Ris och ramen - del 3

Del 3 av vår resa till ris och ramen där vi besöker varma källor, vulkaner, festivaler, tempel, parker, höga berg och djupa dalar. Kyoto, Sapporo, Osaka, Okayama, Kanazawa och Tokyo är de största städerna vi bor i.

Länk till del 2

Familjen delar på sig. Vi (mormor och morfar) åker till Hokkaido där vi hyr bil och kuskar runt i en vecka. En femtedel av Japans yta utgörs av denna stora ö. Här finns mycket vildmark och orörd natur, framförallt i bergen kring de många vulkanområdena. Även i norr efter kusterna på halvöarna ut mot Okhotska havet och Ryssland. Sapporo är en storstad och det är syrenfestival när vi är där. Japansk öl har sin vagga på Hokkaido med specialiteter som Bilk (70% öl + 30% mjölk) och blå öl. Här finns 6 nationalparker. I Shiretoko har vi bokat in guidad tur en halv dag runt de 5 sjöarna och i björnlandet.

Vi tog flyget till Sapporo, eller snarare till flygplatsen i Chitose 5 mil utanför. Här på flygplatsen finns det väldigt många restauranger och vi blev inte besvikna nu heller. Vi åt en smaskig lunch och tog expresståget till Sapporo. Express förresten - hmmm - stannade vid varannan station.

Här i Sapporo pågick Lilac Festival – Syrenfestivalen – vilket är ungefär en vattenfestival men här skyller dom på att syrenerna blommar. Vintält istället för öltält. Massor av mat å sånt. Eftersom det är japan är det väldigt välordnat, inget spring hursomhelst mellan stånden.

Vi tog den lokala spårvagnen mot Mount Moiwa för att åka linbana till toppen. När vi kom fram och skulle betala och gå av – ja i Japan så går man på bak och betalar till föraren när man går av – så visade föraren en lapp på engelska som det stod “Mt Moiwa Ropeway is out of service due to weather conditions”, det blåser rätt ordentligt idag. Så vi gick inte av utan åkte vidare och fick en rejäl rundtur i Sapporos närförorter, rätt kul faktiskt. När vi gick av ville föraren inte ha betalt eftersom vi ju inte kunde göra det vi tänkt oss, det kallar jag service.

En av de absolut bästa företeelserna var de allerstädes närvarande dryckesautomaterna som stod uppställda överallt. Där fanns det vatten, kallt grönt matcha te (mums), läskedrycker, m.m. och på något underligt sätt var de alltid fulla. Säkert vanlig japansk effektivitet.

Tygaffärerna vi besökte hade väldigt fina tyger med färgrika japanska mönster. Mycket svårt att inte köpa på sig övervikt till hemresan.

Med hyrd Nissan March transporterade vi oss till Noboribetsu Jigokudani. En krater som bildats av vulkanen Mr. Hiyori. Här bubblar det och fräser av hett vatten och svavelbäckar. Tio tusen ton hett vatten strömmar upp varje dag så här finns flera "onsen" som är bad med heta källor. Svettigt ställe och det luktar svavel. Stänk från källorna är inte att leka med de är över 100°C varmt på sina ställen.

Visst är japaner generellt mycket trevliga och hjälpsamma men precis som här hemma verkar något hända med en del när de sätter sig bakom ratten i en bil. Det är vänstertrafik så jag försökte hela tiden hålla mig till trafikregler och hastighetsgränser. Det uppskattades inte alltid av bakifrån kommande bilister. På vägar med 70 körs det 100 och på 80-vägarna ännu fortare. Jag trodde först det var nåt fel på hastighetsmätaren men inte då, så det var bara att följa med i rytmen för att inte bli påkörd bakifrån, särskilt när de ansåg att jag ändå körde för sakta i en tunnel med endast en körbana. De kunde ju inte komma förbi så det tutades och blinkades för fullt. Intressant.

De berömda utrotningshotade rödhuvade japanska tranorna ville vi ju se. Det är på vintern de samlas på särskilda ställen så det är lätt att skåda dem. Nu i maj var det lite svårare och trots spaning och vandring i våtmarkskanten såg vi inga, det är dessutom japans största våtmark så chansen var kanske liten. Vi fick besöka Kushiro City Red-crowned Crane Natural Park där de föder upp och tar hand om skadade tranor. För att underlätta för oss fotografer fanns det små fiffiga luckor i stängslet.

