Märkespredikan

Ligger uppkopplad i en sondmatarmaskin och har alldeles för mycket internet-tid och ännu mer tid att reflektera över onödigt vetande och övriga saker och ting. Fightas just nu mot en besvärlig cancerdiagnos (som jag leder över) och har ansenligt mycket soff och sängtid hemma och på sjukhuset. Jag längtar fruktansvärt mycket ut och fotografera! 

Jag har aldrig förstått vitsen med att vara trogen ett märke eller tillverkare.

Lite som fanatiska fotbollsfans tycker jag det ofta i forum, speciellt fotosidans forum, predikas långt utanför trådskaparens första fråga...frågan kan handla om vilket objektiv som skulle kunna passa frågeställarens Nikon D850 och en speciell bildstil och man kan ge sig dän på att det dyker upp t, ex förslag på Fuji och deras objektivserie. Långt bort från trådskaparens önskemål så mässas alternativ på en nivå som klart hänvisar till ett märke istället för funktion.

Så klart är det lättare att besvara en trådfråga med egna erfarenheter och då råkar erfarenheten bära ett märke och då tipsar man om det. Jag gör det själv och jag ser inte poängen med att tipsa om något man inte själv har erfarenhet av. Men jösses vad trådar spårar ur ibland. Man behöver ju faktiskt inte besvara varje foruminlägg.

Jag älskar prylar och jag lägger antagligen en oproportionerligt stor summa på prylar som ligger ovanför min kunskapsnivå. Har onödigt många blixtar och köpte kanske aningen för många led-belysningar nu när jag snöat in på film. Jag följer flera fotoforum och gillar att läsa tekniska specar. Så inte så förvånande köpte jag nyligen en Sony A7rIV, en kamera ovanför min kunskap och kunde inte motivera köpet på annat sätt än att jag ville ha och ursäktar mig med att då har jag något att växa i. Faktum är att det var crop-läget som gjorde den intressant. Fullsensor till lansdkapsbilderna och arkitektur och aps-c läget till övriga fotot.....det råkar bara stå Sony på kameran.

Nu följer jag med stort intresse ryktet kring Canons storsatsning Eos R5, en kamera jag hoppades skulle dyka upp tidigare då objektivparken har till största del Canon-fattning här hemma...men nu han Sony före med ett hybridhus som lockade mig och med adapter och mitt ostressande fotande så kunde jag behålla mina objektiv.

Hur som helst, svamlar känner jag. Det som slår mig...den otroliga pajkastningen mellan märkestrogna. Läser Canonrumors och Sonyalpharumors varje dag och just nu glöder forumen över R5:an vs A7rIV. Och lika självklart som morgonkaffet så kan man svära på att ett svar som framhäver t, ex Canons förväntade fördelar i sak och välskrivna argument besvaras med..."Canon sucks!"!?

Alltså vad är det för jäkla replik? Jag förstår verkligen inte. Denna killen, det är oftast killar/män, replikerar argumentet med ett tomt Canon suger...jag ser det hela tiden i båda forumen. Vad är poängen och vad är svårt att förstå att ingen tillverkare är bäst hela tiden. Det är ju tillverkarnas strävan att vara bättre än konkurrenten som förr eller senare ger oss teknik vi bara kunnat fantisera om några få år tidigare.

Näe jag förstår inte riktigt. Helt förståligt att uppbyggd utrustning och objektivpark håller en kvar vid ett märke. Det är sunt och logiskt. Men att framhäva ett märke är istort bara dumt. 

"Jag har kört Saab/Volvo hela mitt liv för den är bäst"...jo tjena. 

Säger inte att jag har rätt, men det är min åsikt att en kamera är i första hand ett verktyg. Ett verktyg som bevarar minnen, förverkligar visioner, fångar ögonblick och är ett skaparverktyg som några av oss använder som mentala penslar.

Märket spelar verkligen inte så stor roll, det är svårt att köpa en direkt dålig kamera idag då man måste ta till mätdiagram och gå på decimalnivå för att skilja konkurrerande modeller åt. Då och då sticker vissa modeller ut och blir historiska...men det säger ingenting om märkets nästkommande modeller.

Det är för mycket status över märken även för en köpglad och köpstark prylnörd som mig.

Ta hand om varanda och familjen :-)