Summering Av Fotoåret 2015, del 3

Att vara ute och fotografera tillsammans med andra händer tyvärr inte så ofta i min vardag. Desto roligare är det när tillfället yppar sig. Två tillfällen blev det tillsammans med medlemmar i AstraZeneca/Dentsply fotoklubb. En förmiddagsfotografering i  Mölndals Kvarnby på vårkanten och en  tvådagars tur med övernattning till Lurö i Vänern. Den senare med båttransport och guidning av Hans Kongsbäck.  Trots att fotografering i allmänhet, och kanske naturfoto i synnerhet,  är en ganska individuell sysselsättning, Så verkar det som om samvaron och samtalet mellan exponeringarna stimulerar till att bilder vid dessa tillfällen har en högre andel "keepers". Ett par av årets personliga favoriter kommer därför från Lurö där vi fick uppleva en fin solnedgång såväl som en fullmåne.

"Solnedgång över Lurö" - Ett utmanande motiv som krävde tre olika exponeringar för att få ett tillräckligt dynamiskt omfång. Jag har svårt att få till ett naturligt utseende med de HDR verktyg som finns, därför är bilderna är manuellt samanslagna i Photoshop.

"Fullmåne över Lurö" - Från sol till måne. Även denna bild är en komposit av exponeringar, närmare bestämt två. En för månen och en för det övriga landskapet.

Apropå månen så var vi många som ville föreviga månförmörkelsen den 28 September. Händelsen var rejält upphaussad i media och många var dem som förväntade sig en jättelik "blodmåne" den tidiga måndagsmorgonen. Var själv uppe vid Masthuggskyrkan mellan 02 och 05 på morgonen. En del åskådare som med sina iphones försökte föreviga händelsen var besvikna över att även en "blodmåne" är väldigt liten på himlavalvet. Vi med långa, men ljussvaga, teleobjektiv blev besvikna när vi upptäckte hur ljussvag en förmörkad måne är i förhållande till en normal fullmåne. Trots allt så är det en spektakulär händelse som flyttar vår upplevelsehorisont utanför vår planet och dess problem. För de som missade det denna gången så bjuds det ett nytt bra tillfälle i Januari 2019(!).

Den beryktade "blodmånen". Här representerad som en komposit av seriella exponeringar mot väst med Älvsborgsbron som fond.

Det finns mer att glädjas över under året som gick men ytterligare ett par höjdpunkter är värda  nämnas, om än kort.

 Mats Anderssons bildvisning  i September för AstraZeneca/Dentsply FK. Mats är en av de svenska naturfotografer som jag beundrar mest, både för hans bilder i sig men också för hans inställning till naturfoto som en konstform. Vi fick se en hel del av hans nya bilder från Island och jag ser fram emot när de publiceras i bokform.

I November fick också fotoklubbarnas styrelse under två kvällar en fortbildning i Ateljefoto av Digitalfotografen.se. Mycket lärorika och tänkvärda råd och tips. Avsikten är att sprida dessa nyvunna kunskaper vidare till andra intresserade i fotoklubbarna.

"Ateljefotokurs" - Mest värdefulla ögonöppnaren för mig själv - "var inte rädd för skuggorna".

Man bör väl avrunda en resumé över året som gått med några föresatser för det nya året. Nyårslöften har aldrig varit min grej men man kan uttrycka det som några önskningar för det nya fotoåret:

• Att lägga upp mina bilder också på Instagram.
• Fler bilder i mina ”projekt”
• Göra färdigt egna hemsidan (som sagt så pratar vi om önskningar)
• En fotoresa till Island står också högt på önskelistan.
• Många, många, många fler fototillfällen, med och utan sällskap.

