Inte konstigt att man är tjock

Nu har jag det svart på vitt. Det är inte konstigt alls. Tillhör dom som bantar och bantar utan att det händer det minsta. Ett tag var jag nere i 700 kalorier om dagen utan att gå ner ett gram. (Rek värde för kvinnor är ca 2000 kcal)

Nu förstår jag varför. Jag rör mig för lite - eller rättare sagt - nästan ingenting. Det har morsdagspresenten visat mig. (jo jag önskade mig den, den är inte "påtvingad")

Visserligen har jag ett stillasittande arbete men tycker ändå att jag är en hyfsat aktiv person som rider och är i stallet varje dag. Men hej vad jag har bedragit mig själv.

Målet 10.000 steg/dag

Undrade först om det ändå inte är något litet fel på min räknare. Men det är bara att inse fakta - det räcker att se sig själv i spegeln.

Foto ger inga steg

Fotograferandet hjälper mig inte till fler steg men lillekameran får följa med. Må hända blir vandringen inte optimalt intensiv och effektiv men desto roligare när man kan gå samtidigt som man letar fotoobjekt.

En mp3-bok är en annan grej som för gåendet lite trevligare.

Bilderna instuckna i den här texten är tagna från dagens promenad.

Nu sitter jag rätt nöjd trots fyra blåsor på fötterna och planerar avfärden till stallet. Hur gick det då. Ur minnet taget ser första veckan med stegräknare ut så här:

  1.000 Söndag (mors dag)
  2.980 Måndag första arbetsdagen med räknare
  6.037 Tisdag
  2.000 Onsdag
  3.000 Torsdag
  5.000 Fredag (kvällspromenad ut till havet och bubbelvinet)
  7.000 Lördag (red ut och glömde ta av mig räknare som tickade in ca 2000 "steg")
12.787 Söndag (långpromenad Skärhamn tur o retur minst 1 mil med alla kringelikrokar och fyra blåsor på fötterna)

Siffrorna är på ett ungefär eftersom noteringarna ligger på jobbet. Kompletterar sen men vem som helst kan se att jag har en bit kvar till målet.

Vardagslyx

Fredag och arbetsveckan är äntligen slut. Solen skiner och vinden känns som en mild fön mot kinden. Vad göra?

Jo man gör en djupdykning i köket och hittar en flaska bubbel i kylen och lite gott i skåpet. Packar ner det i ryggsäcken och på med morsdagspresenten (stegräknaren). Den har de inte köpt för jäves. Här skall promeneras. Motivationen är fixad. Nu återstår det bara att bestämma mål och sällskap.

Målet ställs mot några sittvänliga klippor vid havskanten.

Sällskap, tja endast det bästa är gott nog. så gubben min lyckas jag till slut att lirka med. Dessvärre lyckades han smuggla med telefonen. Undrar vad han var orolig för egentligen ;-)

Nåväl vad är väl ett ynkligt telefonsamtal när hela havet är uppdukat framför oss och havsytan gnistrar som en diamant.

Jag fotar och han snackar. Noterar stilla att det börjar bli en allt ofta förekommande företeelse. Men vi är ganska nöjda båda två med lösningen och bubblorna är ljuvliga och har strykande åtgång.

Till sist återstår inget annat än att packa ihop och bege sig hemåt igen

Upptäcker ett stort tomt hål på hemvägen att -  det gamla olikmålade skjulet har rivits. Känner mig oerhört snopen. Just det lustiga skjulet med sin alldeles egen historia, som jag fotade i januari, bara för ett par månader sen, finns inte längre.

Vandringen forsätter hem och vi bestämmer oss för en promenad längs bryggan innan asfaltsvägen tar oss hem den sista biten.

Trevlig helg!

ps
glömde nämna att vi mötte en nyfiken liten krabat på vår vandring. Blev så överraskad att jag inte lyckades få till en enda bra bild trots bra chanser.

22. Kjarval från Viarpshult

Kalle som han kallas till vardags kan allt och lite till. En mycket mångsidig och ovanligt stor islandshäst som skänker mycket glädje till många människor.

Kalle kan allt - allt som vanliga normala 4-gångsislandshästar kan och lite till. Körning, hopp- och gångartstävlingar, inget är främmande för Kalle.

Han har gått som ridskolehäst på min fd islandshästridskola och är en av anledningarna till att jag är fast i islandshästträsket. Som nykomling på ridskolan fick han bara gå de höga lektionerna och jag fick förmånen att rida honom. Det var helt andra grejor att rida honom än de vanliga ridskolehästarna. 

POWER var bara förnamnet - dessutom var han stor som en liten ardenner i miniatyr och med en man som låg som ett eldhav runt oss där i manegen. Jäklar i min låda jag minns fortfarande att det kändes som en vildhingst med fruktansvärda krafter - urhäftigt.

Kalles hemsida

Hektisk och säljande vecka

Måndag och tvådagarskonferensen ligger på mitt ansvar

Inget annat att göra än att hugga i och se till att  se till att dagordningen och tidsprogram klaffar, iordningställa dokumentationen och organisera avfärden. Hotell och övernattningproceduren får jag hjälp av en kollega som har den goda smaken att lägga konferensen på Käringön.

