Fotosidan testar
Föregångaren E-M5 blev en stor succé med 80-talsdesign och avancerade funktioner. Olympus E-M5 Mark II tar konceptet vidare och är en förbättring på en rad punkter
Olympus delar upp sina systemkameror i två serier: Pen och OM-D. Pen-modellerna påminner om kompaktkameror och vissa modeller är inspirerade från 60-talets Pen-modeller.Olympus E-M5 var först ut i OM-D-serien som alla har det gemensamt att de har en klassisk systemkamera-look från tidigt 80-tal. Olympus OM-4Ti har agerat förebild.
Trots att E-M5 Mark II ansluter sig till designkonceptet och liknar sin föregångare har Olympus ändrat om rejält bland knappar och reglage. På ovansidan finns nu nio knappar/rattar/reglage mot sex hos EM-5. Även baksidan har gjorts om, men inte lika drastiskt. Den allra största fysiska förändringen utgörs av den nya vridbara skärmen. På föregångaren gick det bara att vinkla skärmen. Den nya är vridbar i två led vilket underlättar om man exempelvis vill ta stående bilder ur hög- eller låg vinkel. Pekfunktionen snabbar upp hanteringen i många fall.
Live composite mode är en funktion som gör det möjligt att kontrollera exponeringen under långa exponeringstider.
Tyst eller ljuslös slutare
På insidan finner vi en mer högupplöst elektronisk sökare. Den hade gärna fått vara ännu mer högupplöst, men den är trots det stor och bra.
Videofunktionen har gjorts om ordentligt och kan nu lagra video med 77 Mbit/s med 30 bildrutor per sekund. Det finns avancerade funktioner som tidskod och möjlighet till extern lagring via hdmi.
Sony-sensorn med 16 miljoner pixlar är inte riktigt samma som i föregångaren. Den här sensorversionen gör det möjligt använda elektronisk slutare som gör det möjligt att ta en bild med 1/16 000 sekunds slutartid. Funktionen gör också kameran helt ljudlös – en i de flesta fall onödig finess eftersom den mekaniska slutaren är imponerande tyst.
40 megapixel
16 megapixel är inte längre maxupplösning. Genom att använda Olympus avancerade bildstabilisering för att flytta sensorn en halv pixel mellan varje exponering kan E-M5 Mark II skapa en bildfil med 40 megapixel.Funktionen är begränsad till f/8 som minsta bländare. Resonemanget är att ju mindre bländaröppning, desto mer av den ökade upplösningen äts upp av diffraktion. Men eftersom du kan kompensera för mycket av diffraktionen med rätt uppskärpning känns begränsningen lite tråkig. Det är lockande att ta bilder med både stort skärpedjup och hög upplösning.
Som sig bör i en påkostad kamera som Olympus E-M5 Mark II finns en inbyggd wifi-funktion. Det finns ingen dedikerad wifi-knapp på kamerahuset, men på pekskärmen finns en sådan knapp. Det är relativt enkelt att ansluta kameran till en smartfon eller surfplatta, men det hade underlättat ytterligare med nfc-koppling.
Fyra olika knappar på kameran kan programmeras för att styra olika funktioner. Det kan behövas eftersom kameran är fullsmockad med funktioner. En del är rätt ovanliga och kräver att man sätta sig i hur de fungerar. Ett exempel är Live composite mode där kameran tar en rad lång exponeringar som adderas samman. På skärmen går det att se hur bilden växter fram och då kan man avgöra när bilden är klar.
Även om kameran, precis som sin föregångare, upplevs som snabb i de flesta situationer är den kontinuerliga autofokusen inte så imponerande. Där hänvisar Olympus istället till storebror E-M1 som med ny mjukvara kan följa rörliga motiv och ta 9 bilder per sekund.
40 megapixel. E-M5 Mark II kan ge bildfiler upp på 40 megapixel. Utsnittet visar 450x300 pixlar. 40 megapixel räcker till för en 70x100 cm-utskrift med 200 pixlar per tum utan att behöva interpoleras upp.
SLUTSATS
Olympus E-M5 Mark II är en teknikspäckad och snabb kamera som samtidigt är liten och lätt. Mark II-versionen känns up-to-date. Bildkvaliteten ligger på nivå med föregångaren.
2 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Vad menar ni med "rätt" uppskärpning ?
Mvh Elvir