Hoppas faller går hela vägen till HD. För det här är ju helt galet.

Självklart helt galet!!!

Svea hovrätt.

http://www.svea.se/Om-Svea-hovratt/Nyheter-fran-Svea-hovratt/Konstnars-intrang-i-upphovsratten-till-ett-portrattfotografi/

Jag drar paralleller till musiken och sampling eller när man lånar en melodislinga. När Madonna ville använda Abbas melodislinga så bad hon Björn och Benny om lov – trots att melodislingan bara var en liten del av låten och hennes låt gav ett helt annat intryck.

Med andra ord: Ska fotografen ha något att säga till om när dennes bild blir en beståndsdel i någon annans verk, eller ska det råda full frihet för den som vill låna från andra?

Som jag förstått lagen så vill den exempelvis förhindra att någon skor sig på att måla av kända fotografier. Jag tycker att det är uppenbart att konstnären velat göra något eget här. Men ska det räcka för att ge konstnären helt fria händer?

Jämförelsen med musik tycker jag saknar relevans. Vi bör hålla oss till bilder. Jag tycker t ex att Fotografiska vek sig för snabbt i fallet med "Carola"-bilden. Det har vissa likheter med detta fall och skulle vara intressant att få prövat rättsligt.

Påminner om det gamla begreppet Parafras, bra rättesnöre eller hur?
:En parafras är en sorts "härmning" av ett konstverk; en bild en text, ett musikstycke eller en film. Man gör om konstverket på sitt eget sätt, inte exakt som förebilden (då är det ett plagiat eller en förfalskning som man har gjort).

Det verkar ha blivit praxis i världen. Några målningar i Bob Dylans utställningar är väldigt lika bilder tagna av fotografer Henri Cartier-Bresson och Léon Busy men det är knappast någon som bryr sig och som kommer att ställa Bob Dylan inför rätta. Trams!

http://www.rollingstone.com/music/news/bob-dylan-accused-of-painting-plagiarism-20110928

Magnus Fröderberg skrev:
»Jag drar paralleller till musiken och sampling eller när man lånar en melodislinga. När Madonna ville använda Abbas melodislinga så bad hon Björn och Benny om lov – trots att melodislingan bara var en liten del av låten och hennes låt gav ett helt annat intryck.«

Men det är viktigt att inte sätta likhetstecken mellan att sampla och att låna en melodi. Melodier "lånas" hela tiden, det finns liksom inte hur många som helst. En sampling är en kopia av ett original.

Som jämförelse: Sveriges största artist just nu, Håkan Hellström, har "lånat" en rad arrangemag, melodier och texter från andra artister (som t.ex. Dexys Midnight Runners, Killers, Morrissey m.fl.).

Det är nästan en regel att Håkans singlar innehåller spår av andra artister som fansen försöker pussla samman. Samtidigt är det aldrig någon tvekan om att det är en Håkan Hellström-låt man lyssnar på.

Stöld? Jo, ofta. Men ändå originellt.

(PS. Googla "Håkan Hellström låtstölder")

Tvärtom, jämfört med fotografin (som är väldigt konservativ i sammanhanget) är det är mycket vanligt bland målande konster att "låna" och stjäla från varandra. Det är dessutom accepterat och har varit så i hundratals år.
Studera gärna den här listan:
http://flavorwire.com/293497/10-famous-artworks-inspired-by-other-famous-artworks

Jag är också lite nyfiken på din definition av konst. Det känns som att du lägger en värdering i att något ska få kallas "riktig konst". Men det är inte som att upphovsrätten upphör bara för att något inte kallas konst... en sportbild kan ha precis samma verkshöjd och skydd av upphovsrätten som ett konstfotografi av Annika von Hausswolff.

Märkligt uttalande från Moderna Museet förresten. De har ju en av Europas finaste samlingar dokumentär fotografi, och "Ett sätt att leva" var nog det bästa jag sett på ett skandinaviskt samtidkonstmuseum.

Den stora frågan är ju dels vad som innefattas av upphovsrätt, är det ok att kopiera bara man ändrar en del, och hur stor del i så fall? En annan fråga som har bäring på bedömningen vid upphovsrätt är ju verkshöjden, som är något som härrör direkt som ett begrepp från konsten och som dessutom är subjektivt liksom konstbegreppet i sig.