Käringön fyldes webbkäringar

Vi får två fantastiska dagar. Sol och vindstilla ca 15 graders värme. Kollegorna säger att dom fick ut mycket av innehållet, själv känner jag ett stort utbyte av att få input från deras "världar". Sällan har jag skrattat så mycket som dessa dagar. Vi är grupp som jobbat med webbfrågor i flera år. För första gången provar vi på att fara iväg ett par dagar för att planera kommunens framtid på webben i och med uppstarten av portalprojektet. Det är ett helskönt gäng. Sju damer i fyrtioårsåldern, en som har ett aldrig sinande förråd av fräckisar, en som bjuder på en underbar "Sallyimitation" och alla med en skön humor och öppet sinne.

Vi bor på Handelshuset på Käringön som jag varmt kan rekommendera. Bra priser, trevliga rum och lokaler och ännu trevligare personal. 1400 kr/person, då ingick en övernattning, två luncher, en trerätters middag, frukost och konferensrum inkl fika.

Hemresan avrundades med husesyn hos en av webbredaktörernas nybyggda hus. Det är verkligen roligt att få möjligheten att se nya hus och få ta del att alla detaljer och berättelser från bygge till inflyttning och inredning. Det jag förundrades mest över var vilka härliga utrymmen och smarta och väl tilltagna förvaringsutrymmen. De har tänkt så smart och det har blivit så snyggt. Kul men kompisar som vågar ge sig in stora livsprojekt.

Sjölejonet får ny familj

Månad efter månad har vi  försökt att sälja båten och bilen som min far lämnade efter sig. Att bli ofrivillig båtägare medförde mycket bekymmer och uppdagande av en avgrundsdjup kunskapsklyfta. Desto mysigare var det när jag och min syster gjorde i ordning båten på insidan. Oljade träytor och sydde båtdynor. Fin "terapi" att få gå där och pyssla där vår far trivdes som bäst.

Trots mys och pyssel så är vi båda helt överens om att det var en lagom dos båt. Ungefär en dos båt som räcker hela våra liv och vi är helt ense om att båten skulle säljas. För ett tag sen sinade hoppet om att hitta någon som skulle vilja fortsätta förvalta pappas livsverk. Så plötsligt lossnar det. Får en köpare på kroken och under loppet av samma vecka hör fyra personer till av sig.

Till sist får första spekulanten fart och gör en kanonaffär eftersom vi gått ner så mycket i pris. Tror att båda parter är lika nöjda.

Någon båtmänniska blir jag nog aldrig.

Pappas bil får ny ägare

Mitt upp i båtaffarandet börjar bilspekulanterna plötsligt dugga som spön i backen. Samma dag som vi ska sälja båten bestämmer sig en dam att titta på bilen.

Precis när hon har gått stegar nästa spekulant fram och ställer sig på kö ifall hon skulle backa ur. Det gjorde inte den lilla rara damen utan idag fick pappas Megane en ny trevlig ägare.

Så far två av min fars stora glädjekällor och intresse rakt ur våra liv. En stor lättnad blandas med en liten klump i hjärtat.

Orange flyt

Mitt i konferensplanerandet lyckades jag även bli av med barnens flytvästar. Skönt att någon ville ta sig an dessa som är som nya. Hade varit synd att få slänga dom.

Kärlekskatten har kommit hem

Förra veckan lämnade vi ner vår Ariel (helig birma) till parning, men  den här gången tror jag inte att det "tog". Kört 80 mil total och när vi kommer hem med kattrackarn sätter hon i gång och jamar i högan sky. Det fortsätter hon med hela natten trots at hon varit iväg en hel vecka på "kärlekssemester".

Tidigare har hon sovt som en stock när hon kommit hem, så därför har jag en lite misstanke om att det inte har blivit något. Om tre veckor vet vi. Inga hallontuttar - inga kattungar.

Färre hästar i hagen 

I tisdag var det över för två av hästarna. Steppen fick efter ett långt och härligt liv, tillsammans med vår minsting lämna jordelivet värdigt och lugnt.

Det är tunga beslut men ett ansvar som är viktigt att man tar i rätt tid när det inte finns något annat alternativ.

Ráni som jag skrivit om tidigare flyttade hem till sin nya matte.

Klart, slut

Postväxlar, spärrade kort och sms-parkering var några andra nya erfarenheter som gjordes den här veckan. Kära nån så skönt det är att det är fredag.

21. Klothildur från Sundsby

Klotis, som hon kallas till vardags är en stor personlighet. Mjuk som en katt att rida men en liten "tjurfia" och inte alls lättflörtad i stallet.

Absolut inte elak eller dum. Gör alltd vad man ber henne om men - HON vet bara så himla väl hur hon vill ha det. Det tråkiga, tycker Klotis, är att ingen annan fattar något. Så hon visar sitt "missnöjde" genom lite sänkt kroppshållning och öron som inte är särskilt intresserade av våra tramsigheter.

Om ni inte tänker ta med mig på en kul ridtur - kan ni lika gärna låta mig vara. Något gulli-gull är det inte tal om.

Klotis hemsida