Om jag skriver ner det, slipper jag fundera mer på det
Varför bloggar jag? Tycker att rubriken är ett utmärkt svar på den på frågan. Det är en klok, god vän till mig som har uttryckt orden, så jag lånar dom en kort stund. En annan anledning till bloggandet är för att det är bra stöd för minnet för en teflonhjärna, dvs en sån som jag.
Lever inte i tron om att det jag skriver är superintressant och för viktigt för undanhållas världen. I själva verket är skrivandet rätt mediokert med ett högst egoistiskt syfte.
Skulle någon finna intresse i mina rader, känner jag mig naturligtvis oerhört smickrad. Om du inte gör det har du min fulla förståelse.
När helst jag önskar kan jag gå tillbaka till mina nedteckningar och få ett litet stöd för minnet och dejavu om vad som rörde sig i huvudet och övriga livet. Det är ett bra stöd eftersom jag är en sådan där som aldrig kan komma ihåg ett årtal eller datum för olika händelser.
Det är lite som att fotografera. "Om jag fotar finns du/det kvar för evigt".
L'Ennui av Hanneke Beaumont
Bloggandet på fotosidan måste väl ändå vara den ultimata lösningen, så säg.