Så använder du kamerans wifi
En funktion vi numera ofta tar upp i kameratester är wifi. Vi klagar om det inte finns och vi klagar ofta på hur det fungerar. Men wifi är bra och vi tänkte här berätta lite om hur det fungerar, varför det är en så bra idé och ge några exempel hur du kommer igång med det.
Allt fler använder sin mobilkamera istället för en vanlig kamera eftersom det är så lätt att dela med sig av bilderna via Instagram och Facebook. Men mobilkameror är rätt begränsade som kameror. Visst har de blivit rejält mycket bättre, men som fotoentusiast saknar du ofta möjligheterna i en större kamera. Som serietagning, kontroll över skärpedjup eller lite zoomomfång.
Här ger wifi i kameror en stor möjlighet. Du kan snabbt skicka över bilderna till din smartphone eller surfplatta och sedan snabbt redigera och publicera bilderna på sociala medier. Idag finns det mängder av redigeringsprogram för telefoner och surfplattor om du vill fixa till bilderna.
Det finns fler skäl att ha wifi i kameror än att koppla upp sig till mobilen. Som att fotografera direkt till en dator. Eller visa bilder i kameran på en tv. Eller att du vill fjärrstyra kameran. Men att skicka bilder till mobilen eller till onlinetjänster är trots allt den överlägset vanligaste användningen och den vi kommer att prata mest om här.
Varför just wifi?
Ett trådlöst nätverk, det vi i dagligt tal ofta kallar wifi, kan ibland framstå som en lite klumpig lösning för en så enkel uppgift som att skicka en bild från en kamera till en telefon. Finns det inte enklare sätt?
Det har länge funnits möjligheter att tanka bilder från kameror och fjärrstyra dem via usb-kabel. Men sladdar är besvärliga och även om det fungerat bra med datorer så blir det svårare med telefoner. Bluetooth då? Det skulle fungera, men Bluetooth är inte bra på att överföra stora datormängder på ett tillförlitligt sätt. Dessutom är räckvidden dålig. IR? På tok för dålig kapacitet och väldigt lätt att störa.
Återstår trådlöst nätverk via wifi. Det är byggt för att transportera stora datamängder och det finns möjligheter till bra räckvidd.
Vad är wifi bra för?
Dels det uppenbara: Du kan skicka bilder till mobilen eller surfplattan för bearbetning och uppladdning på nätet. Men du kan även ofta ladda upp bilder direkt från kameran till en tjänst som Facebook eller Flickr. Det här kan handla om att du laddar upp vardagsbilder för delning via en social tjänst eller att du skickar sportbilder till en tidnings ftp-server. Det kan också handla om att du snabbt vill kopiera utvalda bilder så du har en säkerhetskopia av dem.
En användning vi misstänker redan är vanlig är att fotografera direkt till datorn i en studio utan att behöva bry sig om kablar. Många studiofotografer kör idag via kabel, och att göra samma sak trådlöst gör arbetet mycket enklare. Sådan fotografering kan även vara smidigt om du står och tar bilder på ett event där kunderna direkt kan välja ut en vid datorn att få skickad till sig.
Många tv-apparater kan numera kommunicera med en kamera via wifi och standarden dlna. Det gör det enkelt att snabbt visa lite bilder ur kameran på en tv-apparat i närheten. Med en del kameror kan du skicka bilder från en kamera till en annan, smidigt om ni är två som fotograferar något tillsammans och vill dela de bästa bilderna. I framtiden kan man förhoppningsvis även dela kamerainställningar, bildpresets och liknande mellan kameror.
En klart spännande möjlighet är att fjärrstyra kameran. Dels när du själv vill vara ned i en bild, dels om du vill placera kameran så du får en udda vinkel. Men det kan också vara smidigt vid makrofotografering där kameran sitter obekvämt till. Eller för naturfoto där du inte vill vara nära kameran för inte störa motivet. Här finns det än så länge ofta ett räckviddsproblem. Inbyggda wifi-enheter har ofta dålig räckvidd.
Det vanligaste sättet att fjärrstyra är nog via en app i en mobil eller surfplatta, men även ett program i en dator funkar ofta. På sikt kommer du troligen kunna fjärrstyra en kamera från en annan kamera vilket kan göra manövreringen enklare. Hoppningsvis kommer vi även se styrning av blixtar och andra tillbehör.