 Till sist en önskan åt oss alla fotoentusiaster - Ett riktigt bra fotoår 2016

Summering Av Fotoåret 2015, del 2

Varje år försöker jag gå åtminstone en workshop för att lära mig något nytt, eller bara få ett nytt perspektiv på mitt fotograferande. Under 2015 blev det en workshop på Abecita i Borås i april - "Upptäck ditt personliga bildspråk" ledd av Göran Segeholm, en av Sveriges mest eftersökta fotolärare.  Även om jag inte tror att jag upptäckte mitt personliga bildspråk på grund av workshopen, så var det stimulerande att lyssna på Görans insiktsfulla kunskaper och synpunkter.  Som den pedagog Göran är, så var det också kul att under hans guidning, diskutera inom gruppen varandras bilder och våra famlande sökande efter ett bildspråk. Vi var i sanning en brokig grupp fotoentusiaster med olika syn på fotografi och med väldigt olika bildspråk. Glad att ha träffat dem alla och att följa några av dem, om så än bara på FB. Jag tror att workshopen har gjort mig mer öppen för annat än min egen fotografiska inriktning och att inte avfärda bilder som ointressanta bara för att de vid en första anblick känns främmande.

"Bojar" - Görans workshop tror jag har gett mig mer tilltro till mitt inre öga, och att inte dra mig för att lägga upp udda favoritbilder som den här på sociala medier. 

En för mig lite udda uppgift på vårkanten var att ta en gruppbild på deltagarna vid årets släktmöte med Annas sida av släkten. Med tanke på att antalet släktingar uppgick till över 200 så är det ingen liten familjebild vi pratar om. Trots det så är kraven samma som på en mer intim familjebild. Alla skall synas, upplösning skall vara tillräcklig för att alla ansikten skall vara synliga i detalj även vid förstoring, jämnt ljus, helst ingen som blundar, och dessutom skall fotograferingen vara över innan deltagarna tappar tålamodet, ca 5-10 min (och då pratar jag inte bara om barnen).

För att alla skall synas på en bild med så här många deltagare så krävs en upphöjd kameraposition, 3-4 meter. Jag har sett fotografer, som är specialiserade på den här typen av gruppbilder, som använder något som ser ut som en extra hög domarstol i tennis med ett matchande kamerastativ. Givetvis hade jag inte tillgång till något sådant, men som tur var fanns en balkong där jag kunde rigga stativet och kameran. Dessutom gick det att samla deltagarna i en muromgärdad halvcirkel i ett väderstreck som gav en snygg bakgrund. Dessa faktorer var helt avgörande för ett bra slutresultat. Det som jag inte kunde påverka var vädret. Det var en ganska kylig majdag och en väderleksprognos utlovade ett regnoväder som skull komma in just i samband med den schemalagda fotografering. Därför var det viktigt att fotosessionen gick snabbt och utan strul.

Under en samling tidigare på dagen fick jag möjlighet att tala till alla deltagarna på släktmötet. Där kunde jag berätta om hur jag ville att fotograferingen skull gå till. Varför det var viktigt att alla infann sig i tid så att inte de första började frysa och ville gå in innan eftersläntrarna var på plats.  Varför det var viktigt att stå så man ser kameran för "om du ser kameran så ser kameran dig". Varför det var viktigt att inte flytta på sig när fotograferingen väl pågick eftersom bilden skapades genom att sammanfoga tre exponeringar för att få tillräckligt hög upplösning. Denna information gjorde faktiskt att hela fotosessionen tog mindre än 10 min från det att de första anlände till platsen.

All planering och alla förberedelser kunde trots allt varit förgäves om inte vädergudarna hade fördröjt regnet med 20 minuter. Nervöst var det så klart, men jag blev en värdefull erfarenhet rikare och (nästan) helt nöjd med slutresultatet.

Den slutliga gruppbilden som är sammanfogad av tre exponeringar i stående orientering för att öka upplösningen. Dessutom användes ett antal extra exponeringa för att ersätt blundande ögon. Efterbearbetningen tog därför ett antal timmar. Den slutliga upplösningen är 8200 x 5500 px. 

