Geting i väntan på fåglar.

Sitter ner lite gömd med uppsikt över ett par Entitor som häckar på vår tomt. I ögonvrån ser jag lite mer än någon meter bort en geting samla på byggmaterial. 

Den liksom biter sig in i trät med käkarna och backar neråt, man kan se en liten kula vid getingens käkar. 

På min  OM-1 hade jag ett 300 med telekonverter 2x handhållet med ett avstånd på 1,5-2 meter till getingen. Strax efter denna bilden lyfte den mot mig och det blev lite för nära för att få fokus. Fast det hade blivit en bra bild den såg riktigt imponerande ut.

Ha det gott.

Jörgen

Blåmesar olika tillfällen våren -23

I Vitsippsdalen Änggårdens snåriga vildvuxna skog skog ett blommande körsbärsträd mitt bland alla kala träd. Ställde mig på ett fallet träd och lutade ryggen mot en gren. Kanske kommer det några småfåglar hit tänkte jag. Det tog inte så lång tid innan blåmesarna kom.  

Ofta kom jag för nära för att få fokus på mesen. Fast det kan bli bild ändå.  Jag ville inte ramla ner från stocken jag står på. Den sida jag gick upp på var det knappt en meter upp, men bakom mig var det snårigt och många metrar att falla. Därför blev min rörlighet begränsad.

Här i vår stuga vid Åsunden. En liten blåmes flög in i ett av våra fönster, värmde den i min hand och när den piggnat till så satt den länge kvar och tittade intresserat på mig. 

Dom är så små Blåmesarna, men så modiga. Oftast är det blåmesen som kommer fram först vid matning. 

Ha det gott.

Jörgen.

Fåglar på Källö-Knippla

Källö-Knippla är två ihopsatta öar i Göteborgs norra skärgård. De tillhör Öckerö kommun och för att ta sig dit får man åka med två bilfärjor.  Vi jag och min fru som är från ön åkte ut ett par dagar för att hjälpa hennes mor.  På den obebyggda delen av ön finns en slinga att gå. 

En familj av Ejdrar som snabbt simmade ut mot säkrare vatten. 

Ungen däremot blev kvar. 

Fisktärnor som fiskade efter fisk fanns det däremot ganska gott om. De var snabba och försvann fort bakom klipporna. 

Men till slut såg jag en som dök och kom upp med en fisk. 

En tur till närmaste klippa för att landa med fångsten. 

En kort stund i säkerhet med sin fångst, ovanför kom en mås och Fisktärnan flög snabbt iväg med måsen efter sig. Jag förlorade dom utom synhål, ganska omgående. Då de flög runt en klippa till andra sidan ön. 

Bland de karga klipporna lyser det upp. Eftermiddagen väntades regn och blåst och vid horisonten kunde jag se mörka moln närma sig snabbt. 

Högst upp står det en vippfyr. Eftermiddagen kom och med den regnet.  Vi satte oss på den glade knodden och njöt av en god måltid. 

Ha det gott. 

Gräsand vid Åsunden. (Musen som dog i min sko, eller av min sko. )

Under helgen som gick, var vi och öppnade stugan. Under en promenad i omgivningen tog jag denna bildserie genom grenar på en gräsand.

Gräsanden hade vänligheten att upptäcka oss och flydde upp i det blå.

Där den försvann bort mot horisonten. Jag hade satt skärpan manuellt på grund av allt ris som var i vägen. Hade hoppas på att få ett utryck som likande slutresultatet. Tycker däremot själv att jag lyckades med lite tur att få till ett par fina bilder. 

En helt annan sak inträffade när vi var borta från stugan. I de skor jag använder vid trädgårdsarbete hade en liten mus lagt sig i och dött. Vi tror den ätit av något olämpligt som vi städat ut och lagt i uterummet för transport till tippen. Min dotter tyckte det var lustigt att mina skor har den effekten. Hon tyckte att jag skulle kunna sälja dom som skadedjursbekämpning. 

Som en tjuv om natten.

Tidig kväll i lövskogen, på en gren sitter en maskerad gynnare och spanar. Har efter en helg med nattjobb sökt mig till lugnet i skogen. Sitter på en stock bevuxen med grön mossa. Självklart har jag ett sittunderlag mellan mig och mossan. Överallt hör jag fåglarnas sång,  det prasslar till under stocken mitt emot mig. 

Ut ur ett hål från stocken sticker ett litet huvud ut. En sork, mössen har nog lite mer spetsiga huvud.  Jag sitter stilla och höjer kameran. Får ett par bilder innan sorken upptäcker mig eller anar sorken en annan fara. 

Sniffar och luktar gör sorken för att sedan kvickt försvinna in under stocken. 

Sorken lockas av maten och kommer ut igen, denna gång på andra sidan av stocken. Där solens strålar  fortfarande når marken genom träden, får jag en fin bild på sorken. 

En större hackspett landar ovanpå stocken, sorken gömmer sig kvickt. Ett nytt motiv för mig. 

Hacke ställer upp sig i solen strålar och poserar för en bild. För att snabbt ta sig upp på trädets stam. 

Där den stannar upp och letar mat. 

Det är som skogens djur känner av att jag behöver lite uppmuntran, där jag sitter och söker ett lugn som jag saknar. 

Ett stycke nästan orörd natur är den bästa medicinen.  Får man då även lite besök av naturens invånare, kommer orken åter och man är åter en delvis hel människa  igen.  

Som en tjyv om natten, kommer jag till skogsgläntan för att ta lite av friden som tycks råda här.  

Ha det gott.