Canon R5, alltså jäklar! Varför nu? Är min kamera dålig nu :-)

Till att börja med, mina blogginlägg är inget annat än reflektioner, reaktioner samt erfarenheter, och föds ur tristessen i att fastna inomhus och fightas med cancern. Så perioder jag inte tar mig ut och fotar blir perioder jag har tokmycket tid till att googla, youtuba och reagera...och webshoppa ;-) Kalla det tankeoverflow och jag söker definetivt inte debatt :-) Det är tankar som spiller ut i text kort och gott. 

Om ni läst tidigare inlägg så vet ni att jag gick länge och väntade på att Canon skulle släppa något kaxigt, jag ville gå till fullformat från min 80D och ville att bytet skulle ge mer än bara formfaktor...ville ha ny kameraerfarenhet samtidigt...och 80D'n som än idag tillhör favoritkameran var för mig svårslagen. Och Canons mesiga och konservativa strategi tyktes inte ge mig det..jag menar, när de i intervju svarade att de inte upplevde någon speciell efterfråga på 4K så insåg jag att jag kommer inte få det andra märken erbjuder från Canon. Jag är inte märkesbunden så byta system är inga konstigheter...bara dyrt :-)

Flickvännen hade samma tankar och ville hoppa från 60D till fullformat. Hon hade sina förhoppningar på 6D mkii men samma sak där...det var ungefär lika uppfräshande som att vädra ur lägenheten. Hon tog steget först och skaffade Sony A7ii och levde med adapter då alla glas vi hade var ef-objektiv. Men A7:an var inte riktigt mogen och adapter gick väll sissådär på den...så hon gav upp, Sålde Sonyn och köpte 5D mkiv, en för henne kompromiss men en absolut superbra kamera. Hon ville tillbaka till logiken i Canonhusen och jag höll med...jag kunde inte hitta "det där" som skulle ersätta min kära 80D, huset som gett mig mer aha-upplevelser än någon annan kamera.

Men så kom Sony A7iii, och där var det där fullformatshuset som hade nära nog det mesta jag ville ha. Dessutom påstogs menyerna vara lite bättre och den skulle hantera adaptrar mycket bättre...jag hade fortfarande tanke på att köra det mesta med adapter. Så jag sa till tjejen att här är den...här är kameran jag ville ha. En hyggligt liten sak med bevisade kvaliteer som snabbt blev en snackis. Så till Sverigepremiären så skulle vi av en slump till nordnorge på fototripp så jag jag sa till tjejen att vi stannar hos Cyberphoto på vägen upp, har dom den så köper jag den. Efter många många mil i bil så svängde vi in hos Cyber precis när de skulle öppna så jag klev in och frågade om de råkat fått nått A7iii-hus. Det hade de inte men det skulle komma runt 11-snåret med övriga leveranser. Ja ja...man kan inte få allt när man vill. Tjejen föreslog att vi skulle åka och käka frukost så kunde vi stanna till här igen på väg upp till Lofoten...samma väg ändå...lite nyfiken var även hon :-) Sagt och gjort, tillbaka efter frukost och japp, de hade kommit...men bara så det räkte till förhandsköparna...osis. Så Nordnorge fick dokumenteras med 80D ändå :-)

Väl hemma vart det Hegerthorns som fick en beställning, och det tack vare mycket tillmötesgående personal. Så det vart spontanfotande och ta reda på vilka objektiv som kunde fungera bra med adapter. Nu åkte jag omkring med A7iii och 80D...och fortfarande samma kärlek till 80D...inte helt övertygad med Metabones och framförallt Sigmas 70-200. Av en slump fick jag köpa ett begagnat Tamron 70-200/2.8 G2 för 6000kr, ett objektiv jag ville ha men inte kunde motivera...men sälja Sigman för 4500 och köpa Tamronen för 6000 var lätt beslut...och det funkade hur bra som helst på A7iii:an...kanske något obekvämt framtung, men vafan. Dessutom hade det börja florera rykten om Tamrons nya normalzoom för Sonys spegel-lösa hus...och att det kanske skulle bli en serie om 3 objektiv med pris och kvalité i förhållande vi inte stött på tidigare.

Köpte då den superhypade Tamron 28-75:an och det var ju perfekt balans mellan hus och objektiv, skarpt som aset men något orolig i bakgrunden, hade hittills kört Tamron 24-70/G2 med adapter...vid det här laget hade jag insett att adapter är till nöds, och vid det här laget hade jag insett att objektiv byggda specifikt är f-n så mycket bättre än adapter...och vid det här laget hade jag insett att jag var full i cancer...dessutom ovanligt aggresiv variant.

