En ko-nstig vecka

Sitter nyduschad i soffan och summerar veckan som gick. Det som just nu känns som en alldeles vanlig vecka, verkar har varit ganska innehållsrik vid lite efteranke. Undrar stillsamt för mig själv om det ofta är så - eller om det bara är så att jag inte tar mig tid att reflektera. Nå väl, detta inlägg handlar bl.a. om:

 något pianosvart och blänkande - mångfalt hårigt och farligt - äsch läs så får du se ...

Ny mp3

Är så himla nöjd med min nya mp3 som jag var "tvungen" att impulsköpa när jag ändå körde förbi netonet på väg hem från veckans konferens.

Hade bestämt mig för att köpa en sådan där likadan som den jag lånade ut och aldrig bad att få tillbaka. Den var ju ändå så ful med sin vita färg och dåliga ljud. 300 kr skulle den nya få kosta och den här gången skulle den vara svart. Parkerade bilen och intalade mig - svart max 300 kr. Den här gången skulle jag inte falla för något annat. Men vad händer.

Ut kommer jag med en, förvisso svart, men resten gick det sämre med. Jag som bara lyssnar på e-böcker behövde ju verkligen bara en enkel oansenlig liten enkel pryl. Budgeten sprack med dunder och brak. Misslyckandet gnagde redan på väg mot kassan. Hade ju inte klarat av att hålla den tänkta budget. Den var ju så fin - svart - blank - och man kunde se bilder på den - och få plats med favoritlåtarna - och en e-bok. Suck, jag är en svag och lättlurad konsument.

Nu några dagar senare är jag så kollosalt nöjd. Dåliga samvetet är som bortblåst och nu njuter jag av den lilla manickel för fulla drag. Snygg, pianoblank, lite tygndkänsla i den som ger intryck av kvalitet, metallblank baksida. Jag skiter i att den inte är av något fint märke och att den måste putsas stup i kvarten för att ta bort fingeravtrycken. Nu njuter jag av Lisa Marklunds - Nobels testamentente under mockning, bilfärd och tvättvikning.

Webbpolicyn klar

Så i fredags slutredigerade jag äntligen den slutgiltiga versionen av webbpolicyn som blivit en långdragen historia. Kommer att lämnas in för beredning. Arbetet med den har varit väldigt trevligt trots återremittering. Politiker gruppen som tillsattes är ena riktiga guldgubbar och så trevliga att samarbeta med. Riktigt, riktigt roligt att känna att engagemanget, stödet och att politkerna verkligen bryr sig i denna fråga som blir allt viktigare.

Användarmöte och övernattning i Borås

Två dagar, lunch till lunch. Bara det ett suveränt upplägg. På vägen dit strålade solen och solbrillorna togs fram för första gången. Solen värme upp bilen, så att det rent av blev för varmt. Vårkänning med andra ord. Ända tills vi senare under kvällens middag tittade ut genom Thai-restaurangens fönster och såg stora snöflingor dala som sedan sakta täckte gatorna.

Kvällens happening var en På-spåret-tävling där alla delades in i olika lag. Till vår stora förvåning och glädje kom vårt lag på en 4:e plats av 12 lag. Mest stolt är jag över att jag visste hur många mål "den galloperande majoren" hade gjort. Eller tja, visste och visste - egentligen var det en grym chansning som gick hem. Men inte desto mindre kul.

Webbfolk från Sveriges alla hörn träffades och utbytte erfarenheter och framförde önskemål till leverantör och utvecklare. Otroligt stimulerande. Nu är huvudet fullt med massor av nya idéer och infallsvinklar. Hoppas bara herrarna cheferna orkar lyssna och lätta på plånböckerna.

Hästmässigt sätt en tunn men bra vecka

Tölten har gått bra den här veckan. Bestämde mig för att strunta i traven den här veckan och satsa på tölten i stället. Táta lossnade ordentligt i bogarna och klev på riktigt fint i måndags i manegen.

Poliseskorterade kofösare med koskräck

Vad gör man när dom frågar om man kan hjälpa till att fånga in några förrymda kor. Klart man säger ja - hur svårt kan det vara att gå bakom och vifta med något lagom skräckinjagande pinnetyg så att kräken ger sig av mot tänkt grindhål. Det är tur att man inte vet händelsernas utveckling i förväg.

Skymningen hade precis övergått i mörker när jag anlände ner till fältet med de förrymda kokräken. Fick en spann i näven och uppmaning att ruska med den. Gjorde som sagt var på korackarna som tydligen var hungriga omedelbart satt fart mot mig.

Ops! Vad gör jag nu, minns jag att jag hann tänka. Höjde hinken över mulhöjd och pinnande iväg. Korna sätter upp ett ordentligt tempo bakom mig och jag ser att vi närmar oss vägen. Herregud, vart ska dom, jag ta vägen??? Jag tar sikte mot gården och sen börjar en rask marsch över vägen med hela koflocken flåsande i nacken. 