Fortsättning i "Summering Av Fotoåret 2015, del 3"

Summering Av Fotoåret 2015, del 1

Så här i början på året är det klokt att gå tillbaka och fundera på hur året som gått egentligen utvecklade sig. Oftast upptäcker man att man kanske gjort mer och lite bättre än man vid en första tanke tror, och det är det värt att glädja sig åt. Det som inte blev så bra får man istället försöka dra lärdom av. Det mesta (och viktigaste) är så klart privat, men en summering av fotoåret delar jag gärna med mig av.

Ett år rymmer mycket när man börjar summera det. Vill man dessutom illustrera det med några av de bilder jag är mest nöjd med under året så kan det bli väl långt. Därför har jag delat upp denna blogen i tre avsnitt.

Året 2015 började och slutade med en ganska låg motivation för fotointresset. Det brukar vara så varje år och kanske beror det på vädret, luften, eller ljuset/mörkret. Uppriktigt sagt så har jag aldrig riktigt förstått varför.

Trots det så blev året däremellan ganska bra. Västsvenska Fotoexpo i Skara i mars var en trevlig tillställning eftersom jag var lyckosam att få ta emot utmärkelser i flera klasser, bl.a. i kollektion och i enskild bild, påsikt (dvs bild på papper). Att få uppmärksamhet och uppskattning för sina bilder i konkurrens med andra duktiga fotografer är kul, men kanske än viktigare för mig personligen är att det sporrar mig att vilja göra mer.

"Minnen av en järnväg" - Denna kollektion resulterade i Stor Bronsplakett, kollektion påsikt, vid VSF Expo i Skara. En kul detalj är att bilderna är tagna vid ett besök på Skara Järnvägsmuseum i samband med en klubbledarträff i Skara året dessförinnan.

"Öringfällor" - Denna bild, tagen en regntung kväll vid Verkeån nära Haväng i Skåne, fick ta emot en Liten Bronsplakett vid VSF Expo i Skara.

Jag bestämde mig också i början på året att arbeta mer med "projekt". "Frusna Landskap" är en serie med bilder av små och stora landskap där vatten, is, och sten möts. Där finns fortfarande ganska få bilder men jag hoppas fylla på lite de närmaste veckorna om kylan håller i sig. En mer aktiv serie är "En Stad i Vatten" som är en serie bilder  som avbildar staden (och dess människor) genom deras reflektioner i en vattenyta. Serien "En Stad i Vatten" har också inspirerat till ytterligare en serie reflektioner i vatten, "Naturspeglingar", fast som namnet antyder så är dessa skapade ute i naturen och inte inne i staden.

"Ett Blad på en Spegel" - En bild från serien "Naturspeglingar". Bilden kan var lite svår att dechiffrera tills man ser att bilden är reflexer i vattenyta på vilken det flyter ett löv. Eftersom det är en vattenspegel har jag dessutom "speglat" bilden för att få den rättvänd.

"En Stad i Vatten" var det projekt som jag ägnade mest tid åt under året och några av dessa bilder finns både på FB (TC Foto) och i min portfolio på Fotosidan (clementz.fotosidan.se). Dessutom erövrade en kollektion med bilder från denna serien Guldmedalj (Kollektion, digital bild) i Göteborgsmästerskapen i slutet på året. Jag hoppas att fylla på serien med fler bilder under det nya året, men har också ett hundratal bilder från serien som ligger och "mognar". Vi får se hur många som blir kvar efter ytterligare gallring.

Den här kollektionen från min serie "En Stad i Vatten" gav 1:a pris i kollektion, digital, vid Göteborgsmästerskapet i December .

Fortsättning i "Summering Av Fotoåret 2015, del 2"

En Stad i Vatten, del 3

Reflektioner i Fokus

Dags för ett nytt avsnitt. Det här avsnittet kommer att innehålla en del fototeknik, närmare bestämt om begränsningar i kamerans autofokus. Om du är ointresserad av teknik så hoppa texten och kika på bilderna.

