Konstigheter på gravfältet

Går och väntar på det rätta höstljuset nu för tiden och det verkar inte vilja infinna sig. Eller rättare sagt kommer ljuset är jag upptagen och när jag har tid är det grådis.

Så imorse fick jag ett infall och  lastade in kameran i bilen. Det såg lovande ut men molnen hopades under dagen och vid lunchtid var det högst osäkert om solen skulle titta fram.

Bestämde mig ändå till sist för att köra iväg till Pilane. Lite frisk luft skadar aldrig. Tänkte att jag kan iallafall försöka att hitta lite roliga vinklar om nu inte vädrets makter var på min sida.

Sagt och gjort - iväg bar det. Det ångrar jag inte. Vädret blev inte vad jag hoppats men gravfältet med jätteskulpturerna gav både lugn och ett djupt intryck.

Pilane sten av Knut Wold (Norge) i bakgrunden skymtar Pater Noster av Claes Hake (Sverige)

Imponerade och trivsamt

Kom i samspråk med ett danskt par, några barn och skolelever på min vandring mellan konstverken. En guidad bussresa äntrade fälten. Trots att där var ganska mycket folk fanns det gott om plats för alla och man upplevde ingen trängsel alls.

Box av Tony Cragg (Tjörn/Storbrittanien) Årets pristagare av Preamium Imperiale

Möt hösten på Tjörn

Pilane gravfält är definitivt värt ett besök en plats att återvända till. Glädjande nog har utställningen förlängts.

Läs mer om Pilane gravfält

Götheborg ligger i Skärhamn

Eller lättare sagt "låg". Mellan den 25 - 30 juli angjorde Ostindiefararen mina hemtrakter ön fylldes av folk och fä. Jo visst var det så. 

Familjen bestämde sig för att under några dagar cyklande ta sig till den stora sevärdigheten och det här är vad vi mötte längst vägen.

• 1 musunge (sittandes alldeles still och stirrandes på cykelbanan. så still att min dotter t.o.m. klappade den) 
• 2 elefanter
• 2 kameler och ett okänt antal lamor, åsnor och hästar.

Se fler bilder på Ostindefareren på http://www2.tjorn.se/bildspel-og-asn/

Dessutom väl framme vid hamnen möttes vi av Earthrace en båt av betydlig yngre datum än själva huvudattraktionen. Läs mer om båten på http://www.tjorn.se/nyhetsarkiv/earthrace.5.371e182b113e1fdeab58000294.html

Tyvärr tog batteriet slut i kameran när elefenterna och kamelerna dök upp. Men det var inte konstigare än att Cirkus Maximum hade lånat några hagar till sina djur där de fick pusta ut innan kvällens föreställning.

 Så visst kan det vara väl så exotiskt och händelserikt även på en liten ö i havet som Tjörn.

Träbåtsfestival

I dagarna två firades det träbåtfestival och tändkulemotorns dag i Skärhamn på Tjörn. På andra dagen höll regnet upp och Skärhamn fylldes av promenerade människor.

I gästhamnen hade en brygga reserverats för träbåtarna och längs hamnstråket låg vackra träbåtar både i och på land.

I Atenes skjul bjöds det på utställningar en med båtmodeller i trä och en förklädesutställning.

På bryggan sålde skolungdomar fika och utanför fanns tändkulemotorernas motorer.

Den stora svarta maskinen var omgiven av grånande män med tindrande ögon.

Själv avslutade vi dagen med en pasta på restaurang Treviso med utsikt över gästhamnen (där f.ö. den första bilden i detta inlägg togs)

Pater Noster ute och seglar

Det är inte ofta man får tillfälle att se en livs levande 139-åring komma seglandes över havet. Att det dessutom är en fyr är väl ungefär lika ovanligt. Men idag hände det.

Pater Noster angjorde, efter flera års restaurering, Stansviksbrygga i sin hemkommun, Tjörn. På tisdag blir det sista färden ut till slutdestinationen Hamneskär där den lyfts i på plats. Naturligtvis under förutsättning att vädergudarna är på fyrens sida.

Alla bilderna finns i utställningen: Pater Noster

Turridning med sagor och sång

Här sitter man nu nöjd, mätt och belåten med sin dag. Två timmars långritt i vackra miljön runt Nääs slott har tillfredsställt dagens behov av rörelse och social samvaro.

Nu är det familjen, soffan och kaffekoppen som gäller i nämd ordning. Sitter och kikar på bilderna som jag tog med lilla diigitalkamera i magväskan.

Min härliga häst Freja visade sig vara en islandssto med mycket goda gångarter. Vår sjungande (jo hon uppmanade oss faktiskt att sjunga för hästen under turen. Hästarna gillar det tystlåten sång eller nynnande och när man sjunger frigörs spännigar i kroppen och man blir en mer följsam ryttare).

Ridledaren var kunnigt och delade frikostigt med sig av sin kunskap vilket gjorde turen till en angenäm och inte minst rolig upplevelse. Stundtals kryddades turen med berättelser om jätten bakom stendörren,  älvor och prinsar.

En härlig personlighet. Lite av den gamla skolan. Mycket tydlig att här är det hästarnas väl och ve som är prioritet 1. (Gott att höra) Hästen gör inte fel - den gör som du säger till den. Blir det fel så har du gett den fel signaler. Tiden flög iväg så fort att jag varken hann eller vågade ta fram kameran under själva ritten.

Det blev några misslyckade skott från marken, duger knappt som minnesbilder: Som väl är minnet av ritten vacker och härlig det värmer gott och länge :-)

Västanvindens islandshästar