Läget förklarar tröttheten som började visa sig redan i Nordnorge 2018. Skiftet 18/19 fick jag förklarat att det var struma...men inte fan blev jag piggare eller bättre av medicinerna. Strupen fortsatte att växa och hade nu börjat påverka rösten och hade svårt att svälja...men nejdå, fortfarande struma. Och när jag till slut lyckas få en remiss till specialist så är kön 16 veckor lång, det är ju "bara" struma. Försökte få det prioriterat med hjälp av min husläkare men jag var inte prioriterad. Väl där och efter en fulkständigt vidrig undersökning fick jag svaret "du kan va nöjd, ingen cancer", drygt 3 veckor efter det återbesök hos en annan Dr på samma avdelning...tyvärr Ronny, du har långt utvecklad Lymfom, en form av blodcancer som kräver omgående åtgärd. 

Kan säga att det var inte så mycket fotande innan, och definitivt inte nu. De panikartade medicineringarna gjorde mig bara tröttare och tröttare...vakentid var google, youtube och Fotosidan. Ändå reagerade jag med glädje när jag läste om Tamrons 2:a släpp, ett 17-28 som skulle ta sig an de allra bästa för Sony spegel-lösa. Så klart skaffade jag den och sålde då till slut 80D och Tokinan 11-16. Lite sorg men nu hade jag ju ersatt mina milimetrar. Tyvärr vart det inte så mycket fotande utan det blev mer att läsa och se andras fotoäventyr.

Och så var ryktet igång igen...någon form av telezoom som skulle göra Tamrons trinity komplett till Sony. Att det blev 70-180 och dessutom utan bildstabilisering var ju såklart skandal enligt sonyalpharumors, och canonrumors forumskribenter njöt hejdlöst att Sonyägare bara hade en svindyr 70-200 GM eller ett töntigt Tamron 70-180 utan knappar att välja på. Såklart struntade jag i den pajkastningen och började istället konstatera hur liten och smidig utrustningen skulle kunna bli. Till kvaliteer som i flera fall var jämförbara eller bättre än GM-grejjerna och ett pris som är hanterbart.  Klart jag köpte ;-) Jag gav 70-200 G2:an till tjejen och konstaterade att trots att jag egentligen inte planerat det så hade jag plötsligt Tamrons treenighet i ryggsäcken...och jag hade kritiskt jämfört kvalité, storlek och pris innan köp. Och det är verkligen bara 28-75:an jag är lite kritisk till...förövrigt världens mest sålda objektiv 2019. Erkänner utan omsvep att det är bara 28-75:an som är köpt i Sverige, övriga är fulköp inom EU. Så vansinnigt mycket billigare. 

Parallellt med det så sneglade jag på A7rIV, en kamera jag såklart inte skulle köpa...44 tusen kronor liksom, jag är ju inte fotograf, jaf fotar för avkoppling, fototripparna och övernattningarna i bilen och hotell här och var, och numera för rehabilitering. Jag kunde på intet sätt motivera det, dessutom hade jag inte råd då sjukskrivning inte ger så mycket...lik förbannat så har jag den i ryggsäcken. Så vad hände? 3 saker...jag sålde semesterdagarna jag ändå inte kunde utnyttja, den dök upp för drygt 26.000 inom Eu och jag såg och läste tester om förträffligt APS-C läge. Och hur banalt det än är så är en av sorgerna att inte ha 80D att inte kunna fota ned Sigmas 18-35/1.8...mitt all-time-high objektiv som jag behöll "ifall", ny kunde jag hänga det på A7riv, köra crop, och få ut 26 megapixel :-) Fota fullformat och crop samt filma, i samma hus, med hög kvalitet...och till ett pris jag kunde leva med. Sony A7riv och tamrons trinity, och jag är så sjukt nöjd, kostade drygt 53,000kr inom EU...sjuka pengar. Men jag hade inte haft möjlighet till Svenska idag prisjakts 78,000kr. Dessutom tykte tjejen att det var en bra morot, något att se fram emot, något att fightas för när jag låg där fullt uppkopplad till maskiner med slangar och morfin i dropp...gäller att utnyttja läget :-)

Så varför i helvette vill jag ha Canon R5? Det är ju sjukt att ens tänka på bytet! Gissar att det är frustration, att Canon NU gör den där kaxiga satsningen som jag väntade så länge på, så länge att jag gav upp. Och det kommer inte ske tror jag, det finns ännu inga linser andra än Canons egna och det skulle då motsvara i Sverige prisjakt idag 131,450kr (EU fulköp ca 85,000kr). Dessutom skulle det bli tyngre....till inte supermycket mer kvalité. 4k/120p vore coolt dock ;-)

Märkespredikan

Ligger uppkopplad i en sondmatarmaskin och har alldeles för mycket internet-tid och ännu mer tid att reflektera över onödigt vetande och övriga saker och ting. Fightas just nu mot en besvärlig cancerdiagnos (som jag leder över) och har ansenligt mycket soff och sängtid hemma och på sjukhuset. Jag längtar fruktansvärt mycket ut och fotografera! 

