En myr ett harspår eller skidspår ger lugn och avkoppling.

Att blicka ut över en snöklädd myr, har en lugnande inverkan på mig. Naturen är vilande nu men om man är riktigt uppmärksam kan man ana begynnnade knoppar. Framförallt gäller det späda björkar ,man kan se att det finns livsnödvändiga knoppar som Renar lever av när snödjupet är för besvärligt att gräva sig igenom

Haren har sin gång aktiviteten är hög och spåren är många ,sökande hoppar dom omkring. Man anar av deras aktivitet att våren är i antågande,vi vill hålla kvar dessa underbara dagar där solen är stark och känslan av tystnaden i naturen är påtaglig.

När jag blickar ut över myren och i fjärran ser och kan konstatera att det finns en annan värd med uppkopplingar elbeov och framrusande fordon , då vill jag dröja mig kvar så länge som möjligt. Men spåret går vidare och jag följer det upp emot byn Rökå där det fortfarande är lungt och stilla. Hustrun ropar att det är dags för gröt lunch och det skall efter 3 timmars skidtur smaka br

Varför fotograferar jag så?

Jag tror att jag vill ha ordning och reda i tillvaron,utan att reflektera så mycket visar det att jag försöker ha så rena och lite strikta bilder. Det blir många gånger tråkiga bilder som kanske saknar intresse. men nu när jag har tid att sitta på min kammare och begrunda,vad jag åstadkommit som "diversefotograf"visar det sig att jag upplever en viss tråkighet. men lite ordning i linjer och placeringar i fotot. Det är just detta med linjer jag gillar tydligen det visar sig att utan att tänka så kommer det fram linjer i mina bilder. Det verkar som om jag alltid håller kameran på ett visst sätt eller att ögat söker efter linjer och ordning och reda. Jag vet inte om just dessa bilder reprecenterar det jag försöker berätta men det har överraskat mig många gånger .Det spelar ingen roll om det är sport eller annat jag fotograferar. Som sagt jag har just nu kommit underfund om varför mina bilder upplevs som tråkiga.

Uppställning för fotografering,tråkig bild men med utrymme för text under spelarna men jag försökte få skorstenen i mitten och taket på läktarna i våg. Är det bara jag som tänker så? isåfall kanske jag borde söka för det.

Ja denna skorsten utanför Lycksele Lassaret är kanske det som berättar om hur illa det är/bert

Vildhasse

En legendar eller vad det kallas.Han finns på de flesta marknader,och deklamerar sina underfundiga ibland helt obegripliga ramsor. Men han behövs dom är inte många som håller vintermarknaderna igång. Till skillnad från de flesta marknader vintertid är att utbudet är morderniserat, så är faktiskt Jokkmokk marknad unik i sitt slag. Traditionen kräver genuinitet,det vill säga att man vill fortfarande efter 408 gånger visa vad Norrland har att erbjuda av hantverk. Det är imponernde att se hur man till exempel behandlar skinn. eller hur samers vackra smycken kommer till. Många dagar och månaders arbete kan visa verkligt handarbete  på Jokkmokks marknad. Det finns andra Norrländska marknader just nu i denna bistra vintertid,under feberuari har vi både Lycksele marknad och Malå marknad. Troligen får Vildhasse även där visa upp sig.

Jokkmokk marknad

En marknad med 30 000 besökare under 3 dagar. Kallt! ja visst det hör till  -35 på morgonen,när solen kom smygande steg temperaturen en aning. Man kan kalla det friskt om man vill, men vi ansåg nog att det kunde vara lite hyggligare mot oss . Året före hade det under marknaden sänkt sig till 45 grader, med det menar de vi talade med att vi skulle vara nöjda. Vi var det också för den marknaden är sevärd och det fanns många tillfällen att värma sig. Många inslag fanns inomhus och vänligheten var som vanligt utan gränser. Renrajden kanske kan betraktas som turistiskt nöje ,men den fyller sin funktion,med vacksra samiska dräkter och "särkarnas" lugna lunk genom folkmassan. Ett besök i Jokkmokk är att bevittna en tradition som fungerat 408 år  JÅHKÅMÅHKE MARNANA .