När det gäller min syn på konst är den snarare att begreppet som sådant är tämligen ointressant eftersom definitionen bygger på ett cikelresonemang; om etablerade konstnärer, gallerier, konstvetare och institutioner anser att något är konst är det konst som det definieras idag. Sedan finns den ännu vidare synen att om betraktaren eller skaparen anser att det är konst så är det konst. Som sagt eftersom begreppet i sig inte har någon definition anser jag att det är meningslöst. Om man skall avgöra vad som är konst eller inte i någon objektiv mening måste man först vara ense om vad man menar med begreppet, eller också är det helt enkelt olika saker för olika personer, ett subjektivt värdeomdöme alltså, ungefär som att köttbullar är goda för dem som tycker om dem.

Däremot inom kretsen av "konstvetare" torde det knappast vara okänt att det finns de som inte anser att fotografi, åtminstone inte den dokumentära, är konst, som nämnde Birnbaum till exempel.

Rätta mig om jag har fel, men verkshöjden har ingenting att göra med om något kallas för konst eller inte. Verkshöjden syftar på ett verks originalitet. Ett dokumentärt fotografi kan uppnå samma verkshöjd som en oljemålning, oavsett vilka som väljer att se det ena som konst och det andra inte.

Upphovsrätten gäller alltså för båda.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Verksh%C3%B6jd

»Den stora frågan är ju dels vad som innefattas av upphovsrätt, är det ok att kopiera bara man ändrar en del, och hur stor del i så fall?«

Det beror ju på. Om användningen av någon annans verk är tillräckligt originell så är det okej. Domstolen avgör i tveksamma fall.

Att jag har upphovsrätt över min bild betyder inte att jag kan styra över hur andra betraktar, uppfattar eller inspireras av min bild. Jag tycker det är självklart att vi ska kunna kommentera och använda oss av det vi omges av, på samma sätt som vi läser andras böcker och utvecklar egna och originella tankar.

Klumpigt uttryckt av mig, verkshöjd har bäring på upphovsrätt, när det gäller konst finns bara god och dålig konst ur en helt subjektiv bedömning. När går att inspireras över i att plagiera eller till och med kopiera? Det är väl den stora frågan, dessutom kan det ju vara intressant om jag anser att mitt eget arbete kränks genom att det används som del i en kontext som jag inte ställer upp på. Oavsett så handlar det om subjektiva spörsmål, men om nu även HD, om det går dit, slår fast att det är ok att kopiera andras verk och använda dem som betydande del i sina egna kommer givetvis frågan uppstå hur mycket som får kopieras och hur mycket som måste vara självständigt eller om det är ok att bara använda kopierat material från olika förlagor osv.

För egen del har jag inga problem med det för det mesta. Men lek med tanken att någon skulle använda ett porträtt i ett kollage som handlar om något osmakligt som övergrepp till exempel där betraktaren skulle kunna dra slutsatsen, även om den inte var uttalad, att den porträtterade hade något med dessa övergrepp att göra. Hur ställer man sig till sådant, eller att nazister skulle använda delar av mina bilder på romer och tältläger i en kontext som jag inte ställer upp på osv. Jag vill egentligen inte säga något annat än att frågan är komplex och rymmer väldigt många nyanser, men lagstiftning måste vara generell och därmed också väldigt trubbig om den skall fungera.

Jag gissar att det är helt okej att låt säga Sverigedemokraterna använder din bild av ett romskt tältläger för att illustrera sin invandrarkritiska text – så länge de har betalat för den, rimligen inköpt från en bildbyrå, och så länge texten inte pekar ut någon av personerna i bilden på ett kränkande sätt.

Det är nog inte ovanligt att fotografer grämer sig över att deras dokumentära bilder hamnar i ”fel sällskap”. But that’s the name of the yttrandefrihets-game. Och det är du så klart också fullt medveten om.

Om det däremot visar sig att en person i en bild felaktigt pekas ut som kriminell på grund av kontexten i en artikel gäller andra regler, främst då riktade till den avbildade och inte fotografen.

Det kan också vara, såvitt jag har förstått, inskrivet i bildbyråns policy eller modellrelease kring bilden att den inte får användas i vilka sammanhang som helst. Om man som publicist bryter mot den policyn kan man tvingas till skadestånd m.m.. (Det här är jag dock inte helt insatt i.)