Vad händer i framtiden?
Genom drygt 100 års fotohistoria har kameratillverkare främst ägnat sig åt att få så bra bilder som möjligt på en bit film eller ett minneskort. Vad som händer sedan med bilden har de inte riktigt behövt bry sig om.
Mobilkamerorna har sedan några år oåterkalleligen ändrat på det här. De har vant oss vid tanken att kunna dela, skicka och arbeta med bilder omedelbart och var vi än befinner oss. Det här är en ny verklighet som kameratillverkarna hittills varit lite yrvakna inför. Men som de, när de hunnit samla sig lite, nog inte alls har något emot.
En central del i den här nya fotografiska verkligheten är wifi. I dagsläget är kameratillverkarna lite förvirrade och yrvakna vilket helt klart märks på tekniken. I flera av Nikons kameror kan du inte kolla på den inbyggda bildskärmen i kameran när den lösa wifi-adaptern är inkopplad. Och i flera av både Canons och Nikons kameror kan du inte videofilma när du kör wifi. Vi har också märkt att många kamerorna tappar kontakten alltför lätt. Inbyggda antenner är ofta dåliga antenner.
För varje år blir tekniken smidigare och det finns en del smarta idéer. Nikons proffskameror D4 och D4s har en inbyggd webbserver. Du kan med andra ord nå och styra kamerorna via vilken webbläsare som helst och behöver inte en app eller ett program som specialskrivits för den kameran. Mer sånt tack.
Vi gillar även Canons idé där du kan skicka bilder mellan två kameror. Men framför allt gillar vi nfc och de möjligheter det ger.
I framtiden skulle man kunna använda nfc för att snabba tillfälliga uppkopplingar.
Låt oss säga att du har tagit en bild av en kompis. Du markerar bilden och så kan kompisen ladda ner bilden från din kamera till sin mobiltelefon bara genom att enheterna nuddar varandra. Nfc handlar bland annat om att hoppa över traditionella säkerhetsmekanismer med lösenord och liknande och istället använda fysisk närhet som ett slags godkännande.
Canon Eos 70D
Canon Eos 70D har en enkel wifi-funktion som kan ansluta till andra kameror, telefoner och surfplattor, datorer, dlna-kompatibla tv-apparater och skrivare. Vi visar det vi misstänker är den vanligaste sortens anslutning: till en app i en telefon eller surfplatta.Första steget är att installera appen Eos Remote i din telefon. Sedan aktiverar du wifi-funktionerna i kameran. I samband med det anger du ett nätverksnamn, eller ssid, för kameran, i vårt fall "EOS70D".
1. Välj vad du vill göra
Du kan välja mellan sex olika typer av kommunikation som du vill använda: Du kan skicka bilder från kamera till en annan kamera, koppla samman kameran med en mobiltelefon, koppla kameran till programmet Eos Utility i en dator, ansluta kameran till en skrivare, direkt till en onlinetjänst eller till en dlna-enhet, som en tv. Vi valde att ansluta till en mobiltelefon.
2. Välj typ av nätverk
Du väljer typ av anslutning, infrastruktur eller att kameran är åtkomstpunkt, där det senare är Canons namn på ad-hoc-nätverk. Vi körde ad-hoc.
3. Välj hur du vill ansluta
Du kan använda standardinställningar ("Enkel anslutning") eller ställa in saker själv ("Manuell anslutning"). Vi valde enkel anslutning
4. Tala om vem du ansluter till
Kameran talar nu om vilket nätverk (ssid) din mobiltelefon skall ansluta till och den kod du skall ange som lösenord för att bli accepterad av kameran.
5. Bekräfta
När telefonen får kontakt med kameran måste du godkänna det kontaktförsöket i kameran, du vill ju inte låta vem som helst ansluta.
6. Nu är du klar
Nu kan vi bläddra bland kamerans bilder i appen Eos Remote och ladda ned de vi vill bearbeta eller bara ladda upp på nätet eller mejla till någon.
Slutsats EOS 70D:
Det är några steg att gå igenom för att etablera en uppkoppling första gången. Du kan trösta dig med att det är enklare i fortsättningen när kamera och telefon så att säga känner till varandra. Uppkopplingen är stabil och med hyfsad räckvidd, men avbryts lätt när kameran går ned i viloläge.
