Vissen kisse och fem tänder fattigare

Först nedsövd, berövad på fem tänder och vips 4.000 kr fattigare. En tuff dag den här torsdagen den 4 september. Känner mig fortfarande lite orolig men samtidigt aningen lättad och med stort dåligt samvete som utsatte vår prinsessa för detta. Även om jag vet att de andra alternativen var otänkbara.

Huvudsaken är att hon mår bra. Har man husdjur så är det ens ansvar att se till att de inte utsätts för onödigt lidande.

Det är en lite omtumlad Ariel som äntligen är hemma igen efter dagens veterinärbesök och operation. Så fort vi kom innanför dörren gick Ariel direkt till matskålen och stirrade stint på matskålens tomma plats. Den signalen gick inte att misstolka.

För säkerhets skull hade jag gjort en snabbrush i veterinärshoppen och inhandlat den garanterat superdundergodaste, extra mjuk mjukmaten som inte ens den kräsnaste katt lär kunna motstå. Det kunde inte Ariel heller. Mumsade i sig allt som serverades och slickade sig förnöjt om munnen innan hon hoppade upp i soffan brevid och la an sin allra mest bedjande blick. Ytterligare en otvetydig invit. "Du får borsta mig nu om du vill". Självklart skulle hon pysslas om. Väl nöjd med det travade hon upp la sig i trappen (himla bra utsikt därifrån)  för en tupplur.

Diagnosen paradondit är trots allt en lättnad eftersom jag förvarnats om att det eventuell kunde röra sig om FORL. Det blir återbesök och röntgen om ett år igen för att med säkerhet konstatera att de inte rör sig om FORL.

Vi var två oroliga tanter i veterinärens väntrum som efter en stund samtal kom fram till att våra katter skulle göra samma typ av operation. Hon berättade om sin bondkatt och förbannade sin dumhet som inte försäkrat katten. Kunde trösta henne med att jag hade försäkring och katten varit försäkrad i hela sitt liv. Inte sjutton hjälpte det. Försäkringsbolagen täcker inte denna typ av ingrepp. Måste säga att jag tycker att det är uselt.

Kortfakta om FORL, för den intresserade

FORL är en aggressiv tandsjukdom som drabbar var fjärde katt. Man vet förhållandevis lite om den men det är en tandsjukdom som gör att tandrötterna resorberas den ena efter den andra. Hela processen är mycket smärtsam. Sjukdomen är obotlig. Den enda behandlingen i dagsläget är att dra ut angripen tand. Googla om du vill veta ännu mer.

Det stod en flicka vid vägen

Det var något bekant över henne. Luggen som likt suddagummans ligger som en fin gardin och ramar in det unga ansiktet i två jämna böjda bågar. Precis så där som man målade gardiner i hus när man var liten. Håret var långt och rågblont o kinderna runda.

Var sjutton hade jag sett henne förut?

Precis i korsningen kommer jag på var jag sett henne. Blir förvånad och konfunderat. Håller jag på att förlora förståndet?

I mitt eget fotoalbum. Det där albumet som min mor samlat bilder från min första dag till min 10-årsdag. Där finns det en bild på en liten flicka taget för 35 år sedan, på pricken lik flickan vid vägen.

Får hålla ögonen öppna nästa gång jag kör förbi och se om hon syns igen.

En som jag, next generation, en synvilla eller "bara" ett hjärnspöke? Hur som helst var det en konstig känsla. Jag har aldrig sett någon som liknat mig. Att det dessutom, när det inträffade, visade sig vara ett barn måste jag medge känns lite märkligt.

35. Assi från Sundsby

Assi åkte på träning och kom aldrig tillbaka. Någon förälskade sig i honom och sen dess har jag inte hört något om honom.

Assi 3 år

Minns honom som äldstingen i hingstflocken. Han har en annorlunda färg inte mörkbrun utan lite märkligt mörk fux med ljusa slingor i manen. Undrar om inte hans far Askur från Håkansgården inte har samma färg i allafall har han också en lite ovanlig färg.

Assi 1,5 år i bakgrunden skymtar kompisen Draumur

Assis hemsida

Morrongänget > Morronprogrammet = Rivstart 104,8

Så äntligen i dagens tidning kungjordes den nya frekvensen för fd Morrongänget. Bandit 104,8 det är mao Lugna favoriter som fått ge plats för mer rockiga morrongänget. Hoppas nu bara att det går att få in kanalen här hemma.

Under över 3 månader har vi fått nöja oss med tv och en begränsad styrka av morrongänget eftersom Linda och Mats är satta i "karantän" fram till och med den 12 september. Så om knappa två veckor är styrkan fulltalig igen.

Måndagen den 1 september är dom i radioetern igen 104,8 som sagt.

http://www.kanallokal.tv/goteborg

Värre än tandläkarbesök

Blev fotograferad idag, usch jag verkligen avskyr det. Försökte att uppföra mig och inte spy galla, miljoner ursäkter över den obekväma situationen och den stackars fotografen. Det gick väl så där. Hon var snäll och lyssnade gav instruktioner och småpratade trevligt. Verkligen jätterar. Men inte kommer det något gott ur detta - en ful fet kärring med passerat bäst-före-datum.

Försöker intala mig att det är så här verkligheten ser ut. Det är så här andra ser mig och att det är jag där på bilden. Man ska gilla sig själv och acceptera sin ålder. Ålder är inga problem men kärringen på bilden känns definitvt inte som jag. Ska jobba på det där med att gilla läget och acceptera faktum och det är verkligen inget problem förrän man ... som sagt ... ser resultatet i displayen.

Förr i min ungdom kunde jag då och då i ljusa stunder trösta mig med "Du är ful - Jag är fet - Jag kan banta". Men nu då när båda passar lika bra? Finns det någon sorts mantra eller annan terapeutisk övning tro?

Varför är det så avskyvärt att vara på den ena sidan a kameran och så himla kul på den andra? Någon sorts balans bordet det finnas - för rättvisan skull - eller?

Så mycket behagligare med ett tandläkarbesök. Kort uthärdligt plåga men sen fina och hela tänder.

(inget foto av förklarliga skäl)