40+student på skolbänken igen

Har just läst brevet som började "Välkommen till en spännande kurs .... som ska göra dig till en skicklig bildbehandlare". Tar och utnyttjar överskottet på flextiden och tar en timeout.

Känns både tryggt och spännande att sitta på sin egen arena (läs rumpan tungt säkrad i kontorsstolen) och samtidigt ha klivit in i studentlivet igen.

Registrerad

Registreringen gick igenom efter ett par småmissar. Formulären kräver en förbestämd formatering av personnummer och telefonnummer, vilket dessvärre inte anges varken på fältnivå eller vid påföljande felmeddelande. Jag vet en yrkessjukdom - kan bara inte låta bli att kommentera sådant här.

Det förstnämna medförde att jag fick besked om att jag inte fanns med i deras "listor". Men vaddå har ju fått inloggning och allt så det var naturligt att prova en annan formatering av personnumret och si där. Jag fanns tydligen än då och då slussades jag raskt vidare i registreringsförfarandet. Undrar hur många telefonsamtal den lilla avsaknaden av upplysning genererar.

Fick en användarnamn som jag förvånasvärt nog gillar alleles förträffligt, riktigt snyggt till och med. Lösenord fick man vänligt och praktiskt nog välja själv.

So far so good

Har just laddat ner studiehandledningen och sitter i valet och kvalet om jag ska offra 40 minuter nu på kursintroduktionen eller ta det efter arbetstid.

Beslutar mig för det senare och återgår till jobbet en stund. Återkommer säkert med en fortsättning senare i kväll.

När självförtroendet fick sig en knäck ...

... satte leklusten in.

Idag är jag lite smått irriterad över att jag bara tar dåliga bilder. Inget duger att visa upp, bara skräp. Inser att jag måste lära mig min kamera bättre. Men så hittade jag något annat som distraherade, tankarna skingrades en stund, före- och efterbilder är lite kul.

Bilderna nedan är tagna en och en med en enkel mobilkamera. Sen har jag monterat dom i ramar. Originalet har natuligtvis inte ramar.

Konstnären heter Lobelia Barker

Historien bakom ett husdjur

Blir smått generad varje gång någon ger beröm och frågar hur bilden kom till. Osäker på om jag egentligen bör berätta om "arbetet" bakom bilden.

Ingen fotostudio ingen avancerad ljussättning

Kan säga så mycket som att någon vidare fotograf det är jag väl egentligen inte även om jag älskar att leta motiv och vinklar. Ser bilden jag vill ha i huvudet men det är så svårt att få till det precis så som man tänkt sig. Faktum är att fotograferingens vindlande vägar är ett stort mysterium för mig.

Men med Photoshops hjälp lyckas jag ibland att pilla så att bilden blir som bilden i mitt huvud. Den fotokunskap jag saknar försöker jag kompensera med min photoshopande.

Så kom den här bilden till

Det var en oerhört regning och gråtrist dag i stallet när sniglen kommer glidande genom stalldörren. Den var ju en liten rolig krabat med sitt hus och på en så annorlunda plats så plötsligt såg jag bilden framförmig. Raskt ut i bilen och hämtar kameran, inte märkvärdig alls men behändig och som därför alltid är med. Pladask ner på magen, mitt i stallgången, framför snigeln.

Den avancerade ljussättningen består i att jag mer och mindre lägger fingret framför blixten.

Väl hemma får bilden en liten körare i photoshop, svärtar bakgrunden något lite ytterligare klonar bort en fönster i fjärran, liksom stengolvet. En gnutta digital ljussättning och lite minilir med kontrast och intensitet och bortkloning av några sandkorn på skalet.

Fixt och klart.

Kände mig skapligt dum när en annan mycket smartare snigelfotograf (Anders Lindblom) berättade hur han helt sonika lyft upp sin modell till bekvämare höjder och ljussatt enligt konstens alla regler och dessutom haft en geniala idén att sätta den på en spegel. Och voila fått till en pangbild.

Tack och lov att ingen såg mig där på stallgolvet.

Större version av bilden

Dagens fyndfunktion

För ett par dagar sedan hittade jag en sak jag inte sett tidigare i Photoshop.

Har efter en testperiod av ett Vivacity-filtret länge funderat på att göra slag i saken och köpa plug in'et. Döm av min förvåning när jag satt och lekte med en bild härom dagen och hittar ytoskärpa. Den har säkert funnits både länge och väl men först nu trillade poletten ner hos fru Svensson.

Öppnade genast bilden "I stallets ro" som jag gillar men som jag långt ifrån varit nöjd med. Labbade lite med inställningarna och här är resultatet.

För den nyfikne ligger båda versionerna i mitt album Islandshästar.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/534767.htm