Gröngöling och andra fåglar i Vitsippsdalen.

Vitsippsdalen vid botaniska trädgården där är det en av få bevarade västsvenska urskogar. Det är ett naturreservat och endast nedfallna träd över stigar tas bort.  Det vistas massor av människor där, kanske för placeringen är så centralt i Göteborg.  Fåglar och Ekorre finns det gott om, men inga eller väldigt få rådjur. Kanske förståligt när man har en botanisk trädgård och även odlar olika träd från hela världen som ett skafferi för framtiden. 

För mig och många andra är det ett tillgängligt vattenhål bara 3 minuter med spårvagn. Nu på våren innan löven kommer. Har man större möjlighet att följa fågellivet.  Fast man får leta efter hål mellan alla grenar för att få en bild på de fåglar som sitter i toppen av träden.

Här gör han sig klar att flyga iväg. Fick tyvärr inga bra bilder på flygturen. När jag senare hittade honom igen klättrade han ner baklänges på stammen av ett träd. Där han senare försvann bland snåriga buskar. Jag lämnade honom ifred, säkert några myror eller annat småkryp på marken han var ute efter. 

Entita det har jag nu förstått att det är och inte Talltita. Dom här finns det gott om här och ställer villigt upp på bild. 

Entita i profil. Det är många som söker sig hit och man får ofta en trevlig stund sittandes på en stock. 

Klart att du får vara med på bild. En mindre hackspett hördes hacka. (sa hon som satt bredvid mig på stocken att det var) Vi såg den och den märkte oss och flög iväg. Lite längre bort hittades den högt upp i ett träd och för mig omöjlig att få en bra bild på. 

En närbild på Större hackspett får avluta. 

Ha det gott. 

Måsar

Alla dessa måsar, utan deras skrän ingen riktig sommar. När man hör dom tänker jag alltid på kust och hav. Men för andra är dom bara ett otyg. 

Gråtrut omgiven av fiskmås. Det är vad jag tror. Gale säger dom ute på öarna i norra skärgården. 

Spanar efter något ätbart. När jag i unga år träffade min fru och var ute vid hennes föräldrarhem i Göteborgs norra skärgård. Fick jag lära mig att dessa fåglar är mycket bra på att knycka det som serveras. Står du och grillar kan du inte ens vända ryggen till. 

Jag satt ute och höll koll på Svanarna, för att se om deras ungar hade kläckts. Istället kom en flock måsar. Vinden var kall och hård. Solen värmde där det var lä. 

Det var bara en av svanarna vid boet och den låg kvar på äggen så måsarna hade viken helt för sig själva. 

På huvudet. 

upp ur vattnet. När någon får napp, 

Då kommer de alla på en gång. Verkar nästan som man inte vill vara underst.

Tror det får räcka nu med bilder. 

Två till det blev det. Det måste även finnas med några med blått vatten i bakgrunden. Svanarna vad hände me dom? Efter att måsarna flög iväg satte jag mig närmare vassen. Det var kallt och blåsigt och vinden var inte så kraftig där. Jag försökte mig då på att ta lite bilder på en Sädesärla som flög mellan vassen. När jag satt där då kom den andra svanen tillbaks. Jag fick lite bilder på dom bägge. Visar dom en annan dag. 

Ha det gott.

Blåstjärna Scillla. Att utrotas!

Varje liten växt har ett namn, inte ett eget. Utan som art. Vad är det som driver oss människor att bestämma namn på alla växter. Inte bara ett namn så man vet vad man pratar om utom dom skall in i olika klasser sättas samman med andra som är lika. Kategoriseras kartläggas samlas in. Planteras på en botanisk trädgård sparas som frö/lök och sedan utrotas. För det är väl det vi gör? 

Vad är det vi gör som är så fel? Varför låter vi alla viktiga beslut tas av dom som äger och ser en vinst i ägandet. Växter som blommar på våren innan träden får löv. Visst har dom ett värde för oss. Ett värde som inte kan mätas i kronor. För dom första insekterna bin mm som vaknar till liv är dom nog mer värdefulla än något som vi kan njuta av. Visst är dom vackra. Jag tycker det räcker för att bevara skog och mark som den är. När jag var bara ett par år gammal, bodde vi i en trång lägenhet i Göteborg. Vi flyttade ut från staden. Min far byggde oss ett hus. Ett hus som låg intill skogen. En skog med stora träd och på våren lyste det vitt av alla vitsippor. Den skogen finns inte idag. Där min skog låg är det idag ett helt litet samhälle. Inget fel i det. Eller? Vad jag tror jag menar är att vi ser inte vad vi gör förrän det är försent. 

Mitt namn är Svan, Knöl Svan. Kom inte närmare.

Kanske är det en varning i stil med rubriken, Herr svan vill förmedla. Endast en bro och 5 minuter med spårvagn från Nordstan i Göteborg, häckar ett par svanar. Jag besökte min dotter som gick en segelkurs och gick en tur i omgivningen.  Solen lyste och vinden var hård från väster denna dag.

Bland vassen, där det var lä, skymtade jag ett svanbo. Där ligger hon väl skyddad.

Hanen kom ut och sneglade mot mig, innan jag knappt förstod det sätter han fart.

Upp i luften, men direkt ner igen. Tror han ville visa upp sig för mig. Eller så var han bara sugen på en tur och kom sedan på att han har ett ansvar för sin lilla familj.

Tillbaks och för att patrullera och skrämma bort inkräktare. Det passerar ganska många människor men de flesta ser eller bryr sig inte om svanarna. 

Söka mat och äta. 

Så får han syn på ett par gäss som tog en paus på en gräsplätt bredvid mig. 

Stilig och imponerande håller han alla borta från sitt bo. Han behöver inte göra mycket mer än simma omkring. Det verkar som alla förstår hans potential och avstår att utmana honom. 

Det blev många bilder och många fler har jag kvar bara på denna svan. Ett av mina största problem är alla bilder man kommer hem med. Inte för att det gör något med många bilder. Det är däremot ork jag saknar. 

En sista bild från mig och Herr Svan.

Ha det gott.

Vårkänslor och att rädda en nyckelpiga.

Under de rosa blommorna på körsbärsträden tas det mängder med selfies. Fler människor är ute på en dag, än under hela vintern. Alla står eller går, sitter, kramas och bara känner in solen och värmen.  Överallt spirar det av liv. Även om man är trött och lite surmulen efter en hel natts jobb, rycks man med och blir på bättre humör. 

I slottskogen och även på andra platser i staden har körsbärsträden fått hjälp av kulörta bollar. Det är säkert något japanskt, men ser trevligt ut. 

En nyckelpiga som ser ut att vara på rätt plats. På en trafikerad väg hittade jag nyckelpigan, liggandes livlös på kall svart asfalt. Jag tog upp den försiktigt, de är så små. Satte den i solen på en blomma. Nästan direkt kom de små benen ut och den rörde sig lite. Såklart tog jag en bild innan jag lämnade den till sitt öde. 

Ha det gott.