31. Túfa från Viarpshult

Túfa -88 är en av källorna till glädjeämnena i mitt liv. Anspråkslös, ganska vanlig, mycket trevlig och alldeles lagom gjorde hon något fantastiskt när gav hon liv till den lilla islandshäst som idag är min och familjens Táta.

Túfa

Túfa såldes när uppfödningen beslutade för att satsa på enbart högklassiga avelsston. Túfa är inte på något sätt dålig utan bara en alldeles medelbra bedömd islandshäst. När en förfrågan kom från en som verkligen ville köpa henne så var det ingen tvekan. Som tur var hann min Táta komma till världen innan dess :-)

Túfa 3 år

Túfa och henens dotter Táta är mycket lika varandra. Fuxar med varsin stjärna och stickelhår. (fux är färgen och stjärna är den lilla vita pricken den har under pannluggen). De har till och med manen på samma sätt med två flikar på höger respektive sida om mankammen.

Túfas dotter Táta

Túfa från Viarpshult
1988
e: Sölvi från Alnö
u: Táta fra Kvíabekk

Avkommor
Alla har ärvt sin mors mycket goda temperament:

- Tæsa från Sundsby -96 (död)
- Táta från Sundsby -97
- Gustur från Sundsby -99
- Disa från Sundsby -00

Tófa (som hon eg heter i registeringsbeviset) betyder rävhona på islänska.

Ser du vad jag ser?

Jag älskar att fota islandshästar och har en stor önskan om att få en bild som jag är superdundernöjd med. Får dessvärre medge att jag inte har lyckats - än. Min "bästa bild" är något helt annat och långt i från mitt favoritdjur.

Varför blir det så?

Ibland händer det att jag kan vara förhållandevis nöjd med en av mina hästbilder. Men eftersom jag har en nära relation till hästen tycker jag att det är jättesvårt att göra en objektiv bedömning om det verkligen är en bra bild eller om det bara är modellen som får mitt hjärta att se det "vackra". Har t.ex. bilder på hoppiga och skuttiga små fölungar som jag inte visar upp här på grund av relationen till den lilla modellen. (Fölexempel: Frekja, Örn)

Samma sak med bilder på familjemedlemmar och släktingar.

Exempel på bilder som jag gillar men som jag bedömmer är allmänt ointressanta:

Hur bedömmer du en bild? Vad ser du? Vad avgör?

Äntligen färdigrenoverat tonårsrum

Kanintapeterna, det överbelägrade rummet, det blå resp röda Billy-skrivborden, småbarnsleksakerna, gosedjuren, barbiedockorna och barnböckerna är ett minneblott.

Efter två heta veckor (inte en dag med temperatur under 25 grader) står tonårsrummet äntligen klart. Två småbarnsrum har blivit ett stort ljust tjejrum. Totalrenoveringen är klar.

Nöjda, med värkande ryggar och lätt utmattade slår vi oss ner på den väldigt jättegröna bäddsoffan och tittar slutresultatet. Dottern ser uppenbart nöjd ut  (fast kanske inte just på bilden) och katten hittar genast en favoritplats i soffan.

Invigning med bubbel

Vi bestämmer oss för att inviga rummet med bubbel i morgonkväll/natt när hela familjen är samlad igen och storasyster kommit hem från Österike.

Allt är bytt och nytt

Bytt:
Väggar är rivna
Rumsavdelare borta
Tapterna bytta
Taket är vitbetsat
Dörrar och fönster samt lister vitmålade
Plastgolvet ersatt
Sängarna i snedsmygarna borta
Skrivborden likaså

Nytt:
Tapeter
Laminatgolv
Lister
Tätningslister
Hylla med ben
Säng, sängmadrass, ben
Bäddsoffa
Lampa
Förvaringslådor

Lite kvar:
Soffbord ett pyttelitet med förvaring
Avlastningsbord 2 st
Golvlampa/or
Överkast
och framför allt sortera och gå igenom allt som inte slängts vid första röjningen

Smakar det så kostar det. Cirka 13.000 kr har kalaset gått på inklusive möbler och material. Mycket pengar, men så har det inte hänt heller hänt något i det rummet på över 15 år. Tycker nog det var värt det och att vi fått en hel del för pengarna. Snart är semestern över. Dags att tjäna ihop lite mer kosing till nästa projekt ... eller blir det en utlandsresa må hända ... den som lever får se.

Lördag med livskvalitet

Termometern visar 30 grader det är 20 grader i vattnet. Idag har jag tagit årets första dopp. Har just avnjutit en grillmiddag på altanen med bl.a. en het grillskiva, tsatsiki och ett glas kallt vitt vin. Tomas Ledin sjunger att sommaren är kort i högtalarna och för första gången på över två år känner jag igen den där efterlängtade och allt mer sällsynta känslan - semesterlugnet.

Förmiddagen inleddes med en ett andra lager grundfärg på listerna  och en omgång takfärg till dotterns nya kritvita rum. Nöjd och genomsvettig efter den insatsen (jo termometern visade redan kl 10 på morgonen 28 grader) landade rumpan tungt i soffan. Blev genast lite rastlös. Rummet måste vara helt färdigt till fredag. Ringde därför genast och beställde den urläckra neongröna bäddsoffan vi sett i möbelaffär'ns fyndhörna. Den fanns kvar och levereras hem på fredag - perfekt.

Strax ringer telefonen och skvallrar om att det visst är marknad i Skärhamn. Tja varför inte. Åker dit och bränner av 4000 steg på stegräknaren. Alltid något ;-) Kommer hem svettig och varm och lite fattigare.

Finns inget annat att göra än att ta sig till stranden och se till att svalka sin kropp och ta ett dopp i det blå, som han den där Ledin sjunger om. Svalt var ordet, trots de 20 graderna. Hiiia mej, men nu är det gjort och faktum var att det var riktigt skönt. Så här i efterhand. Att sen få soltorka på klipporna tillhör ett uppskattat privilegium.

Ops nu kom grannen och ville bjuda på whisky-pinne. Hej och tack för mig. Några bilder blir det således inte. Whiskyn och solen väger fortfarande tyngre än datorn. 

30. Skelmnir från Sundsby

I år var han åldermannen bland islandshingstarna på hingstön. Skelmnirs inridning påbörjades under några  veckor våren 2008. Efter den fick han ett välförtjänt sommarlov tillsammans med hingstarna på ön.

Skelminr var den av hästarna som kom och mötte oss när vi kom ut till hingstön. Det beror förmodligen på att han är äldst men även för att han är en social och nyfiken islänning.

Det här är hans sista år på hingstön. Nästa vår börjar allvaret när det gäller ridning då han blir 5 år.

Skelmnir var ensamföl det år han föddes. Oftast planeras betäckningarna så att det blir minst två föl per år så att de små ska ha en jämnårig lekkamrat att växa upp tillsammans med.

De första veckorna fick Skelmnir således tillbringa enbart med sin mamma. Sen när de släpptes ihop med flocken fanns där inga åringar att leka med. Föregående år föddes det nämligen endast hingstföl och dom hade flyttat från den stora flocken till unghingstflocken.

Tur var det att lekfarbröderna Flugar och Steppen tog sig an Skelmnir på allehanda busgrabbgruff och tjurrusningar.