Jackpot i blodbussen
Så har man lämnat blod för första gången i sitt liv. Det var en helt ny upplevelse och inte särskilt märkvärdigt.
Fick fylla i en hälsodeklaration och fick sen slå mig ner och vänta på min tur. Vi var några stycken som satt där på den pyttelilla soffan och underhölls av expeditionspersonalens roliga historier.
Vid inskrivningen fick man välja mellan fyra olika "presenter". Bland valen fanns t-shirt, mugg, trisslott eller skänka pengar till hjärtforskning för barn. Valde det sistnämnda enklast och kändes som ett bra val just idag.
Stickning med utdelning
Efter en stund var det min tur att hoppa upp på den sköna sitt-/liggbritsen. Sköterskan bestämde sig för att sticka den vänstra armen men si det ville sig inte. Ådern låg för djup och sköterskan såg olycklig ut och bad tusen gånger om ursäkt.
Efter misslyckandet fick jag byta brits till en på andra sidan bussen, så att de kunde komma åt den andra armen istället. En annan sköterska fick pröva lyckan.
De täckte mig med vita pappersdukar - för eventuellt sprut - berättade hon uppsluppet :-o
Sen kom hon nog på vad hon sagt och såg förskräckt ut och försökte lugna "nybörjaren". Fick återigen säga att det gör inget - jag är tålig och inte särskilt ängslig.
Så stack hon till och en elegant liten blodstråle landade i ett fint pärlband över min röda tröja. Nu skämdes hon ännu mer. Själv kunde jag inte låta bli att fnissa för mig själv. Hon träffade ju rätt och kallt vatten fixar det mesta i blodväg, i synnerhet på mörka tyger.
Ursäktande bad hon åter igen om ursäkt och sa att nu blev det en skvätt-shirt. Tänk att man får grejer om det går lite galet. Faktum är att jag fick precis samma känsla som när man som liten fick en guldstjärna hos tandläkaren. 40+ och så barnsligt glad *generad*
Kontrollerad, nöjd och med nya kunskaper tågade till sist ut ur bussen med vetskapen om vilken blodgrupp jag har(hade visst en en väldigt ovanlig en), godkänt blodtryck, järnvärde och med en stor t-shirt i väskan, två Mer-festisar och en macka skvalpandes i magen.