 Vi hör det ganska ofta, och kanske också gjort oss skyldiga själva, klagomålen på vår kamera för de oskarpa bilder vi tagit. Ofta är det inte att det saknas skärpa i bilden utan att skärpan ligger på fel motiv i bilden. I de fallen är det kanske den bakom kameran som har för höga förväntningar på kamerans intelligens. Att fotografera speglingar i vatten är ett väldigt åskådligt exempel på begränsningarna i våra kamerors autofokus.

Ett område som har varit ganska tacksamt för att hitta vattenspeglar är området utanför Göteborgsoperan. Dels finns det ofta större vattensamlingar på planen framför operan. Även gästhamnen är en källa till vattenspeglingar som i denna bilden.

Det är ofta svårt att sätta fokus (skärpan) rätt i bilden. Det finns nämligen minst två fokusavstånd i en spegelbild, avståndet till den speglande ytan och avståndet till det speglade motivet i reflektionen. I en vanlig spegel är detta inget problem eftersom det inte finns något att fokusera på i ett (rent) spegelglas. En spegelbild i en vattenyta är däremot annorlunda. Vattenytan har ofta någon krusning eller vågrörelse som går att ställa in fokus på. Om det dessutom är en grund vattensamling så går det också att ställa in skärpan på dess botten, dvs tre olika fokusavstånd i en och samma del av bilden.  Eftersom kameran inte (ännu) kan läsa våra tankar, har den ingen möjlighet att veta på vilket fokusavstånd vi vill ha skärpan, krusningen på vattenytan som är närmast, bottnen på pölen, eller speglingen av motivet som är det som ligger längst bort.

Här är en bild som är fångad i en större vattenpöl vid skateboardrampen framför operan. Kring lunchtid är det många barn som livar upp området även om vädret är trist. Det verkar som om skolor i närheten använder det som "skolgård" vid lunchrasten.

Ett sätt att råda bot på detta är stort skärpedjup. Men stort skärpedjup leder till lång slutartid och lång slutartid leder till rörelseoskärpa, om inte från kameraskak så från vattenytans vågor eller krusningar.

Det bästa är att i situationer som den här överge autofokus och ställa in skärpan manuellt. Det kan kännas ovant och svårt för den som inte har gjort det förut, och det har inte gjorts lättare av att flera digitala spegelreflexkameror har en relativt liten och mörk sökarbild.

Den här bilden är tagen i samma vattenpöl som den tidigare bilden men i helt motsatt riktning (in mot staden). Som fotoentusiast känner ni säkert igen byggnaden, eller? Tänk svenskt kameramärke med kameror på månen.

För de här bilderna använder jag helst min Fuji XT1, den är spegellös vilket innebär att sökarbilden är elektronisk. En fördel är att man kan använda sig av något som kallas "focus peaking". Focus peaking innebär att det "glittrar" lite i rött (eller annan färg) i kanterna på de objekt som är i fokus.

Motsvarande möjlighet finns oftast inte för spegelreflexkameror. Det kan vara värt att nämna att för flera av Canons systemkameror finns det ett tillägg till den inbyggda programvaran i kameran, tillägget som är från Magic Lantern ger tillgång till flera funktioner som inte finns i kameran direkt från Canon. Bland annat ger det möjlighet till "focus peaking" i Live Mode, dvs. när du kikar på LCDn på baksidan av kameran. För mer information om Magic Lanterns programvara se deras hemsida på www.magiclantern.fm.

Ytterligare en spegling ifrån gästhamnen. En nästan helt abstrakt bild men visst känner man doften av båt och hav.

Mitt råd  till sist är att inte dissa manuell fokusering. I många situationer är det den bästa lösningen på oskarpa bilder. Motiv med kontrastrik bakgrund, dåliga ljusförhållande, eller när man vill maximera skärpedjupet, är några andra situationer  där manuell fokusering är det bästa alternativet.

