetik vid Uppsala Universitet (samt måleri vid Konstakademin i San Fransisco).
Det finns ingen objektiv definition av konst och det kommer heller aldrig att kunna finnas någon. Ännu mindre en juridisk sådan. Likas så "kvalité" och även till stor del "originalitet". Det finns visserligen de som vill ha patent på vad som är rätt definitioner (fast ofta kan de inte definera begreppen annat än med något slags intuitivt "jag/vi vet vad som är bra/originell konst").
Att "kopiera" och "härma" är klassiska sätt att lära sig skapa konst (och lära sig typ allt annat).
Från så länge tillbaks man känner till, så har konstnärer "stulit".
T.ex. Michelangelo startade sin bana som förfalskare av antika skulpturer. Men då han upptäcktes, så fick han hylllningar för sin skicklighet istället för typ dödsstraff (upphivsrättslagarna var nog inte så väl definierade under Renässansen, utan det handlade nog mer om vad Medici-familjen tyckte för stunden), Och t.ex. Picasso utalade att han "stal".
Om någon tjänar millitiljarder på att kopiera det jag gjort, så kanske jag skulle orka bry mig. Eller använda dem i extrema politiska syften. Men små obskyra konstnärer som inte kan måla så jättebra...?! Om någon skulle känna för att sprida fotografier av mina konstverk, så är det bara gratisreklam (jag inbillar mig att mina konstverk generellt anses ha vissa uppskattade konstnärliga egenskaper :-). Å andra sidan kanske det är lite gratisreklam för alla inblandade i en sådan här process när den får mediauppmärksamhet.
Jag tror även det är viktigt att kunna tillåtas använda bilder som är relativt "in public domain" som amerikanarna kallar det. Ska jag t.ex. göra en tavla där aktuella personer spelar en central del, så får jag själv lite problem med att få en 20-timmars "sittning" med t.ex. vare sig Obama eller Osama. Jag gjorde faktiskt själv en tavla med Saddam ("Saddam Sadist") där under Kuwaitkriget där jag tog fritt från en mycket generell tidningsbild. Av diverse olika skäl kunde jag inte ordna en sittning med denne eller någon av hans dubbelgångare.
Jag rekomenderar att läsa lite filosofisk Estetik för att veta hur man har funderat historiskt, och hur man kan fundera, när det gäller "vad är konst", "vad är ett konstverk", "hur man beskriver konst", "hur man tolkar konst" samt "hur man värderar konst" (konstnärliga värden – ej ekonomiska" :-). Läs gärna även lite psykologisk Estetik för att veta hur vi människor generellt reagerar på olika visuella stimuli (kunskaper som ligger till grund för läroämnen som t.ex. "Bildkomposition").