2~95@testudo// En säl vid stenpiren

Göteborgs hamn en solig dag i Mars. Denna vår som fortfarande i slutet av Mars månad inte kommit igång. Värmen från solen känns hoppingivande.

Älvfärjorna kom och gick vid stenpiren, då fick vi se ett littet huvud sticka upp ur vattnet, en säl.

Ett tag såg vi på varandra och sedan dök sälen. Vi såg sälen en gång till. Kanske följde den älvfärjorna:

En storskrake som solen lyste upp, fick vi se innan det blev för kallt och vi gick vidare.

2~94@testudo// Parkerad

Ibland ser man detaljer som inte passar in. Som en grävmaskin på en pråm, stående övergiven. Kanske hade man tröttnat på inbrott och tänkte att hit ut kommer ingen. Troligen en helt annan orsak. Om jag får tänka lite så kommer nog grävmaskinen från bygget av den nya bron över älven. Den någon ville döpa till 11.  

2~93@testudo// Hugin en Kaja

Hugin heter en Kaja som söker kontakt med alla som har hund. Kanske inte alla men mig gör den det. Kanske beror det på att Hugin brukar få lite godis av mig. Jag är inte den enda som ger Hugin godis. Hugin är nog 4 år och har alltid haft en skadad vinge som hänger ner. Det är därför lätt att känna igen Hugin. Från början var det en annan hundägare som började med att ge Hugin godis och efter det följde Hugin henne när hon rastade sin hund. Det är även hon som gett Hugin sitt namn.

2~92@testudo// Sommarhagar.

Bilden idag är en från sommaren 2017. En hage med hästar,  i Rude en bit från Ulricehamn.

 De flesta hagarna har växt igen, ibland kan man se spår av hagar i skogen. Det kan vara en stenmur, eller en gammal lada som är helt övergiven.  Men det finns hopp, numera röjs skog och mer och mer kor släpps på sommarbete.  Det borde gå att återställa naturen som den en gång var. Nu menar jag inte att vi människor skall röja och göra parker av naturen. Jag menar som naturen var innan vi började påverka den med jordbruk och skogsskötsel. Med vilda kor och hästar och även ren och varg. Det hade varit intressant att veta hur landskapet då sett ut? Våra betesdjur kor och hästar håller landskapet öppet, men tänk om de ursprungliga djuren hade återinplanterats. En del av det kan man ta det av i årets pandabok (2017) Ett vildare liv.

¨

2~91@testudo// Dagarna som gått.

Ork finns det inte så mycket av. Ofta får jag kämpa för att ta mig ut ur min bubbla. När jag äntligen kommer ut, då undrar jag varför det var så svårt. Bestämmer mig då för att detta skall göras varje dag. En vecka senare sitter jag här nu och undrar vart den senaste veckan tog vägen. 

Alla ser ut att leva samma liv, göra samma saker samtidigt. Åker till sina jobb samtidigt passar på att handla något på lunchen, Skynda hem samtidigt.  Att jaga tid verkar vara ett heltids sysselsättning för de flesta. Så ser det ut från min horisont, där jag betraktar min omvärld. Kanske är därför jag försöker ta bilder utan tidsjagare. 

En dörr till en förskola. Vad prylen till vänster är, vet jag inte. Vad gör man därinne, som kräver en sådan manick. 

En tidsmaskin. Innan järnvägen så hade alla orter sin egen tid efter solens gång över himmelen. Det innebar att om man åkte från Göteborg till Stockholm, kom man fram samtidigt som man startade.  Vet att skillnaden på tid inte är så stor, fast det var införandet av järnväg som ställde krav på samma tid i hela landet. Jakten på tid började med våra transporter av oss själva. Hela dagen jagas minuter, men när vi sedan kommer hem och sitter framför televisionsburken då slösar vi bort de där minuterna på att se reklam. Reklam som gör att vi måste ha den där prylen och börjar jaga minuter igen.