Fotografer Profil: Ari Byström

Den här artikelserien börjar med ett namn som många känner igen här på fotosidan, Ari Byström. Hans naturbilder har förundrat många som besökt bilderna med fåglar i fantastiska poser, insekter från andra planeter (helst under parning) och humoristiska inslag i vår närmsta natur. Hur mycket tid lägger Ari på sina bilder, vad är den röda tråden och vad är ”manipulering” för honom? Innan ni får svar på frågorna börjar vi med att gräva i Aris profil och tar reda på hur det hela började för länge sen…

Det är vanligt att man börjar med föräldrarnas kamera och så är även fallet för Ari. Med sin kamera var hans mor en flitig dokumenterare av familjen och det smittade av sig till Ari som fick allt större intresse för fotografering. Någon gång i början på 70-talet blev drömmen om en egen kamera verklig och precis som han hade önskat sig fick han sin första kamera i julklapp, ingen mindre än en Agfamatic 100, en trevlig kamera på sin tid. Han minns fortfarande sin första bild med sin egna kamera. Hans bäste vän fick inte bara äran att få se den stolte Ari visa upp sin nya kamera utan han fick även äran att förevigas som Aris första modell.

Förutom att digitalkameran har fått en del att börja fotografera har den även fungerat som en nytändning för andra att gå ett steg vidare i sitt fotande. Efter en längre periods uppehåll runt millenniumskiftet och andra intressen som hade överskuggat kameran började avtryckarfingret äntligen att rycka. Sena nätter på jobbet framför datorn började visa sina spår i kroppen. Längtan iväg från datorskärmarna och stillsittandet blev allt för stor. Räddningen kom lämpligt nog med nyfikenheten till den digitala tekniken som lockade ut Ari till naturen igen och fick honom att börja fotografera på nytt.

Budskapet
Vad är meningen med alla böcker som skrivs, alla filmer som regisseras, all musik som komponeras och alla bilder som tas? Måste man ha något nytt att säga eller kan man ha samma gamla budskap signerat med sin personliga stil? Några generella svar hittar du inte här heller men väl Aris syn på hans bilder. Jag är nyfiken på om han vill förmedla något med sina bilder och om det finns ett budskap bakom bilderna. Han säger sig inte vilja förmedla något speciellt med bilderna men de skall vara vackra att titta på. Om bilderna förmedlar några känslor till betraktaren ser han det som bonus. Ari förmedlar i slutändan den skönhet han ser i naturen så visst förmedlar han något. Han berättar att det inte finns något budskap i bilderna men sedan ändrar han sig lite. Om det finns ett budskap så hittar man det i macrobilderna: ”älska varandra”!

Tar man sig en titt i Aris portfölj inser man att det inte räcker med tur för att fånga vissa av ögonblicken som har fångats på bild. Minutiös planering är första tanken och det visar sig vara helt fel. När kameraväska är packad beger sig Ari ut i naturen och låter vägarna bestämma ödet. Några förutbestämda motiv finns sällan i tankarna. Ari är van att fotografera ensam och ser det som en del av friheten att strosa i naturen och följa vinden efter eget bevåg även om det händer att någon kompis hänger med. Naturen och friheten är kärnan i fotandet och bilderna förevigar dessa stunder.

Inspiration och utrustning
Jag försöker luska ut vilka fotografer på fotosidan som inspirerar honom men det är inte lätt. Anledningen är kanske enkel, ingen ska känna sig glömd!? Jag får intrycket av att Ari inspireras av många som han själv nämner som duktiga fotografer, men i slutändan jobbar han mycket med sin egen stil. Det ska helst synas direkt att det är hans bilder, så tydlig prägel vill han ha på bilderna.

Teknik (kamera, objektiv mm) är nog ett återkommande tema i fotosammanhang och även i detta. Ari berättar att han alltid har klarat sig med enklare utrustning. Till en början räckte det med enkla kompaktkameror och allt eftersom behovet växte har han skaffat sig mer avancerade kameror och objektiv. Intrycket jag får av Ari är att han inte fokuserar på tekniken eller de dyraste objektiven och kamerorna, Ari verkar ganska opåverkad av ”teknikhysterin” och ser ingen anledning att skaffa mer än han känner sig behöva.

Bilderna
För att gräva djupare i Aris profil har turen kommit till en närmare analys av bilderna. Bilderna man ser i hans portfölj är för det mesta naturbilder, fåglar, insekter och landskap. Djurböcker och naturprogram har haft sin inverkan på Ari sen tidig ålder och intresset för djur och natur som väcktes då håller i sig än idag.

Jag kan inte låta blir att återkomma till den humoristiska undertonen som finns i en del av bilderna. Det är en röd tråd som Ari försöker förmedla när möjligheterna uppstår. Det finns en förkärlek för roliga situationer som kan uppstå i naturbilder. Han är medveten om att det går hem hos betraktarna och hoppas att de ska lämna hans bilder med ett leende på läpparna. Det är en återkommande fråga hur han har lyckats hitta och fånga dessa situationer. Han har inget riktigt svar på det, men han tipsar att lite påpasslighet inte skadar.

