En vecka med livsavgörande öden

En märkligt vecka, vecka 19 år 2008. Underbara dagar med en dagstemperatur på över 20 grader, milda vindar och strålande sol.

Det har hänt mycket runt om kring mig denna vecka.

- Någon har gift sig
- Någon får aldrig mer rida sin häst
- Någon fick en alldeles egen häst
- Någon förlorade sin mor
- Någon minns dagen när de förlorade sin mamma för fem år sedan
- Någon fick ett föl

Kanske inte så många saker men känslomässigt väldigt starka och livsomvälvande händelser. Förundras över att så mycket kan rymmas på så få dagar.

Glädjen att glädjas över andras välgång och  livsval, blandas med stark medkänsla och saknad när smärtsamma minnen rivs upp . Förstår så väl - ändå är det så lite man kan göra.

Gott och ont. Enligt uppradningen ovan så väger det ganska jämt. Det syns tydligt så här svart på vitt. Varför vinner det tunga känslokampen? Det är för mig en gåta. Tur är att värmen och våren ogenerat pockar på ens uppmärksamhet och man bara måste känna att livet är fantastiskt.

Sol och ledig

Lördagen den 10 maj, över 20 grader, strålande sol och en lätt bris.

Årets debut i solstolen på altanen, känns välförtjänt och skön efter tokröj i rabatterna.

När värmen blev för outhärdlig bar det iväg till stallet för att gosa lite med nya fölet.

Efter stallbesöket, blev det dusch, grillning. Kvällen avrundas med körslaget och ishockey (eller tja, jag kollar igenom dagens bildskörd och surfar på fs när gubben kollar på hockey)

Jackpot i blodbussen

Så har man lämnat blod för första gången i sitt liv. Det var en helt ny upplevelse och inte särskilt märkvärdigt.

Fick fylla i en hälsodeklaration och fick sen slå mig ner och vänta på min tur. Vi var några stycken som satt där på den pyttelilla soffan och underhölls av expeditionspersonalens roliga historier.

Vid inskrivningen fick man välja mellan fyra olika "presenter". Bland valen fanns t-shirt, mugg, trisslott eller skänka pengar till hjärtforskning för barn. Valde det sistnämnda enklast och kändes som ett bra val just idag.

Stickning med utdelning

Efter en stund var det min tur att hoppa upp på den sköna sitt-/liggbritsen. Sköterskan bestämde sig för att sticka den vänstra armen men si det ville sig inte. Ådern låg för djup och sköterskan såg olycklig ut och bad tusen gånger om ursäkt.

Efter misslyckandet fick jag byta brits till en på andra sidan bussen, så att de kunde komma åt den andra armen istället. En annan sköterska fick pröva lyckan.

De täckte mig med vita pappersdukar - för eventuellt sprut - berättade hon uppsluppet :-o

Sen kom hon nog på vad hon sagt och såg förskräckt ut och försökte lugna "nybörjaren". Fick återigen säga att det gör inget - jag är tålig och inte särskilt ängslig.

Så stack hon till och en elegant liten blodstråle landade i ett fint pärlband över min röda tröja. Nu skämdes hon ännu mer. Själv kunde jag inte låta bli att fnissa för mig själv. Hon träffade ju rätt och kallt vatten fixar det mesta i blodväg, i synnerhet på mörka tyger.

Ursäktande bad hon åter igen om ursäkt och sa att nu blev det en skvätt-shirt. Tänk att man får grejer om det går lite galet. Faktum är att jag fick precis samma känsla som när man som liten fick en guldstjärna hos tandläkaren. 40+ och så barnsligt glad *generad*

Kontrollerad, nöjd och med nya kunskaper tågade till sist ut ur bussen med vetskapen om vilken blodgrupp jag har(hade visst en en väldigt ovanlig en), godkänt blodtryck, järnvärde och med en stor t-shirt i väskan, två Mer-festisar och en macka skvalpandes i magen. 

På minuten och helgen som gick

Sitter lite småmör men nöjd i soffan och tittar på Parlamentet och surfar runt på fs. Kommer plötslig ihåg det gamla radioprogrammet "På minuten".

En period i tioårsåldern bodde jag hos min farmor och på P1 gick På minuten med Lennart Svahn och andra gamla skådisar. Farmor satt vid bordet och köket luktade kaffe själv satt jag på golvet och ritade eller höll på med något annat småpyssel Det var såååå himla mysigt. Känner ett sting av saknad av farmor som är borta sedan länge och saknaden efter min far sätter hastigt och oväntat nya djupa spår. 

Undrar om det går att få tag i några program. Det vore kul att få höra om man tycker att det är lika mysigt som vuxen. Faktum är jag har den gamla radioapparaten kvar - tyvärr har jag målat den rosa någon gång i min ungdom. Den låter fantastiskt bra i sitt träschassi men ser inte klok ut. (Får nog ta och leta upp den och ta en bild och komplettera bloggen med ... en vacker dag.)

Kära nån det har varit en riktig händelserik helg

Táta har tappat en sko vilket innebär att ridningen blev lika med 0. Tog tillfället i akt bestämde redan på fredagen att se till att få lite gjort i helgen. Faktum är att jag är nöjd med vår insats.

- Har äntligen fått tapetserat klart köket och målat och fått upplisterna.
- Varit och tittat till båten.
- Beskurit fruktträden.
- Luftat båtdynorna.
- Köpt ny diskbänksbelysning.
- Köpt nya gardiner och rullgardin till sovrummet.
- Ersatt trasiga plafonden i hallen med en ny
- Börjar planera renoveringen av yngsta dotterns rum.
- Tittar på golv och tapeter på Bauhaus för att få lite ideer
- Varit i stallet och tittat till Táta, så klart.

Nästa helgs mål

- Nu återstår bara att elektriken kommer och kopplar färdigt elen.
- Táta är utlånad till tävling kanske åker dit och fotar lite.
- Promenera mera.
- Annonsera bilen
- Städa och olja båten.
- Kanske dags att lägga ut båten på Blocket, vi får se.

I vår herres hage. annandag påsk, den 24 mars 2008

I år får vintern en anmärkning för "för sen ankomst". 

Några sekunders glimtar ur ett gemensamma intresse och livslång passion - hästarna.  Den här bildserien är till minne av min far som vi idag skulle firat födelsedag tillsammans med. Vem vet kanske ettorna och nollorna har en väg till himlen ;-)
Skål, pappa!