Då det gäller konst är det mer komplicerat. Lagen ger särskilt utrymme för konstnärlig verksamhet, men jag har svårt att se att en identifierbar bild av en person i ett konstverk om övergrepp kan användas hur som helst.

Slutligen: Det som jag tycker är en mycket viktig poäng i den här diskussionen är den tekniska skillnaden mellan fotografi och måleri.

Om man placerar två fotografer framför en husvägg och ber dem ta en bild exakt samtidigt så kommer resultaten att bli nära identiska.

Om man gör samma sak med två målande konstnärer så kommer resultaten sannolikt vara ganska olika.

Den målade bilden har alltså i sin natur en större dos personligt skapande och originalitet i jämförelse med fotografiska bilden. Och jag gissar att detta kan ha betydelse både då man avgör en bilds verkshöjd och då man bedömer vad som är plagiat (som i artikeln ovan).

Däremot inte sagt att måleri per automatik alltid uppnår verkshöjd. Jag tror att ett papper med lite klotter i vissa fall kan ha svårt att uppnå någon verkshöjd, på samma sätt som en random bild från familjesemestern kan ha svårt att erhålla verkshöjd.

Alf Johansson skrev:
»lagstiftning måste vara generell och därmed också väldigt trubbig om den skall fungera.«

Jag tycker att svårigheten med en lag är att den ska fungera åt flera håll. Visst ska upphovsrättslagen skydda fotografens insats, men det måste också finnas ett utrymme åt andra hållet, yttrandefriheten och tolkningsfriheten. Precis som att den nya lagen om kränkande fotografering ska skydda människors privatliv samtidigt som den inte får begränsa människornas frihet att fotografera.

Varför skulle ett fotografi per definition vara konst? Det är bara en metod för att avbilda något. Det måste väl till lite mer för att det skall kunna betraktas som konst. Om jag gör något med penna och papper, ett annat sätt att avbilda något, blir det väl inte automatiskt konst för det?

I Jönköpings län, där jag bor numera, pågår en debatt om ett trätroll som har sågats fram i en stam i en park. Är det konst eller inte konst?
Det beror nog på vem man frågar. Debatten är intressant.
http://www.jonkopingsposten.se/artikel/37817/detta-ar-inte-konst
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/jonkopingsnytt/konstbrak-kulturredaktor-sagar-traskulptur

Det är rätt sällan små fotografer orkar eller kan hävda sin upphovsrätt mot företag och tidningar som tar deras bilder. Små fotografer om någon kräver en stark upphovsrätt.

Det råder inte brist på rättigheter. Problemet är snarare (som jag redan påpekat) att stora företag kör ner folket som inte har råd att åstadkomma sina rättigheter.

Stora företags, och upphovsrätt ofta "Hollywood" har en poäng i sitt jagande. Underhållningen de skapat konsumeras genom piratkopieringen utan att de får ersättning.

Skillnaden är att Hollywood har pengar för att skydda sina verk medans fotografen sällan kan försvara sina bilder.

Bägge har rätt.

Och ibland visar det sig att filmer och musik säljer bättre pga olaglig nedladdning, men det låtsas inte de stora bolagen om . Om de *dessutom* kan få skadestånd via domstolar så är det ju en win-win för dem.

Jag kan personligen intyga att ovanstående fenomen finns i verkligheten.

Om filmbolagen vill köra en kampanj där de skänker bort filmen för att sen tjäna pengar på den får de väl göra det, det är deras val och deras upphovsrätt. Det är inte piraterna som bestämmer.

Funkar plagiat av bilder så? Knappast! Av alla de som jag vet har råkat ut för antingen bildstöld eller idestöld har INGEN tjänat på det, tvärtom har välsäljande bilder effektivt dödats av kopiorna / plagaten. Jag är tyvärr en av dem.

Vet tyvärr folk som kunnat leva på sitt foto som pga ovan varit tvugna att lägga ner.

Poängen är att beräkningsmodellen för skadestånd i piratkopieringsmål oftast är helt uppåt väggarna. Visst bör alla som har lidit skada av piratkopiering få sig tilldömda skadestånd, men det ska vara realistiskt och inte baserat på fantasier.

I just det här fallet är det dock irrelevant.