Nu när bilderna är i fokus undrar jag hur många bilder som går åt för att få fram några acceptabla bilder. Kvoten av bilderna som slängs i papperskorgen har ändrats sen den digitala ingången. Under en genomsnittlig fotorunda har Ari skaffat sig runt 80 bilder varav hälften försvinner på en gång hemma vid datorn. Efter ytterligare granskning av materialet får fler bilder följa sina föregångare till papperskorgen och till slut blir det runt 30-40% kvar. Precis som många av oss är det arbetstiderna som avgör hur mycket tid han lägger på fotandet ute i naturen men i snitt kan det blir 3-4 gånger per vecka.

Redigering i datorn
Efterarbetet i datorn är en standardbehandling av de bilder han vill färdigställa. Standardredigeringen som tar några minuter per bild kan innehålla beskärning, kontrast, mättnad, ljusa upp/mörka ner och eventuellt justering av vitbalansen om han har fotat i RAW. Även om det är förvånande tar inte Ari alltid sina bilder i RAW.

Det finns många sätt att förhålla sig till vad manipulering av en digitalbild är. Är bilden manipulerad i samma stund som kamerans processor tolkat informationen och kört en standard rutin av redigeringar på bilden? Var går gränsen för manipulering när man framkallar sina bilder i datorn och vad menar man med manipulering? Ari nämner den hårfina gränsen. En bild direkt från kameran är inte manipulerad. Inte heller om man gör lättare ändringar i nivåer, kontrast, mättnad och vitbalansen. Ari betonar att dessa ändringar må vara små och inte överdrivna och vi faller på den hårfina gränsen han nämnde tidigare. Listan på manipulering kan bli lång men som exempel nämner han att lägga till/klona bort detaljer är definitivt manipulation för honom.

Enkla tips
Innan vi ger oss på några bilder undrar jag om han kan ge några tips till läsarna. Fotosidan verkar ha en central roll i det hela och det finns gott om tips och information i de välfyllda forumen som kan användas. Annars är rekommendationerna enkla, förbättra ditt bildseende genom att titta på massor av bilder och läs bildkommentarerna till dessa för att se hur andra ser på dem.

Bilder i fokus
Ari får välja några bilder som han har haft upplagt på fotosidan och själv berätta lite om de bilderna. Han har inte scannat in alla bilder han har tagit under sina 30 år som fotograf. Men en vacker dag ska han bänka sig framför datorn och scanna in ett par tusen diabilder.

"Fårskock i morgonljus" blev till en tidig morgon när soluppgången skulle förevigas. Några betande får fick Aris uppmärksamhet. Det visade sig att alla får inte tänkte på frukost denna vackra morgon utan ett par hade dragit sig undan för att ägna sig åt ”fårskog” och Ari ville föreviga deras kärleksförklaring. Eftersom han inte hade teleobjektiv fick han krypa allt närmare men det uppskattades inte av det älskande paret. Fåren som inte uppskattade Aris närvaro var sjysta nog att ställa upp på gruppfoto bara för att han skulle ge sig och lämna dem i fred. Jag märker att Ari svär än idag över den förlorade bilden som hade varit pricket över iet i hans samling. Men det är något han ”får” leva med!

"Ännu en underbar morgon" är en annan morgonbild på ett återkommande motiv bland bilderna under alla år. Ari besöker Högbo Bruk ganska ofta och denna plats har han förevigat på många bilder. Varje gång blir det nya bilder och traditionen har hållit i sig sen slutet av 70-talet när han besökte ”platsen” med en enkel Konica kompaktkamera. Våren och försommaren är lämpliga tider för ett vackert ljus som skapar den perfekta stämningen.

Sista bilden blir det ett på favoritmotiven. Under åren har det blivit en del bilder på sländor som han har en förkärlek för bland andra macromotiv. Sländor blir det i massor och i alla former. Sländorna hittar han bäst tidigt på morgonen på en myr eller åker. Tipset är att ge sig på dessa när de är som mest chanslösa och vackra, det vill säga när daggen på vingarna hindrar dem från att flyga iväg. Men en del är inte svårtflörtade och har blivit vänner med Ari under åren så nu brukar dem vinka när han är på besök för att fota dem.

		1	X	2
Digitalt	Film	*
Färg	Sv/v	*
Ute	Inne	*
Stilla	Rörliga		*
Histogram	Känsla			*
Bilder	Forum	*
Macro	Tele		*
Mac	Pc			*

Bästa fotominne: Mitt bästa fotominne är egentligen tre, det handlar om förevigandet av mina tre döttrars respektive födslar. Riktigt trevliga fotosessioner!

Klantigaste fotominne: Nackdelen med vissa kameror var att man ibland kunde glömma linsskyddet på. Detta hände en gång då jag följde med klassen på en skolresa till Falun. Ett tiotal bilder blev helt svarta vilket jag blev väldigt knäckt åt då.

Min sämsta bild: Se förra frågan, det blev en massa dåliga bilder på en gång ☺

Min största inspiration: Våren och försommaren ger mig massor av inspiration.

Fikar helst: Ett glas mjölk och ett par mackor. Därefter en kopp svart kaffe som pricken över I:et.

Finns alltid i kameraväskan: En dosa snus fanns fram till september 2004 alltid i väskan. En påse Fisherman’s Friend med lakritssmak har nu tagit över platsen. Har nämligen lyckats lägga dosan på hyllan.

Drömbilden: Visst vore det en dröm att få fota en björn. Gärna en hona med ungar som vandrar över en myr en tidig morgon. I motljus ska det vara förstås och varför inte lite dimma också. I värsta fall kan det funka med älgar.