Panasonic GF6 med NFC
Nästa exempel visar hur det kan gå till med NFC som förenklar processen en hel del. Här använder vi en Panasonic GF6, en av allt fler kameror med NFC-stöd. Vi installerade appen Panasonic Image App i telefonen och aktiverade NFC-funktionerna där.
1. Ställ in kamera och telefon
Glöm inte att NFS måste vara aktiverat både i telefon och i kameran.
2. Anslut
Appen i telefonen beskriver hur du skall beröra den punkt på kameran som har en nfc-symbol med din telefon. I vårt fall fick vi prova en stund innan vi upptäckte att det var telefonens baksida vi skulle hålla mot nfc-symbolen.
3. Du är igång
När vi väl är igång kan vi Panasonic Image App styra det mesta i kameran från telefonen. Panasonics app har fått en del kritik för att vara lite rörig. Men det hör också samman med att de tillåter appen att styra ovanligt mycket i kameran vilket i sig är positivt.
Slutsats NFC:
NFC förenklar onekligen proceduren en hel del även om det tog oss några ögonblick att inse att vi skulle nudda kameran med telefonens baksida. Sådana saker kan nog variera en del mellan olika telefoner och surfplattor.
Eye-Fi-kort
Minneskort med wifi ger wifi-funktion till de flesta kameror. Eye-Fi har funnits i flera år och nu finns även Transcend Wifi och Toshiba Air. Notera också att Sandisk säljer Eye-Fi-kort med egen logga, men att dessa är lite krångligare att använda än de som Eye-Fi säljer själva. Eye-Fi-korten finns i två varianter, den enklare Mobi och den lite mer avancerade Pro X2 som bland annat kan hantera råfiler vilket det enklare Mobi-kortet inte klarar. I beskrivningen nedan har vi använt ett Mobi-kort på 16 gigabyte.
1. Verifiera dig
Vi började med att installera appen Eye-Fi där du anger en aktiveringskod som står på baksidan av kortets förpackning. Det här är all verifiering du behöver göra vilket onekligen är smidigt.
2. Koppla upp
Det tog en stund innan kameran och Eye-Fi-kortet hittade varandra, men efter ett par minuter började kortet ladda ned bilder från kameran till appen i telefonen.
3. Lite begränsat
Appen Eye-Fi har en del inställningar, men det är inte så mycket du kan styra. Önskvärt hade varit om kortet först bara laddade ned miniatyrer av bilder och att du själv fick välja vilka du ville ta ned i full storlek.
Slutsats EYE-FI:
Sådana här kort kommer troligen finnas kvar ett tag, men kommer i slutändan försvinna
tillsammans med lösa wifi-adaptrar. På sikt blir inbyggd wifi så vanligt att behovet försvinner.
Men fram till dess och för alla med en äldre kamera är det här en lite begränsad, men ändå mycket användbar lösning.
Läs mer
Artikeln är publicerad i Fotosidan Magasin 3/2014
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
20 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Nyttan är därmed klart begränsad som jag ser det.
Canon var faktiskt före Nikon med detta. Även om det krävs tillbehör i form av Canons externa WIFI-sändare, (WFT), för de lite äldre kamerorna i Canons proffsserier som 1D mkIII, 1D mkIV och 7D.
1D x har funktionen inbyggd i kameran. (Detta eftersom den även har uttag för nätverskabel i själva kameran).
Vad gäller NFC så är det ju så att man måste veta var NFC-chippet sitter på sin enhet för att få kontakt, de behöver ju nudda vid varandra för att fungera. Placeringen brukar vara märkt på enheten men det kan ju var lite klurigt om man har ett fodral på telefonen och markeringen för NFC döljs.
Jag kör Shuttersnitch på ipad för kontroll av skärpa, vinklar osv vid arkitekturfotografering. Överföringshastigheten i Wft:n funkar bra till medium jpg's men en 22mpx raw tar runt 20sek vilket inte riktigt funkar med kund bredvid.
Till dator i studio kör jag canons egna programvara som funkar betydligt mycket bättre än Shuttersnitch. Enklare att uppkoppling och stabilare kommunikation. Samma här dock, raw tar sin tid men ibland kan det vara värt att välja raw istället för jpg.
