Spara skogen åt Stockholmarna
Skogen har en strykande åtgång,det som blir kvar är kalhyggen. Det som värre är att fåglar och övriga vilda arter saknar möjlighet att skydda sig och bygga sina häckningsplatser. Stockholmare som kommer upp för att få den upplevelsen med en artrik och gammal skog blir besvikna. Varför just Stockholmare jo det är dom som bestämmer var och när det skall avverkas och inga hänsyn tas till livet i skogen. Den här lille gynnaren Lavskrikan bygger med fördel sitt häckningsbo i en gammal gran eller tall ganska nära marken. Den gamla skogen är snart ett minne blott så även för fågeln.
På 1800 talet hade skogen inget värde, eller bönderna kände inte till att det i framtiden skulle bli värdefullt och mer eller mindre lurades att sälja sin skog till de stora bolag som nu sitter på förmögenheter i Just Stockholm. På ett kontor i staden tar man ju inte hänsyn till vilken skada man åsamkar till exempel fågellivet. Den senaste rapporten om älgjakten visar väl vart det lutar. Nej Stockholmare ni som tänkt er ut i naturen eller önskar se djuren i sitt rätta element får snart hålla till godo med Skansen eller någon annan park där djur hålls inspärrade
Sedan när en marknad skapades, tack vare bolagens och patronernas egen verksamhet, blev bönderna avundsjuka och började hojta om att dom hade blivit lurade. Så var alltså inte fallet. Skogsbolagen och skogspatronerna betalade mestadels en bra bit över marknadsvärdet. då när skogen stod "osäljbar" på rot långt bortom ära och redlighet - eftersom dom var säkra på att dom med egen kraft skulle kunna göra något åt saken.
Jo men Bert, man hade kunskapen, det vill säga en vision om vad som skulle vara möjligt, men man skulle också lyckas gå iland med det hela. Detta berodde av stor skicklighet och ett stort risktagande. Man skapade något helt nytt ur ingenting. En hel transport och förädlingskedja med utlöpare ända ner till England. Det fanns även skogspatroner som fick gå ifrån gård och grund. Man hade visserligen kunskapen - men man gick inte iland med det hela, man misslyckades.
Personligen är jag nog av den meningen att den som har skaffat sig utbildning och kunskap, har visioner och förmår att arbeta och gå iland med dem (till det allmännas vinst) nog får tjäna pengar på detta.
Nu kan ju den grässtråtuggande bonden säga att : "Attans att jag inte begrep hur man skall göra med skogen!!" Då blir svaret naturligtvis att det begrep du alltså inte - och då kan du heller inte tjäna några pengar på det.
Efter det att de seriösa entrepenörerna hade öppnat hela marknaden logistiskt, kom gänget av halvherrar direkt från krogborden i Stockholm för att dra nytta av detta. Det var dessa herrar som lurade en del skogsbönder med hjälp av brännvinsflaskan.
Jag delar din oro för naturen, men vi var faktiskt värre ute under slutet av 1800-talet. Då började hela Sverige likna ett enda stort kalhygge.
http://www.skogsstyrelsen.se/Upptack-skogen/Skog-i-Sverige/Fakta-om-skogen/Vem-ager-skogen/
"Hälften av skogen i Sverige ägs av enskilda skogsägare medan 40 procent ägs av privatägda eller statsägda aktiebolag. Sverige är ett av de länder i världen som har störst andel privatägd skog.
År 2011 fanns 327 727 skogsägare varav 38 procent kvinnor och 62 procent män. Ofta går ägandet av skog i generationer.
Det statliga aktiebolaget Sveaskog är Sveriges största skogsägare med omkring 15 procent av den produktiva skogsmarken. "
En bra bit över hälften av all skog ägs således av enskilda skogsägare eller oss alla gemensamt genom staten.
Glöm inte heller på att det finns 2.1 miljoner "stockholmare" (de flesta inflyttade från landsbygden, undertecknad inkluderad) och att de flesta nog är lika mycket naturälskare som du.
F
Jag tror att det är fel att bara titta på procentsiffror när det gäller bönderna. Antalet bönder säger inget om odlad areal eller antalet djur som bönderna håller.
Lantbruket i Sverige konsolideras mot större och större enheter för att kunna att kunna vara konkurrenskraftiga. Om vi tittar på miljöaspekterna av större drfiftenheter så finns det naturligtvis nackdelar men stora enheter skapar också nya möjligheter att effektivisera driften och göra den resurssnålare. Även om jag kan hålla med om att småskaligt jordbruk har charm och många värden (t.ex djurskydd) som vi måste ta vara på så är det oundvikligt att göra jordbruken större och effektivare. Hur skall vi annars kunna försörja en snabbt växande världsbefolkning utan att överexploatera miljö och naturresurser?