2~91@testudo// Dagarna som gått.
Ork finns det inte så mycket av. Ofta får jag kämpa för att ta mig ut ur min bubbla. När jag äntligen kommer ut, då undrar jag varför det var så svårt. Bestämmer mig då för att detta skall göras varje dag. En vecka senare sitter jag här nu och undrar vart den senaste veckan tog vägen.
Alla ser ut att leva samma liv, göra samma saker samtidigt. Åker till sina jobb samtidigt passar på att handla något på lunchen, Skynda hem samtidigt. Att jaga tid verkar vara ett heltids sysselsättning för de flesta. Så ser det ut från min horisont, där jag betraktar min omvärld. Kanske är därför jag försöker ta bilder utan tidsjagare.
En dörr till en förskola. Vad prylen till vänster är, vet jag inte. Vad gör man därinne, som kräver en sådan manick.
En tidsmaskin. Innan järnvägen så hade alla orter sin egen tid efter solens gång över himmelen. Det innebar att om man åkte från Göteborg till Stockholm, kom man fram samtidigt som man startade. Vet att skillnaden på tid inte är så stor, fast det var införandet av järnväg som ställde krav på samma tid i hela landet. Jakten på tid började med våra transporter av oss själva. Hela dagen jagas minuter, men när vi sedan kommer hem och sitter framför televisionsburken då slösar vi bort de där minuterna på att se reklam. Reklam som gör att vi måste ha den där prylen och börjar jaga minuter igen.
PS Det ordnar sig när man blir pensionär :-) Fortfarande vill inte min tid riktigt räcka till för allt jag vill göra men jag har slutat hetsa och jaga. Och nästan slutat titta på TV. Hälsningar/ Björn T
Hälsn!