Dags att knycka lite mat.

Hur skall man få tag i mat i dessa avlånga matskålar med galler, om man är en ekorre. 

Först får jag vänta till den där hunden har gått förbi. Man måste vara försiktig. Hundar kan vara farliga. 

Hunden är borta, en liten kringmanöver och sedan direkt till målet. 

Att äta upp och ner, hängandes i grenen bredvid med bakbenen. Fast det är inte alltid maten hamnar där den skall. 

Fast med båda framtassarna fria är det lättare att få njuta av fåglarnas fröer. 

Hejdå ses igen kanske.

Ha det gott.

Drakflygning vid röda sten.

En rödmålad sten finns strax innan Ävlsborgsbron. Den stackars stenen har målats om så många gånger, men det sägs att den är naturligt röd. Vem vet, massor av teorier finns om dens existens. Den har däremot fått dela sitt namn med området under bron och det gamla pannhuset som numera inhyser Röda stens konsthall. 

Blåser gör det nästan alltid dagtid. Så det är ett perfekt område för drakflygning. 

Det gamla varsområdet Eriksberg är för länge sedan bara ett minne. Bockkranen är det enda beviset som finns kvar att här har det tillverkats fartyg. Ångaren Bohuslän är även den ett minne från en annan tidsålder. 

Ångbåtsbryggan vid klippan och sjömagasinet där kan man sitta på och njuta av solen och gamla träbåtar. 

Göteborgs hamn, Skandiahamnen ligger  på Hisingen vid  Nya Älvsborgs fästning. Det är dom blåa kranarna vid horisonten. Under bron ses betongstatyer utan huvud som ingår i en utställning.

Skränande måsar hör till när man är vid havet. 

Ha det gott. 

Som en tjuv om natten.

Tidig kväll i lövskogen, på en gren sitter en maskerad gynnare och spanar. Har efter en helg med nattjobb sökt mig till lugnet i skogen. Sitter på en stock bevuxen med grön mossa. Självklart har jag ett sittunderlag mellan mig och mossan. Överallt hör jag fåglarnas sång,  det prasslar till under stocken mitt emot mig. 

Ut ur ett hål från stocken sticker ett litet huvud ut. En sork, mössen har nog lite mer spetsiga huvud.  Jag sitter stilla och höjer kameran. Får ett par bilder innan sorken upptäcker mig eller anar sorken en annan fara. 

Sniffar och luktar gör sorken för att sedan kvickt försvinna in under stocken. 

Sorken lockas av maten och kommer ut igen, denna gång på andra sidan av stocken. Där solens strålar  fortfarande når marken genom träden, får jag en fin bild på sorken. 

En större hackspett landar ovanpå stocken, sorken gömmer sig kvickt. Ett nytt motiv för mig. 

Hacke ställer upp sig i solen strålar och poserar för en bild. För att snabbt ta sig upp på trädets stam. 

Där den stannar upp och letar mat. 

Det är som skogens djur känner av att jag behöver lite uppmuntran, där jag sitter och söker ett lugn som jag saknar. 

Ett stycke nästan orörd natur är den bästa medicinen.  Får man då även lite besök av naturens invånare, kommer orken åter och man är åter en delvis hel människa  igen.  

Som en tjyv om natten, kommer jag till skogsgläntan för att ta lite av friden som tycks råda här.  

Ha det gott.

Saknad. 26 April 1992.

Solens sista strålar färgar undersidan av kämpebron och skimrar som guld i vattnet. 

Dagen för 30 år sedan då jag fick en son och miste honom och alla de minnen som vi skulle delat.

Jeremie, du finns alltid med mig i mina tankar. 

Gröngöling och andra fåglar i Vitsippsdalen.

Vitsippsdalen vid botaniska trädgården där är det en av få bevarade västsvenska urskogar. Det är ett naturreservat och endast nedfallna träd över stigar tas bort.  Det vistas massor av människor där, kanske för placeringen är så centralt i Göteborg.  Fåglar och Ekorre finns det gott om, men inga eller väldigt få rådjur. Kanske förståligt när man har en botanisk trädgård och även odlar olika träd från hela världen som ett skafferi för framtiden. 

För mig och många andra är det ett tillgängligt vattenhål bara 3 minuter med spårvagn. Nu på våren innan löven kommer. Har man större möjlighet att följa fågellivet.  Fast man får leta efter hål mellan alla grenar för att få en bild på de fåglar som sitter i toppen av träden.

Här gör han sig klar att flyga iväg. Fick tyvärr inga bra bilder på flygturen. När jag senare hittade honom igen klättrade han ner baklänges på stammen av ett träd. Där han senare försvann bland snåriga buskar. Jag lämnade honom ifred, säkert några myror eller annat småkryp på marken han var ute efter. 

Entita det har jag nu förstått att det är och inte Talltita. Dom här finns det gott om här och ställer villigt upp på bild. 

Entita i profil. Det är många som söker sig hit och man får ofta en trevlig stund sittandes på en stock. 

Klart att du får vara med på bild. En mindre hackspett hördes hacka. (sa hon som satt bredvid mig på stocken att det var) Vi såg den och den märkte oss och flög iväg. Lite längre bort hittades den högt upp i ett träd och för mig omöjlig att få en bra bild på. 

En närbild på Större hackspett får avluta. 

Ha det gott.