Det stod en flicka vid vägen

Det var något bekant över henne. Luggen som likt suddagummans ligger som en fin gardin och ramar in det unga ansiktet i två jämna böjda bågar. Precis så där som man målade gardiner i hus när man var liten. Håret var långt och rågblont o kinderna runda.

Var sjutton hade jag sett henne förut?

Precis i korsningen kommer jag på var jag sett henne. Blir förvånad och konfunderat. Håller jag på att förlora förståndet?

I mitt eget fotoalbum. Det där albumet som min mor samlat bilder från min första dag till min 10-årsdag. Där finns det en bild på en liten flicka taget för 35 år sedan, på pricken lik flickan vid vägen.

Får hålla ögonen öppna nästa gång jag kör förbi och se om hon syns igen.

En som jag, next generation, en synvilla eller "bara" ett hjärnspöke? Hur som helst var det en konstig känsla. Jag har aldrig sett någon som liknat mig. Att det dessutom, när det inträffade, visade sig vara ett barn måste jag medge känns lite märkligt.