Här en trana med unge.

Kushiro Fishermans Wharf. Köpcentrum med en fantastiskt bra matgalleria.

Trots att gallerians namn stod skrivet med engelska på utsidan så var det ingen som pratade engelska här inte. Men den äldre damen som hade ett av de små matställena lyckades ändå servera en alldeles utsökt lunch. Nog resans bästa.

Akan nationalpark sträcker sig över mitten av östra Hokkaido och här finns flera aktiva vulkaner och några inaktiva där det bildats stora vulkansjöar. Här Lake Mashū som är känd för att ha ett av världen största siktdjup på grund av det mycket klara vattnet. Medeldjupet är ca 138 meter. Vi stod på kraterkanten och beundrade den. Inte så dramatiskt som det låter, det här är ett riktigt turistställe med 5 busslaster på plats när vi kom och en gigantisk souvernirbutik. Turligtvis så finns ett ställe till dit inga turistbussar kan åka så där var vi helt ensamma i tystnaden med utsikt över hela sjön, magiskt. 

I Abashiri på norra Hokkaido tog vi in på Abashiri Central Hotel. För att undvika besvikna gäster var de väldigt tydliga med att de inte hade bad med heta källor, men en kreativ ersättning. Ingen i personalen talade engelska så vi kommunicerade via en datorskärm och Google translate samt lite gester. Här provades också Abashiri Draft Blue Beer, en blå öl som görs på smältvatten från isberg i Ochotska havet, lokala blommor och blått sjögräs. Smakade öl.

Här vid Genseikaen station kommer tåget på Senmō Main Line som går mellan Kushiro i söder, där vi såg tranor, till Abashiri på norra kusten . Koshimizu Wild Flower Garden Information ligger aldeles intill. Där finns utställning, turistinformation och souvernirbutik för det stora låglänta strandområdet ut mot drivisen i Ochotska havet. Här skådas många flyttfåglar när det är säsong.

Shiretoko nationalpark var ett av huvudmålen på Hokkaido, med Mt. Rausu som är 1660 m högt. Shiretoko Goko är 5 mindre vulkansjöar som fylls från underjordiska källor. Här är det vildmark och världens högsta koncentration av brunbjörnar. Inte tänkte vi på det när vi åkte sakta uppför berget mot Mt. Rausu. Vi stannade och gick ur bilen för att kasta snöboll, det var bara ett par dagar sedan de öppnat vägen efter vinterstängning. Se körde vi någon minut vidare och då såg vi de här nallarna. Lite björnfrossa blev det som resulterade i utebliven filmning och suddiga bilder.

Ochotska havet är en källa till god fisk. Här på restaurangen "Fiskarens butik Kaniya" (Google översätt från japanska). I bassängerna i butiken finns Kamtjatkakrabbor och andra delikatesser.

Vår lunch på "Fiskarens butik Kaniya" i Shari. Lax, rom, pilgrimsmusslor, sjöborre m.m.

Innan vandringen kring de fem sjöarna så fick vi en björnutbildning. Genomgång av var björnar siktats senast och hur man beter sig för att inte störa dem om de visar sig och allmänt säkerhetstänk. Meningen med vandringen är inte att se björn utan snarare tvärtom, syns en björn i direkt anslutning till vandringsleden så avbryts vandringen för att inte störa björnarna.

Vår guide Sasaki Megumi började med att snabbt greppa en orm som hon såg i buskarna. Ofarlig dock. Sasaki var en riktig pärla. Kunnig, trevlig, observant, informativ, social och oväntat bra engelska trots att de inte verkar ha så många västerländska turister, vi såg inga andra. Tre kilometer och tre timmar i skogen tillsammans med tre japaner, två från Hong Kong och så vi. Vi såg ormar, hjortar och många fåglar. Trädgrodorna hade högljudd konsert hela tiden.

Visst var det otroligt vackert en vindstilla majdag med klarblå himmel. Niko lake med Mt. Rauso i bakgrunden.

Mer från Hokkaido kommer inom kort.

Ris och ramen - del 2

Det här är del 2 av berättelsen om en resa till ris och ramen. Varma källor, vulkaner, festivaler, tempel, parker, höga berg och djupa dalar. Promenader, tåg, flyg, hyrbil, båt gör att vi tar oss runt i stad och land. I alper och på öar. Kyoto, Sapporo, Osaka, Okayama, Kanazawa, Tokyo är de största städerna vi bor i. Vi bor på ryokan i bergen och i jurta på landet. Vi bor på hotell och hyr lägenheter och hus.

