Det har blivit Maj.
En tur runt kvarteret där jag bor, min första utevistelse på över 2 veckor. Det regnade märkte jag och grönt har det blivit. Men det var skönt att äntligen lämna lägenheten. Långsamt rörde jag framåt och avgaserna från de förbipasserande bilarna fick mig att tappa andan. Kameran hade jag med mig den och ett paraply. Paraplyet fick vara men jag tog några bilder.
Bild 1 är på Emil och Emilia två studenter på Chalmers. I anslutning till dom fanns ett ekipage ur årets Cortege som aldrig blev av, det är bild 2 och 3.
Bild 4 får visa hur jag känt mig de senaste veckorna. Ganska vissen. Trots att jag tvättat händerna hållit mig på avstånd, insjuknande jag i covid-19. Ingen trevlig upplevelse och då blev jag aldrig så sjuk att jag hamnade på intensiven. Det var nära och en ambulans med personal i mask och skyddsdräkter var här och tog prover på mig.
Mitt i natten ute på gården står jag framför en person i gasmask och blå skyddsdräkt som mäter min syresättning, jag är så yr men skall gå på stället. Sträck på dig sjunk inte ihop säger hon, din syresättning ökar när du sträcker på dig. Du kommer klara detta och jag får inte åka med.
Rätt hade hon, nu några dagar senare mår jag bättre och jag sträcker på mig och känner hur lungorna syresätter mig. Bild 5 får visa hur livet kommer tillbaks.
Var rädd om er håll avstånd och tvätta era händer.
Hälsn!