Ofokuserat bloggande om hästar, katter och livet i största allmänhet och fotografins för mig svindlande mystiska mysterium.
Gamla favoriter från 70- och 80-talet
Saker som jag minns och som jag skulle vilja ha förevigat men som nu är borta för all tid.
- Bågnerjackan. Ni vet den där som hade ett B i dragkjedjan. Själv fick jag nöja med en äkta kopia
- Min första märkeströja var en UCLA. V-ringad marinblå om det nu var att betrakta som märkeströja är jag osäker på.
- Min Pringle var det absolut. Älskade denna som också var marinblå och v-ringad.
- Röda Dockside. Herregud vilket skoskav och vilken plåga. Köptes för små sen var det bara att härda ut tills de hade töjt ut sig. Efter många regniga prommenader blev skona till slut skönt ingångna.
- Gerryjackan. Jobbade extra på gymnasiet och pengarna jag tjänade gick till bl.a. en i precis rätt blå färg. Men jag hade tur som fick den sista i affären och otur som fick en med väldigt lite dun i. Inte hade jag vett att reklamera den heller.
- Di Kappa. Grön V-lamullströja som jag köpte i Italien och älskade.
- Liksom de underbara röda skorna i ballerina modell som köptes för ingen penning alls på en tvärgata i Rimini.
- Hanes t-shirt det blev några stycken genom åren. Även om de egentligen alltid var snyggast på killarna
- Levis jeans 501 med knappar och hålslitna. Loved them.
- Brio-ankan som syrran hade.
- Skrivmaskin minns hur ont det gjorde när man fastnade med fingret mellan tangenterna och ljudet - smattrade som kulsprutor.
- Modem med uppkopplingsljud. Det gick inte att surfa ljudlöst. Hatade ljudet då, idag är det nostalgi.
- Karbonpapper, Tipp-Ex - Raderband oumbärliga måsten innan datorns intrång. Nu - må de vila i frid.
Hästvärden
- County dressyrsadel. Gick till banken och tog lån för att få drömsadeln på pållen.
- Stübben Rex sadlarna som alla ponnierna på Clarebergs ridklubb hade. Fantastisk sköna och bra sadlar.
- JH-borsten. Ryktborsten som man köpte hos sadelmakeren Johan Haglund på Kungsportsplatsen.
Har säkert missat massor av minnesvärda prylar men får väl fylla på med tiden. Konstigt att det mesta minnesvärda är "märkesprylar" men jag antar att det beror på att man var i den åldern då sådant betydde mycket.
Noterar även att det inte finns en enda fotopryl. Jo jag plåtade pållarna, mer en de flesta av mina kompisar, men foto var ändå inget prioriterat intresse på den tiden. På tok för mycket pengar för att betala för misslyckanden. Om jag inte missminner mig släpade jag omkring på en ihopfällbar Kodak instamatik.
Inlagt 2008-09-19 23:05 |
Läst 3611 ggr. |
Permalink
Själv letar jag förtvivlat efter en bild på mig själv från 60-talet. Det är en bild där jag försöker se naturlig och världsvan ut, lojt stödjande mot en Lamborghini Miura.Jag hade V-jeans med tillhörande jeanskavaj och nåt pubertalt försök till polisonger. Antagligen polotröja med hög krage.