När man sitter mållös, och verkligheten känns overklig.

Satte mig längst bak i en femtio år gammal spårvagn. Lite längre fram satt min dotter med en av våra hundar. Tittade ut genom fönstret, när jag i ögonvrån såg en klisterdekal. Min första tanke var att det var en annorlunda tagg. Men så kopplade min hjärna, och i det ögonblicket kom den bistra verkligheten att överrumpla mig. 

Man kan bara hoppas att de inte blir fler. Det är bara någon vecka sedan ett antal ur nazistiska NMR visade sig öppet med flaggor mm.

Sorgligt är det. // Jörgen