De sista bilderna.
Teja var vårt allt. Hon var alltid glad trots vad som hände. Var man ledsen såg hon det och kom för att ge tröst.
Det var den 30 januari i år som jag och Teja gick ut, solen lyste och det var blåsigt. Hon var som vanligt och vi hade en trevlig dag tillsammans.
Bara två dagar senare, på kvällen den 1 februari. Teja sprang genom lägenheten, hon skulle hoppa upp och lägga sig i våran säng. Jag såg att hon halkade till och haltade. Hon kunde inte stödja på bakbenen. Hon drog sig fram. Det blev tillslut min fru som åkte in till blå stjärnan och hon röntgades och man konstaterade diskbråck i både nedre delen av ryggen som övre.
Teja somnade in den 2 februari i år. Teja är numera med sin vän Tim som även han lämnade oss för lite mer än ett år sedan. Teja skulle fyllt 12 i år. Hon lämnade ett stor hål och tomhet efter sig.
Tack för alla glada stunder du gav oss Teja.
så fin hon ser ut, din Teja
/inger
Min yngste son kanske har ärvt... Gäller i alla fall katter. De kan vara skygga och gå eller springa undan för andra men inte för min son. Skulle vilja ha men kan inte
Hälsningar Lena
Vi förlorade vår Roffe för något år sedan.
/B