Ofokuserat bloggande om hästar, katter och livet i största allmänhet och fotografins för mig svindlande mystiska mysterium.

Donationsdagen 18 oktober 2008

Idag är det Europeiska donationsdagen 2008. För oss som inte bestämt oss än finns det livsavgörande fakta att inhämta på livsviktigt.se

När man har funderat klart är det bara att göra slag i saken och anmäla sig til donationsregistret

Funderar och vet att jag borde

Inget ont som inte har något gott med sig heter det som bekant. Vetskapen om att eventuellt kunna vara till någon nytta när allt är slut och förbi känns bättre ju mer jag funderar. Gör kanske rent av slag i saken och återkommer till min egen blogg ikväll och klickar på länken. Ska bara ....

Inlagt 2008-10-18 13:32 | Läst 2448 ggr. | Permalink
Bra inlägg i din blogg!
Jag hade inte levt idag om det inte hade varit för att anhöriga sagt ja till donation. Jag hjärttransplanterades Jan-1988. Det är ju bara att gå till sig själv...vill jag ta emot och få leva vidare. För de flesta är den frågan kanska glasklar JA! Visst vill vi leva. Kan man ta emot så är det självklart att ge.
Ha en bra dag!
Kram Annika
Jag har sagt till alla anhöriga att jag är helt för Donation, däremot har jag inte skaffat ett kort ännu.
Men huvudsaken är ju att familjen känner till min vilja.
Tack för påminnelsen, har alltid känts självklart för mig (min ringa ålder till trots, man vet ju aldrig...) att donera organ. När jag inte längre har nytta av dem så vore det synd att låta dem gå till spillo. Har nu skrivit in mig i registret även om jag sedan tidigare informerat mina anhöriga om min ståndpunkt känns det extra bra att ha det bekräftat på papper så att säga.

Precis som Annika skriver, vill man ta emot organ bör man även vara beredd att ge organ. Själv tycker jag att man borde anmäla utträde ur donationsregistret snarare än inträde (dvs att alla är med från den dagen de blir svenska medborgare). Förhoppningsvis skulle det minska organbristen och öka överlevnadschanserna hos alla de som idag står i kö.
Jag är anmäld till registret sedan det infördes. Fler borde aktivt ta ställning, det kan vara livsavgörande att en organdonation sker snabbt och anhöriga slipper all delaktighet i denna svåra fråga.
/Nonno
Jag har haft kortet i plånboken sen det började.
Och för min del var det inte någon svår fråga, jag tror inte att jag behöver min kropp när jag dör, men kan jag hjälpa någon annan att få några år till, så blir jag bara glad.