Vad får man ge upp för att få en liten och smidig kamera? Vi har testat tre av marknadens minsta systemkameror.

Vill man hålla nere storleken på en kamera så innebär det bland annat att man får hålla igen på sensorstorleken. När vi valde ut tre riktigt små systemkameror blev det därför två Micro Four Thirds-kameror och en med entumssensor. Vi hade kunnat ta med någon av Pentax Q-kamerorna som är ännu extremare med sina 1/2,3- eller 1/1,7-sensorer men där känner vi att man får ge upp för mycket sensorprestanda.

Roligt nog är våra tre testdeltagare ganska olika kameror, utöver små yttermått har de bara några få likheter. Alla tre har inbyggd wifi, Nikon J5 dessutom med nfc. Alla tre kan köpas i paket med en mycket kompakt paketzoom som bidrar till att hålla totalstorleken nere. Alla tre har tretums bildskärm. Men i övrigt har tillverkarna gjort olika val och prioriteringar.

Både Panasonic GM5 och Olympus E-PL7 har en Four Thirds-sensor på 16 megapixel, medan Nikon J5 har en ungefär hälften så stor entumssensor på 20 megapixel. GM5 och J5 kör med optisk stabilisering, E-PL7 med sensorstabilisering. J5 har en inbyggd blixt och E-PL7 har blixtsko och lösa blixtar, Panasonic skickar dessutom med en blixt med GM5. Nikon J5 och E-PL7 har vinklingsbara skärmar, vilket GM5 saknar.

Men Panasonic GM5 är i gengäld ensam om att ha en inbyggd sökare. Till E-PL7 kan du köpa till en lös sökare medan J5 helt förlitar sig på skärmen. Nikon J5 är en rejält snabb kamera med en mycket bra autofokus som faktiskt kan följa rörliga motiv. Panasonic GM5 har en slät, kompaktkameraliknande utformning med ganska få yttre reglage, de andra två har mer knappar och rattar. Paketobjektiven till E-PL7 och J5 har motorzoom medan det till GM5 har en helt mekanisk zoom.

Kort sagt: Alla tre testdeltagarna har någon eller några egenskaper som de andra två saknar, ingen av de tre har allting. Vi börjar att kika på hanteringen, hur smidiga kamerorna är när du fotograferar. Här är Nikon J5 och Olympus E-PL7 ganska lika, bägge saknar sökare, men har vinklingsbar skärm, gott om yttre reglage och ett hyfsat grepp. Panasonic är mer kompaktkameralik, med ett slätare yttre och färre reglage.

Å ena sidan har J5 och E-PL7 bättre hantering där det är enklare att ändra exponeringskompensation, justera iso, byta bländare med mera. Å andra har GM5 en stor fördel med sin sökare. Visserligen är den trång och mörk, men skall du följa ett rörligt motiv är den överlägsen en skärm. Dessutom har paketobjektivet till GM5 en mekanisk zoom vilket är mer direkt och exakt. Motorzoomen i Olympus paketzoom är sladdrig och oprecis, medan den till Nikon J5 fungerar ovanligt bra.

Begränsat zoomomfång. Four Thirds-sensorn i Panasonic GM5 fina bildfiler att arbeta med. Här har vi har lyft skuggorna lite drygt ett steg. Men vi hade gärna haft tillgång till längre brännvidd i detta fall. 32 millimeter (motsvarande 65 mm med småbildsformat) är lite i minsta laget. Bilddata: 12-32/3,5-5,6, vid 32 mm, f/5,6, 1/1000 och iso 200. Foto: Martin Agfors.

Den överlägset rappaste och bästa autofokusen har Nikon J5. Olympus E-PL7 är inte direkt rapp, men den missar sällan. Panasonic GM5 fokuserar lite kvickare än E-PL7, men missar lite oftare. Skall du fotografera rörliga motiv är J5  överlägsen de andra två. Utöver snabb autofokus har den seriebildstagning med 20 bilder/sekund, den kan till och med ta korta skurar i 30 eller 60 bilder/sekund utan autofokus.

Alla tre kamerorna ger bra bildkvalitet, med god detaljnivå. Här ligger begränsningen mer hos paketzoomarna än i kamerorna. Olympus 14-42 mm f/3,5-5,6 har en hel del kromatisk aberration, ger lite spökbilder och är inte så skarp i kanterna. Panasonics 12-32  mm f/3,5-5,6 är lite skarpare, men har mycket kraftig distorsion i vidvinkeländen och saknar lite räckvidd i teleänden. Plus att närgränsen inte är så bra. Klumpigast objektiv har paradoxalt nog Nikon J5, trots en mindre sensor, men i gengäld presterar den bäst med bra skärpa redan på full öppning och bra närgräns.

Ser du till dynamiskt omfång så ligger Olympus E-PL7 och Panasonic GM5 ungefär ett steg före Nikon J5. Du kan till exempel lyfta skuggor nästan ett steg mer innan det börjar se fult ut. De har ungefär dubbla sensorytan, så ett steg bättre är helt logiskt. Samma med prestanda på högiso där du får brusiga men helt ok bilder på iso 3200 med de två Four Thirds-kamerorna och en ungefär liknande kvalitet på iso 1600 med J5.

Ser vi till videokvalitet så sköter sig Panasonic GM5 bäst, Nikon J5 ligger strax efter medan Olympus E-PL7 inte ger riktigt lika lugn och levande bild. I teorin borde J5 ha trumf på hand med 4k-upplösning, men där klarar den bara 15 bilder/sekund vilket är en underlig begränsning hos en kamera som kan spotta ur sig 20 megapixel stora råfiler i 30 eller 60 bilder/sekund.

Alla tre kamerorna har inbyggd wifi, hos Nikon J5 dessutom med nfc vilket förenklar uppkoppling. Alla tre har pekskärm, som är ett bra komplement hos så här små kameror med ont om plats för knappar. Med alla kamerorna medföljer lös laddare vilket är en fördel om du vill ladda ett batteri medan du fotograferar. Här kan nämnas att Panasonic har det minsta batteriet kan ta märkbart färre bilder per laddning än de andra två.

Foto: Erik Thor

SLUTSATS

Det går inte att peka ut en tydlig testvinnare. Vilken deltagare som är bäst beror på vad och hur du gillar att fotografera. Föredrar du sökare, ja då är Panasonic GM5 given. Gillar du kort skärpedjup och du ofta fotograferar i svagt ljus bör du välja någon av de två Micro Four Thirds-kamerorna. Vill du kunna fotografera flygande fågel eller barnen när de spelar fotboll så är J5 bästa valet. Vill du ha bra manuell kontroll och justera saker medan du fotograferar så är det enklare med Olympus E-PL7 eller Nikon J5.

Av Martin Agfors

Publicerad 2015-09-23.

Läs mer om

Nikon systemkameror test

Läs mer

Fotosidan testar

Test Nikon D780: Spegelreflex utanpå – spegelfri inuti

Fotosidan testar

Test: Nikon Z7

Fotosidan testar

Test: Nikon D850