Men apropå alternativet att använda kabel (eller kortläsare) för att kopiera över bilder till mobil eller surfplatta, fjärrstyra, visa bilder på annan skärm osv; " .. även om det fungerat bra med datorer så blir det svårare med telefoner.";
Här klumpar du väl ihop hela mobilvärlden till minsta gemensamma nämnare, utan att gå in på vad som är "svårt", och vad som går att göra helt utan problem - beroende på plattform? Nästan som om alternativet att ansluta en kamera eller en kortläsare till en mobil eller surfplatta och hantera bildfiler (även i råformat) med t.ex. mobilens filhanterare eller en dedikerad råformatsapp inte var ett fanns? Det är ju en av de grundläggande skillnaderna mellan olika mobila os, kanske vore värt att notera i sammanhanget när man skriver om de stora poängerna med att enkelt skicka bilder från kamera till mobil/platta utan att gå via dator?
Jag använder wifi en hel del för att skicka över enstaka bilder från mina kompaktkameror, och även nfc för att göra det genom att dutta enheterna mot varandra. (redan idag, inte "i framtiden"..?). Men även även om kortläsare eller sladdstump på några gram är en extra pryl som man måste ha med sig, så är det ändå en överlägsen metod att hantera filerna från kameran många gånger, eftersom det är så mycket mer flexibelt, stabilt och snabbjobbat - i synnerhet när det kommer till att jobba med många filer och/eller råfiler.
Att jag skrev om NFC som en framtida grej beror på att det trots allt är en minoritet av de kameror som används idag har ens wifi, än mindre NFC.
För oss tekniknördar är nog det mesta i den här artikeln både lite självklart och gårdagens nyheter, men vi är trots allt en minoritet :-)
Eye-Fi har jag provat, det fungerade inte alls bra. Det kopplade ifrån och hade sig, lyckades knappt få över en bild. Det var riktigt bökigt.
Jag väntar på Nikon D900....
Målgruppen är nog som störst på instegskameror och journalistmaskinerna.
Jag blir nyfiken samtidigt.
Finns det någon maskin som ersätter Nikon 910 och som har snabbt wifi?
Man kan alltid önska sig saker så klart men att överföra filer som är mellan 30-50mb/st kräver lite utav tekniken.
I en yrkesstudio t.ex har jag svårt att tänka mig att man skulle acceptera de väntetider som skulle uppstå.
810 är ett mellansteg, nästa nya modell lär nog ha både Wifi och GPS.
Min tanke med Wifi är främst att använda när jag är iväg någonstans,och då är det vissa Jpeg filer, inte raw som jag vill kunna skicka in i telefonen eller plattan och sen dra vidare.
Jag skulle nog gärna använda Wifi i studio med förvisso....
Men du verkar ha missat att D810 verkligen ger ett lyft (litet, men synligt) i bildvalitet och att det verkligen är en avsevärt rappare och kvickare kamera med en hel del förbättringar.
Sedan är det såklart andra förbättringar som du nämner, så det har jag inte missat :) men det var inte tillräckligt för att motivera kostnaden för mig att göra ett uppköp om skillnaden i slutänden blir så liten för min del, därför väntar jag till det kommer en helt ny modell med uppdateringar som gör det värt kostnaden för min del som är amatörfotograf och inte har intäkter från mina bilder.
Wifi och sånt.... Nikon verkar alltid lite sena,,,,
Problemet med dem (och andra liknande försök) var att de var _för_ tidiga. Kom ihåg att det här var ett år innan Facebook öppnades för allmänheten (2006), det var två år innan den första smartfonen dök upp (Iphone 2007), och det var fem år före bilddelningstjänster började slå igenom (Instagram lanserades t.ex. 2010). När P1 och P2 lanserades fanns det knappt några publika wifi-nät, inga mobila 3G-/4G-upopkopplingar att dela, och inte ens hemnätverk med wifi var speciellt vanliga. Kort sagt, infrastrukturen saknades.
Jag har hört representanter för flera olika kameratillverkare (inklusive Nikon själva) notera att den uteblivna framgången för P1 och P2 och andra försök i samma riktning fick många i branschen att dra slutsatsen att wifi i kameror helt enkelt var en dålig idé. Sedan tog det ett tag innan man allmänt insåg att situationen ändrats. Så där blir det tyvärr ofta när någon är för tidigt ute med en teknik som med tiden visar sig vara rätt tänkt.
Men just i fallet wifi är det nog lite orättvist att beskylla Nikon för att vara sena :-)