Nästa avsnitt - En Stad i Vatten, del 4, "Reflektioner på bildbehandling"

En Stad i Vatten, del 2

På Jakt Efter Vattenspeglar

 Hur hittar man då enklast speglade motiv? När jag började fundera på den här idéen så letade jag bland mina tidigare bilder för att se om jag hade några med speglade motiv.  Med ett par undantag så var arkivbilderna inte tillräckligt bra för att isolera reflektionen. Oftast var speglingen bara partiell eller utraderad av för kraftiga vattenrörelser. Några av undantagen jag hittade var riktigt bra, men led av att det inte var reflektionen som var i fokus (både bildligt och bokstavlig) när bilden togs. Jag återkommer till det i ett senare avsnitt.

Här är ett exempel på en reflektion som jag har extraherat från mitt bildarkiv. Fungerar ganska bra, men eftersom det inte var speglingen som var huvudmotivet vid fotograferingstillfället så är den kraftigt beskuren och skärpan kunde varit lite bättre.

Här är ytterligare ett exempel från arkivet, fotograferat vid samma tillfälle som exemplet ovan. Platsen var ideal för den här typen av bilder. Neptuni åkrar på Öland består bitvis av stora ytor av centimeterdjupt vatten.

Mer produktivt är det att ge sig ut med målet att enbart fotografera  reflektioner. Göteborg är så klart ett hyfsat  ställe för motiv som är beroende av vatten. Inte nog med att vi har både älven och kanalerna, det kommer dessutom en räcka lågtryck med regn från de Brittiska öarna, sommar som vinter. Något som har varit speciellt påtagligt den här våren. 

Älven är inte lätt att använda som vattenspegel. Vinden, som så ofta ligger på här på västkusten, är ett problem. Älven är oftast inte tillräckligt stilla. Jag väntar fortfarande på någon riktigt vindstilla morgon för att se vad jag kan hitta för speglingar i älven. Jag har några idéer, men lämpliga dagar tror jag är lätt räknade på ett år.

Vattenytan i kanalen är oftare lite lugnare. Jag har börjat lära mig vilka delar av kanalen som oftare ligger i lä. Dock är lämpliga motiv som speglar sig i älven och kanalen klar begränsat.

Här är en bild från en bredare krök i kanalen där vattenytan ofta är lite lugnare

Större vattenpölar är en fin möjlighet att inkludera motiv som normalt inte ligger nära vatten. Problemet med vattenpölar är att de är smutsiga och grunda. Men just att de är grunda är också en intressant egenskap som ger bilden en särskild karaktär. Botten på vattenpölarna blir också en del av bilden.

Här är en spegling i en mindre vattenpöl där strukturen i betongplattorna ger en säregen karaktär till bilden.

Man får också acceptera att man blir ganska uttittad när man står på Avenyn och riktar kameran rakt ner i en vattenpöl.

Det är svårt att hitta tillräckligt stora vattenpölar för att få en spegling av hela motivet. Jag har utvecklat ett udda intresse för var större vattensamlingar bildas efter en regnskur. (Jag ställer upp om  gatukontoret behöver en konsult för att kartlägga platser med dålig dränering på Göteborgs gator.) Ett ställe med stora vattensamlingar efter regn är lämpligt nog utanför Göteborgsoperan. 

En större vattensamling utanför Göteborgsoperan har blivit ett av mina favorittillhåll den senaste månaden. Här är en hel del människor i rörelse, även skolklasser som har sin lunchrast här. Det kommer fler bilder härifrån i senare avsnitt.

Jag avslutar med en bild från ytterligare en källa till vattenspeglar, nämligen stadens konstgjorda dammar.

En liten konstgjord damm vid en av Göteborgs poluläraste turisttillhåll. Inte så svårt att gissa var, eller hur?

Detta var ett långt avsnitt så jag får fundera över nästa avsnitts innehåll. Det är regn utlovat de närmaste två dagarna så vem vet, det kanske blir några nya "reflektioner".