Hoppfull påskafton
Se sån stil hon har - vår kära islandshäst.
Bedårande och trevlig som få men någon hopphäst lär hon aldrig bli.
Då och då brukar vi hoppa lite som omväxling till uteridning, tömkörning och dressyrträning. Jo, vi är väl medvetna om att hoppning inte är hennes starkaste sida men tyckte ändå att det var dags för lite omväxling. Det är trots allt lösgörande och dessutom får hon lära sig att se var hon sätter fötterna.
Vägran. På tok för högt tycker Táta, trots att det bara når henne till knäna.
Nästa gång slarvar hon med benen och får med sig bommen. Hiiii vad läskigt ...
Sen ser det visserligen lite bättre ut men det är meningen att man skall lyfta båda frambenen samtidigt i språnget. Det har Táta inte en aning om.
Vi avslutar dagen med två rena språng över hindret men de finns inte på bild. Då var vi allihop rätt så trötta efter allt hinderuppbyggande och spring efter allt rivande. Men visst är det nyttigt att öva kroppskontroll - även för en islandshäst.
Här växer de upp i en mycket kuperade hagar. Det underliga är att hon är grym när hon är i skogen. Kan galoppera över stock och sten i upp och nerförsbacke utan minsta felkliv. Men när det står ett hinder på platta marken är det precis som om hon inte fattar vitsen med det. Varför då. Man kan ju faktiskt gå runt eller om jag petar till det med hovarna så blir det lägre nästa gång, tycks hon tänka.