Blåstjärna Scillla. Att utrotas!

Varje liten växt har ett namn, inte ett eget. Utan som art. Vad är det som driver oss människor att bestämma namn på alla växter. Inte bara ett namn så man vet vad man pratar om utom dom skall in i olika klasser sättas samman med andra som är lika. Kategoriseras kartläggas samlas in. Planteras på en botanisk trädgård sparas som frö/lök och sedan utrotas. För det är väl det vi gör? 

Vad är det vi gör som är så fel? Varför låter vi alla viktiga beslut tas av dom som äger och ser en vinst i ägandet. Växter som blommar på våren innan träden får löv. Visst har dom ett värde för oss. Ett värde som inte kan mätas i kronor. För dom första insekterna bin mm som vaknar till liv är dom nog mer värdefulla än något som vi kan njuta av. Visst är dom vackra. Jag tycker det räcker för att bevara skog och mark som den är. När jag var bara ett par år gammal, bodde vi i en trång lägenhet i Göteborg. Vi flyttade ut från staden. Min far byggde oss ett hus. Ett hus som låg intill skogen. En skog med stora träd och på våren lyste det vitt av alla vitsippor. Den skogen finns inte idag. Där min skog låg är det idag ett helt litet samhälle. Inget fel i det. Eller? Vad jag tror jag menar är att vi ser inte vad vi gör förrän det är försent.