Länk till del 1

Vi är fortfarande kvar i Kyoto där vi går på marknad, besöker tempel, shoppar och äter.

Vid Tojitemplet i Kyoto är det en gigantisk loppmarknad den 21:a varje månad. Inte så många loppor men massor av mat, grönsaker, kläder, prylar.

Engagerad mathantverkare.

Modevisning av kimonos på Nishijin Textile Center i Kyoto.

Undrar om nallar lockar många kunder till frisörsalongen där de bl.a. hyr ut kimonos.

I parken runt kejsarpalatset är de måna om besökarna. Varningen avser kottar som ramlar ned från trädet.

Det finns många mycket bra restauranger i Kyoto. Här på restaurang Umemura talade de ingen engelska så vi vet inte vad vi åt. Men gott var det.

Kiyomizu-dera är ett tempel, eller turistparadis, eller turistfälla, eller hur man nu ser det. Ett gigantiskt tempelområde med flera tempel Jojuin, Ryozen-kannon, Kodai-ji, Entokuin, Choraku-ji, Daiunin, Chioni, Shorenin, och en drös med olika helgedomar. En stor park med dammar och broar. Här fick vi njuta körsång av en jättekör vid niō-mon (deva gate).

En drake som inte ser direkt välkomnande ut.

Kiyomizu-dera Sai-mon (West gate)

Tempelområdets omgivningar är proppat med affärer som säljer allt en turist kan tänkas önska sig samt många många restauranger, en hel del rätt bra.

Bland affärerna i tempelområdet Kiyomizu-dera hittar vi Totoro. Donguri Kyowakoku (Ghibli Store) har prylar relaterade till Studio Ghibli, grundad av bl.a. Hayao Miyazaki, som gjort många legendariska animerade filmer. Laputa - slottet i himlen, Min granne Totoro, Kikis expressbud, Porco Rosso, Spirited Away t.ex.

Lördagsnöje i Kyoto är att promenera, musicera, ha picnic, träffa vänner utmed hela den långa strandpromenaden vid floden Kamo som förenar sig med den större floden Yodo som rinner ut i Osakabukten.

Kan verka tjatigt men det är inget problem att hitta utmärkta restauranger i Kyoto.

Allerstädes närvarande är de multinationella kaffekedjorna.

Shigeharu knivhantverk sedan 1100-talet. På bilden stämplar knivmakaren in sitt märke på knivarna som jag köpte.

Vi blir absolut gladare av att gå förbi en byggarbetsplats med så här fina avspärrningar, bättre än motsvarande i Sverige tyckte vi.

Fortsättning följer, då blir det en vecka på Hokkaido.

Ris och ramen - del 1

Berättelsen om en resa till ris och ramen. Varma källor, vulkaner, festivaler, tempel, parker, höga berg och djupa dalar. Promenader, tåg, flyg, hyrbil, båt gör att vi tar oss runt i stad och land. I alper och på öar. Kyoto, Sapporo, Osaka, Okayama, Kanazawa, Tokyo är de största städerna vi bor i. Vi bor på ryokan i bergen och i jurta på landet. Vi bor på hotell och hyr lägenheter och hus.

Gubben, gumman, barn och barnbarn tar flyg från Stockholm till Helsingfors, därifrån till Nagoya Chubu Centrair International Airport där vi landar efter 9 och en halv timmes flygfärd. Sen tåg till Nagoya, byte till tåg till Kyoto. När vi kommer dit blir det buss eller taxi till lägenheten vi hyrt och där vi ska sova 5 nätter. Barn och barnbarn åker lite söderut på öexpedition i skärgården utanför Fukuyama. Vi åker samtidigt till en annan ö, Hokkaido. Den tredje veckan återförenas vi i Osaka där vi bland annat firar en födelsedag. Sen ger vi oss iväg mot Kanazawa. Men innan vi börjar fira Kanazawa Hyakumangoku Festival så bor vi på ett mysigt ryokan i bergen där vi firar en annan födelsedag. I Kanazawa hyr vi sedan bil för att ge oss ut i de Japanska alperna där vi upplever dinosauriepark, geijsrar, varma källor, nallebjörnsmuseum, de gröna bergen. Shinkansen tar oss sedan till Tokyo där vi är sista veckan och där finns det mycket att göra.

