29. Gosa från Sundsby

Gosa är en av dom hästar som jag tyvärr för sent upptäckt att jag missat att fotografera. Här följer iallafall hennes berättelse.

Gosa var som ung nyfiken orädd och vänlig. Hon och Disa kom alltid fram och ville prata i hagen. Uppfattade henne som lite trög när hon inte direkt flyttade på sig när man bad henne. Men det handlade förmodligen mer om att hon såg oss människor som trevliga filurar än som ledare.

Som inriden unghäst blev hon som förvandlad. Hon blev en känslig, alert, framåt, intelligent och lyhörd dam med finfina rörelser. En mkt lovande tävlingshäst.

Med dom egenskaperna hittades hon naturligtvis snabbt när hon blev till salu. Kommer inte ihåg vem som köpte henne men jag hoppas att vi kommer att få se henne på tävlngarna framöver.

Gosa från Sundsby

28. Tindra från Sundsby

Egensinnig och bestämd var hon som ung. Minns när man hämtade henne i hagen hur hon, när man minst anade det, slängde sig bakåt och ryckte grimskaftet ur handen på en. Glatt galopperade hon tillbaka till flocken, själv stod jag där med en förvånad min och fattade vad som hänt i ungeför samma ögonblick som brännmärket i handflatan gjorde sig påmint.

Visst lärde vi oss att hon kunde göra så, men hon var en riktig ögonkännare och så fort man släppte uppmärksamheten bara något lite var hon mycket på passlig.

Minns även att hon var en mycket trevlig och otroligt snäll att pyssla med som unghäst. I dom lägena kunde man inte ana att det fanns en sådan liten jäkelfia inombords.

Några år senare var hon med på en kurs och hon hade utvecklats till en jättefin ridhäst. Hennes ägare har verkligen gjort ett bra jobb och verkar stortrivas med sin viljestarka islänning.

Tindra från Sundsby

När vi mötte Milton. bildbevis och filmminne

En dag för mycket längesen fick vår dotter audiens hos en av världens absolut mest berömda hästar - Everest Milton. Du kanske minns honom. Till och med icke hästintresserade brukar känna till den vita sagohästen som blev ett fenomen när han ljudlöst och felfritt seglade över hindren.

Den stolta modern (läs jag) hade laddat kameran för att föreviga mötet mellan vår förstfödda och sagohästen.

Efter en stunds samtal frågar hästskötaren vår lilla om hon vill klappa hästen. Höjer kameran och är redo att föreviga ögonblicket när hon vidrör underverket.

Ungefär samtidigt som jag förväntar mig att hon tar ett steg fram hör jag flickungen uttala ett resolut Nej, i samma veva trycker jag av ...

Inte efter en massa trugande lyckas vi få flickan att vidröra hästen.

Milton verkade inte det minsta förnärmad, tycker mig urskilja en viss uppskattning från hans sida.

För dig som vill återuppliva gamla minnen eller få en hint om vem Milton var varsågod
Glöm inte ljudet, musiken är och förblir för alltid Miltons låt

27. Ljufva från Sundsby

Bedårade söt redan som föl. Flickaktigt och feminin.

Som ungsto är hon en något anonym men väldigt trevlig tös i flocken.

Om Raud kommer fram och "pratar" med oss kommer Ljufva strax där på.

Nu är hon tre år och vuxit till sig. Här kommer hon gående emot oss i hagen för en pratstund.

Ljúfva betyder underbar, min skatt på isländska

26. Snerra frá Syðra-Skörðugili

Snerra frá Syðra-Skörðugili det är så hon heter, stoet som så uppmärksam lyssnar till flocken som passerar utanför. Nedanför hennes hovar ligger hennes nyfödda föl - som bara hon vet om - än så länge ...

Hon har även en humoristisk sida som hon sällan visar upp. Hon är den vackra feminina hästen med det vänliga sinnelaget. Därför var det särskilt roligt att det var just hon som bjöd på den här bilden.

Syðra-Skörðugili är en etablerad stor uppfödning på Island varifrån Snerra har direktimporterats. Hon har hämtats hem på rekommendation av Ia och Denni som är mycket duktiga och har ett gott rykte inom islandshästvärlden.

Snerras hemsida