Ofokuserat bloggande om hästar, katter och livet i största allmänhet och fotografins för mig svindlande mystiska mysterium.

Turridning med sagor och sång

Här sitter man nu nöjd, mätt och belåten med sin dag. Två timmars långritt i vackra miljön runt Nääs slott har tillfredsställt dagens behov av rörelse och social samvaro.

Nu är det familjen, soffan och kaffekoppen som gäller i nämd ordning. Sitter och kikar på bilderna som jag tog med lilla diigitalkamera i magväskan.

Min härliga häst Freja visade sig vara en islandssto med mycket goda gångarter. Vår sjungande (jo hon uppmanade oss faktiskt att sjunga för hästen under turen. Hästarna gillar det tystlåten sång eller nynnande och när man sjunger frigörs spännigar i kroppen och man blir en mer följsam ryttare).

Ridledaren var kunnigt och delade frikostigt med sig av sin kunskap vilket gjorde turen till en angenäm och inte minst rolig upplevelse. Stundtals kryddades turen med berättelser om jätten bakom stendörren, älvor och prinsar.

En härlig personlighet. Lite av den gamla skolan. Mycket tydlig att här är det hästarnas väl och ve som är prioritet 1. (Gott att höra) Hästen gör inte fel - den gör som du säger till den. Blir det fel så har du gett den fel signaler. Tiden flög iväg så fort att jag varken hann eller vågade ta fram kameran under själva ritten.

Det blev några misslyckade skott från marken, duger knappt som minnesbilder: Som väl är minnet av ritten vacker och härlig det värmer gott och länge :-)