Jag har aldrig förstått vitsen med att vara trogen ett märke eller tillverkare.

Lite som fanatiska fotbollsfans tycker jag det ofta i forum, speciellt fotosidans forum, predikas långt utanför trådskaparens första fråga...frågan kan handla om vilket objektiv som skulle kunna passa frågeställarens Nikon D850 och en speciell bildstil och man kan ge sig dän på att det dyker upp t, ex förslag på Fuji och deras objektivserie. Långt bort från trådskaparens önskemål så mässas alternativ på en nivå som klart hänvisar till ett märke istället för funktion.

Så klart är det lättare att besvara en trådfråga med egna erfarenheter och då råkar erfarenheten bära ett märke och då tipsar man om det. Jag gör det själv och jag ser inte poängen med att tipsa om något man inte själv har erfarenhet av. Men jösses vad trådar spårar ur ibland. Man behöver ju faktiskt inte besvara varje foruminlägg.

Jag älskar prylar och jag lägger antagligen en oproportionerligt stor summa på prylar som ligger ovanför min kunskapsnivå. Har onödigt många blixtar och köpte kanske aningen för många led-belysningar nu när jag snöat in på film. Jag följer flera fotoforum och gillar att läsa tekniska specar. Så inte så förvånande köpte jag nyligen en Sony A7rIV, en kamera ovanför min kunskap och kunde inte motivera köpet på annat sätt än att jag ville ha och ursäktar mig med att då har jag något att växa i. Faktum är att det var crop-läget som gjorde den intressant. Fullsensor till lansdkapsbilderna och arkitektur och aps-c läget till övriga fotot.....det råkar bara stå Sony på kameran.

Nu följer jag med stort intresse ryktet kring Canons storsatsning Eos R5, en kamera jag hoppades skulle dyka upp tidigare då objektivparken har till största del Canon-fattning här hemma...men nu han Sony före med ett hybridhus som lockade mig och med adapter och mitt ostressande fotande så kunde jag behålla mina objektiv.

Hur som helst, svamlar känner jag. Det som slår mig...den otroliga pajkastningen mellan märkestrogna. Läser Canonrumors och Sonyalpharumors varje dag och just nu glöder forumen över R5:an vs A7rIV. Och lika självklart som morgonkaffet så kan man svära på att ett svar som framhäver t, ex Canons förväntade fördelar i sak och välskrivna argument besvaras med..."Canon sucks!"!?

Alltså vad är det för jäkla replik? Jag förstår verkligen inte. Denna killen, det är oftast killar/män, replikerar argumentet med ett tomt Canon suger...jag ser det hela tiden i båda forumen. Vad är poängen och vad är svårt att förstå att ingen tillverkare är bäst hela tiden. Det är ju tillverkarnas strävan att vara bättre än konkurrenten som förr eller senare ger oss teknik vi bara kunnat fantisera om några få år tidigare.

Näe jag förstår inte riktigt. Helt förståligt att uppbyggd utrustning och objektivpark håller en kvar vid ett märke. Det är sunt och logiskt. Men att framhäva ett märke är istort bara dumt. 

"Jag har kört Saab/Volvo hela mitt liv för den är bäst"...jo tjena. 

Säger inte att jag har rätt, men det är min åsikt att en kamera är i första hand ett verktyg. Ett verktyg som bevarar minnen, förverkligar visioner, fångar ögonblick och är ett skaparverktyg som några av oss använder som mentala penslar.

Märket spelar verkligen inte så stor roll, det är svårt att köpa en direkt dålig kamera idag då man måste ta till mätdiagram och gå på decimalnivå för att skilja konkurrerande modeller åt. Då och då sticker vissa modeller ut och blir historiska...men det säger ingenting om märkets nästkommande modeller.

Det är för mycket status över märken även för en köpglad och köpstark prylnörd som mig.

Ta hand om varanda och familjen :-)