Kan man tävla i fotografi?
Jo, uppenbarligen, eftersom det utlyses tävlingar i var och varannan fototidskrift. Min mailbox tar emot många tävlingsinbjudningar från mer eller mindre kända festivaler. Jag har själv aldrig deltagit, däremot händer det att jag ställer upp som domare. Mest är det ett roligt sätt att få diskutera bild och kommunikation, och så är det förstås smickrande att få frågan. Syns man inte så finns man inte, hur ska man annars hålla sitt varumärke kokande?
Företag, kommuner och organisationer har insett att tävlingar är en möjlighet att (på något ohederlig väg) få en ”gratis” bildbank. Att locka med ett kamerapaket till vinnaren mot att samtliga deltagare ger bort sina publiceringsrättigheter är förstås en bra affär. Deltagarna ser det kanske som ett sätt att få en klapp på axeln från ett varumärke man ser upp till, och det skadar ju aldrig att få några extra likes. Företagen kan luta sig tillbaka och håva in bilder som de kan publicera i sina egna kanaler – med den bonusen att de bygger upp en skimrande stämning av gemenskap och generositet kring varumärket.
Frågan kvarstår: kan man tävla i fotografi?
Nej, jag tycker nog inte det. För vad är en bra bild? Är det inte beroende av kontexten och av hur bilden ska användas?
När jag undervisar försöker jag låta bli att tala om bild i termer av ”bra” och ”dålig”. Det är bättre att ställa frågan om bilden funkar, om den ”gör jobbet”. Ska den framkalla en känsla? Beskriva ett skeende? Vara dekorativ och passa i ett estetiskt sammanhang? Locka till köp?
Därför bör man, i den mån det är möjligt, ha tydliga teman och avgränsningar för fototävlingar. Inte minst blir det lättare att bedöma bidragen – även om det till slut handlar mest om tycke och smak.
Fotografi kräver inte alltid fysisk ansträngning, så vi kan kanske inte kalla det idrott. Men om man kan tävla i fotografi är det väl definitionsmässigt en sport? Att fotografi i så fall är en materialsport, ja det är uppenbart. De flesta av oss är i alla fall lite av materialspelare, eller i alla fall prylnördar av rang. Det är kul att investera i nya kameror och objektiv, och tillbehör kan man aldrig få nog av.
Däremot har jag aldrig träffat på en professionell fotograf som på allvar hävdat att det behövs en dyr eller komplicerad utrustning för att få till bilder som verkligen gör avtryck. (Ja, om man bortser från fotografi som har ett specifikt tekniskt syfte).
Det är ju inte kameran som gör bilden, det är fotografen. Det är känsla, estetiskt sinne, erfarenhet, tajming och kommunikation.
Dör kameran efter ett skyfall kan de flesta av oss göra ett reportage med mobilen eller en pocketkamera. Den säkerheten ingår i det man betalar för som bildbeställare.
Tyvärr är det svårt att få gehör för vårt kunnande från aspirerande fotografer: Kreativa själar som i dessa tider av varumärkestänk och krav på online-närvaro själva kan och vill producera eget bildmaterial.
Jag får ständigt frågor från bekanta: vilken kamera ska de köpa för att få till de bilder som jag levererar? Visserligen kan jag med input om budget och användningsområde tipsa dem om bra köp (och avråda dem från dåliga), men jag blir nästan bestört när de blandar ihop korten.
Fastän jag än en gång tålmodigt förklarar för musikern att det vore befängt av mig att fråga vilken gitarr jag borde köpa för att kunna spela lika bra som hen, så dröjer det inte många minuter innan frågan upprepas. Vilken kamera tar snygga, professionella bilder? Frisören ringer och frågar exakt samma sak, jag vet inte för vilken gång i ordningen.
Försiktigt försöker jag med analogin om att jag kanske inte kan förvänta mig att kunna skapa snygga frisyrer om jag köper ”rätt” sax. Nej, självklart inte, säger frisören. Det handlar om förstås om kunskap och erfarenhet.
Efter att (återigen) försökt förklara hur det hela hänger ihop får jag ändå höra att det är kameran det är fel på. Bara hen får möjlighet att köpa ny kamera kommer det ordna sig.
Så fortsätter det. Stylister, makeupartister, konstnärer, formgivare och författare. Ingen frågar om ljus eller komposition. Bara denna bisarra fixering vid utrustningen. Fotografi, tydligen en ren materialsport.
Själv funderar jag på att börja plåta allt med mobilen. Och köpa en ny dator så jag kan skriva bättre krönikor.
TEXT: SARA ARNALD
Läs mer
Artikeln är publicerad i Fotosidan Magasin 6/2018
SARA ARNALD
Sara Arnald är frilansfotograf och fotolärare i Stockholm. Hon har en masters från Fotohögskolan och en ingenjörsexamen från Chalmers.
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
8 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det är tråkigt att intresset för kameror och fototeknik är så mycket större än för bild och dess uttrycksform hos dom allra flesta. Och det verkar så gott som omöjligt att ändra på det förhållandet.
Det är ju så att vad som är en bra bild skiftar över tid och beroende på vem man frågar. Om man tävlar för det med sej att man måste sätta ord på varför man anser att en bild är bättre än en annan av de man överväger att skicka till tävlingen. Som jury gäller detsamma; varför tycker jag att en bild är bättre än en annan och hur motiverar jag det inför ev. övriga jurymedlemmar och inför de tävlande.
Göran Segeholm skriver om det i "Låna mej dina ögon", förordet i boken "Konsten att ta vinnande bilder" som jag misstänker att många av fotosodans läsare har haft som kurslitteratur någon gång.
Min erfarenhet är att om man är några stycken i en jury så är man ofta rätt överens om vilka bilder som ska antas eller ligga i topp och omvänt, vilka som inte ska antas eller ligga i topp. Men det finns nästan alltid några bilder som orsakar diskussion och nästan alltid någon eller några som när man sett på dem ett par gånger ger ett starkare intryck, ofta positivt.
Det är utvecklande, om man har den möjligheten, att både tävla och vara jury menar jag.
På tal om utrustning:
"His equipment was extremely simple, almost primitive. He used an 8x10 view camera, its sagging bellows held up by pieces of string and adhesive tape. The lens was a Steinhell, no shutter"
Konrad Cramer, konstnär, som skulle porträtteras hos Alfred Stieglitz 1912.
Citat från The History of Photography av Beaumont Newhall
Jag älskar bilden och tycker tekniken är rolig den med.
Självklart kan man tävla i foto, det är enkelt. Varje tävling har sina premisser/faktorer osv. Bland det enklaste man kan göra.
De flesta proffs jag varit i kontakt men är extremt utrustningsberoende fast så klart de skulle göra ett bra jobb med en mobil.. men... det skulle vara svårare och oftast bli sämre.
i
ett så vitt perspektiv
att våga tala om fotografiets/bildens kvalitet
utifrån fotografens kunnande/mognad/utrustning i såväl kamera som huvud
är en stor sak
/inger