Fem veckor, 9500 fotografier och många minnen.

Ankomsten

Vi välkomnas av Fuji när vi med flyget anländer till Nagoya Chubu.

Western style var att föredra tyckte vi.

Det var inte alltid så lätt att hänga med skyltarna på järnvägsstationerna.

Från tågfönstret mellan flygplatsen och Kyoto såg vi de första risodlingarna.

Kyoto

En av många entréer till Kyoto Gyoen National Garden som omger kejsarpalatset i Kyoto som återuppbyggdes 1855 med park och allt. Lugnt och mysigt ställe att ströva omkring på.

Inne i parken finns plats att utöva en sport som är stor i Japan och det är baseball.

En av gränderna kring huset vi hyrde en vecka i Kyoto. Ett traditionellt japanskt hus med skjutdörrar och ajabaja inga skor inomhus.

Sanjusangendo, ett av alla tempel i Kyoto. Byggdes på 1100-talet men brann ned totalt hundra år senare. Återskapades på 1250-talet och det är det som står kvar än idag. I den stora hallen finns 1001 statyer av Kannon som är en av de mest dyrkade av buddhismens gudar. Varje år hålls en bågskyttetävling med månghundraåriga anor här.

Japaner älskar gulliga figurer och de här stod i en nisch vid entrén till ett hus.

Kyoto centralstation är även ett shopping- och restaurangcenter. Mixen av nytt och gammalt är väldigt påtaglig här i Kyoto.

På tal om gulliga saker så är det ju mycket roligare med såna här figurer än bara vägarbetskoner.

Oftast var maten vi fick rätt lik det som stod utställt så här. Det finns en hel industri som tillverkar fejkmat i plast.

Framför ett annat hus i Kyoto.

Iwatayama Monkey Park. Här går aporna fria och människorna får vara inne i en stor bur och mata aporna som är utanför och sträcker sig in efter godsaker.

I Arashiyama finns den stora bambuskogen ...

... och alldeles utanför är det en byggmarknad som säljer bambu.

En tom tunnelbanevagn kl 18:30 en fredag i miljonstaden Kyoto. Var är alla?

fortsättning följer...

Hackspettsdrama

En vacker sommardag i trädgården.

Pilfinken undrar varför hackspetten inte äter upp fröna.

Jag har en unge att försörja.

Såja, här kommer pappa med käk.

Mums.

Hungrig unge, mer mat hämtas.

Hmm, kanske kan jag fixa mat själv?

Men farsan, varför flyger du iväg?

Vart tog han vägen?

Aha... till matningsträdet.

Såja, nu får det vara nog.

Jag vill ha mer.

Nöjd hackspettsunge.

Nöjd hackspettspappa.

Lite senare hördes plötsligt en hård duns. Det var hackspettsungen som krockade våldsamt med vårt öppna sovrumsfönster. Den dråsade ned på marken och låg där livlös när jag kom fram. Ett öga blinkade men den rörde inte en fjäder. Jag tog försiktigt upp den och den bara låg helt stilla i min hand. Vad göra? Jag la den på en sten men då kravlade den omkring och ramlade ned. Tog den igen och la den på en stig på tomten, där fick den ligga. Hackspettspappan gnällde i trädet intill. Jag gick därifrån en stund, när jag kom tillbaka så låg den fortfarande där helt stilla och orörlig. När jag närmade mig så fick den plötsligt fart och flög upp i ett träd och satte sig. Där satt den sen helt stilla i en timme. Jag tog kameran och skulle ta en bild av den där den satt i trädet men råkade slamra lite och då flög den iväg med full fart till aspdungen en bit bort. Hoppas den klarar sig bra i fortsättningen. Hackspettpappa hämtar fortfarande mat i alla fall.

Trängsel i matkön

Ekorrar är väldigt finurliga när det gäller att komma åt mat. Våra fågelmatare var ju ingen match för dem. De klättrade nedför smala stållinor, öppnade locket och snaskade i sig fröna. Lösningen blev ju att göra en ekorrmatare. Det tog inte mer än några timmar innan den hade hittats av ekorrarna och de kom snabbt på metoden att puffa på locket med huvudet och sen plocka ut nötter och frön. När nivån med mat sjunker så får det plats en ekorre inuti mataren så där sitter de gärna och knaprar nötter. Ibland blir det kö och då kan det resultera i en hel del roliga situationer som den här.