Har du någonsin tänk på vad som händer om man sätter ner en spann godsaker bland jättehungriga förrymnda kor med jättehorn. Jo du det har jag. Det skulle bli värsta mardrömmen spannen, jag och en massa horn som slogs om godsakerna. Till saken här att vi inte talar om några vanliga kor utan sk Highland Cattle. Ni vet sådana där långhåriga kossor med jättestora horn. Jag vet att ett horn här precis en armsländ för när kossans mule snuddade vid spannen gällde det att se till att inte ha sitt eget huvud ivägen.

Bestämde mig ganska snabbt för att det inte skulle bli någon hink på marken här inte. Så i ett minst sakt friskt tempo drog jag i väg  med spannen. Det var kanske en halv kilometer hem till gården. Det måste ha varit en syn i vänsterhanden så högt utsträckt från själva kroppen som möjligt for en fyrtioårigt tant fram längst vägen med en flock horninga kor efter.

Hann egentligen aldrig reflektera över själva farligeheterna eller min egen koskräck förrän alla korna var inne i fållan. Inte heller hann jag se polisbilen som stod vid vägen och övervakade det hela. 

Två restaurangbesök i veckan

Först var det Thai i Borås och i går, lördag, hade döttrarna vänligt men bestämt undanbett sig mig och min käre makes närvaro. Tjejkväll, ni vet ...

Vad gör man? Självklart tar man tillfället i akt och låter sin man bjuda på restaurang. Hade fått tips om Alexandra Zazzis La Statzione i Partille. God mat och en trevlig kväll på tu man hand. En extra bonus utgick också - gubben fick äntligen och för första gången verklig användning av sin GPS.

Söndag och regnet står som spön i backen

Vad gör väl det. Det finns inget dåligt väder sägs det ju men det vete sjutton. Bra kläder finns det absolut. Uppfriskade (läs pissvåt) utritt, mockning till marklund och stallfika. Våt men nöjd kommer jag hem och maken bjuder på den absolut godaste köttfärssåsen jag någonsin ätit.

Faktum är att jag tror att jag i rena förskräckelsen fick min koskräck botad. Eller så befinner jag mig fortfarande i chocktillsånd. Det måste väl ha varit en bra vecka? Inser att jag just avslutat mitt längsta blogginlägg hitills utan ett enda foto. Lite trist men kanske ovanstående kan duga som ursäkt.

Hur har din vecka varit?

Om jag var en bulle ...

... skulle jag vara en vaniljbulle.

Du vet en sådan där rund och som en slät bulle fast med massor med strösocker utanpå. Inuti är det en jätteklick med vaniljcream.

Varför?

Tja, rund stämmer. Slätstruken, yes - heter ju inte Svensson för inte. Sen önskar man ju alltid att att ytan vore lite glassigare, men inte för tjusigt. Vanligt strösocker känns alldeles lagom. Vill inte sticka ut för mycket ur mängden.

Helt och ganska vanlig. Men så djupt där inne ryms något som inte syns på ytan ...
Sött och lite kladdigt. För söker att vara en snäll och rar person. Det går väl sådär. Det händer att jag frossar loss i sentimentala med fridykningar i suktande ballader. Lite lagom kladdigt och kollosalt mättande. Lätt att föräta sig på.

Vilken bulle är du?

10. Ráni från Sundsby

En mycket vänlig, trevlig och pratsam kille precis som sin mamma. Rán's avkommor är nästan overkligt trevliga, sociala och inte minst bekväma ridhästar. Ráni är inget undantag.

Ráni har gångarter som är urhärliga. I galoppen sitter man som i en behagligt bekvämt gungande gungstol, tölten är mycket lätt och bekväm, traven ren och vägvinnande liksom skritten. Med andra ord en toppenhäst.

Om hästar inte har humor så vet inte Ráni om det i så fall. Redan som föl var han en liten pajas.

1 dag gammal (2003)

6 dagar. Tandlös men på bettet

2 år

3 år

4 år

4 år (2007)

Vårkänning på västkusten och vårtrött fotomodell

Efter den blötaste och blåsigaste vintern i mannaminne tittade solen äntligen fram i dag och jag fick vårkänning.

Hade turen att få låna stallet livslevande lyckopiller - Draumur. Yngsta dottern och jag tog en härlig lång uteritt.

Krokusarna stod  i full blomning, fåglarna kvittrade och solen värmde ömsom i ansiktet och ömsom på ryggen. Fartfyllda långa töltpass i ett böljande mansvall. Vad mer kan man begära. *Lycklig*

Kort fotosession med loj fotomodell

Blev så uppiggad av solen och den friska luften att lånestativet äntligen åkte fram. Får medge att min fotomodell inte var full så engagerad och uppfylld av vårkänslorna som jag själv.

09. Snarfagri från Sundsby

Snarfagri har ett passande namn. Lite tjusigare och lite mer elegantare än de andra. Långbent var han redan som föl och som unghäst utmärkte han sig i flocken. Av denna gängliga yngling, drygt 140 cm, har det numer blivit en mycket trevlig och behaglig häst med fina rörelser.

Det har varit en glädje att följa hans uppväxt. Särskilt eftersom jag hade turen att få vara med vid hans födsel och dessutom hade kameran med mig.

Nu har han funnit en ny ägare och förhoppningsvis kommer vi att få se honom på tävlingsbanorna framöver nu när han äntligen har blivit stor.