Vissen kisse och fem tänder fattigare

Först nedsövd, berövad på fem tänder och vips 4.000 kr fattigare. En tuff dag den här torsdagen den 4 september. Känner mig fortfarande lite orolig men samtidigt aningen lättad och med stort dåligt samvete som utsatte vår prinsessa för detta. Även om jag vet att de andra alternativen var otänkbara.

Huvudsaken är att hon mår bra. Har man husdjur så är det ens ansvar att se till att de inte utsätts för onödigt lidande.

Det är en lite omtumlad Ariel som äntligen är hemma igen efter dagens veterinärbesök och operation. Så fort vi kom innanför dörren gick Ariel direkt till matskålen och stirrade stint på matskålens tomma plats. Den signalen gick inte att misstolka.

För säkerhets skull hade jag gjort en snabbrush i veterinärshoppen och inhandlat den garanterat superdundergodaste, extra mjuk mjukmaten som inte ens den kräsnaste katt lär kunna motstå. Det kunde inte Ariel heller. Mumsade i sig allt som serverades och slickade sig förnöjt om munnen innan hon hoppade upp i soffan brevid och la an sin allra mest bedjande blick. Ytterligare en otvetydig invit. "Du får borsta mig nu om du vill". Självklart skulle hon pysslas om. Väl nöjd med det travade hon upp la sig i trappen (himla bra utsikt därifrån)  för en tupplur.

Diagnosen paradondit är trots allt en lättnad eftersom jag förvarnats om att det eventuell kunde röra sig om FORL. Det blir återbesök och röntgen om ett år igen för att med säkerhet konstatera att de inte rör sig om FORL.

Vi var två oroliga tanter i veterinärens väntrum som efter en stund samtal kom fram till att våra katter skulle göra samma typ av operation. Hon berättade om sin bondkatt och förbannade sin dumhet som inte försäkrat katten. Kunde trösta henne med att jag hade försäkring och katten varit försäkrad i hela sitt liv. Inte sjutton hjälpte det. Försäkringsbolagen täcker inte denna typ av ingrepp. Måste säga att jag tycker att det är uselt.

Kortfakta om FORL, för den intresserade

FORL är en aggressiv tandsjukdom som drabbar var fjärde katt. Man vet förhållandevis lite om den men det är en tandsjukdom som gör att tandrötterna resorberas den ena efter den andra. Hela processen är mycket smärtsam. Sjukdomen är obotlig. Den enda behandlingen i dagsläget är att dra ut angripen tand. Googla om du vill veta ännu mer.

Det stod en flicka vid vägen

Det var något bekant över henne. Luggen som likt suddagummans ligger som en fin gardin och ramar in det unga ansiktet i två jämna böjda bågar. Precis så där som man målade gardiner i hus när man var liten. Håret var långt och rågblont o kinderna runda.

Var sjutton hade jag sett henne förut?

Precis i korsningen kommer jag på var jag sett henne. Blir förvånad och konfunderat. Håller jag på att förlora förståndet?

I mitt eget fotoalbum. Det där albumet som min mor samlat bilder från min första dag till min 10-årsdag. Där finns det en bild på en liten flicka taget för 35 år sedan, på pricken lik flickan vid vägen.

Får hålla ögonen öppna nästa gång jag kör förbi och se om hon syns igen.

En som jag, next generation, en synvilla eller "bara" ett hjärnspöke? Hur som helst var det en konstig känsla. Jag har aldrig sett någon som liknat mig. Att det dessutom, när det inträffade, visade sig vara ett barn måste jag medge känns lite märkligt.