Någon gång då och då pockar en bild på att få lite uppmärksamhet och har kanske en historia att berätta. Då hjälper jag den att synas.

Skottland 2023 - del 5: Isle of Skye

Det finns väldigt mycket att se och göra på Isle of Skye. Vi har en dag på oss vilket ju inte räcker till så stor del av alla alternativ men vi går upp tidigt och börjar med Talisker Bay.

Talisker Bay

Talisker Bay med sin märkliga sandstrand där sandkornen är vita och svarta, inget mittemellan, så det bildas tydliga mönster allteftersom tidvattnet strömmar in och ut.

Vägen dit var riktigt usel. Smal, i dåligt skick och det regnade så hålen i vägen var vattenfyllda vilket gjorde det svårt att bedöma djupet. Vi fick helt enkelt ta det lugnt med bilen. Några gånger stannade jag och gick ut och rekognoserade.

Vi parkerade vid vägen en bit från Talisker House, det blev en promenad på ca 5 km fram och tillbaka till stranden. Rätt lagom i regnvädret. När vi kom fram till stranden så upphörde regnet en liten stund och väntade tills vi nådde bilen igen på tillbakavägen.

Vi var helt ensamma här, såg inte en människa, bara får och kor, sand och stenar, berg och vattenfall.


Platsen Talisker består av utspridda hus och i slutet av vägen ligger Talisker House som i flera hundra år tillhörde klanen Macleod. MacAskill tog över Talisker estate på 1800-talet och han grundade Talisker distillery som ligger ca 1 mil bort i Carbost.
 

Lite förvirrande skyltar men vi knatade på efter en kort felnavigering.
 

Allt Meheididh rinner från Loch an Sgùirr Mhòir och bildar vattenfallet här. Dock är det kraftigt regn som försämrar sikten.

 


Regnet har tillfälligt upphört och vi vandrar vidare tillsammans med fåren mot Talisker Bay.
 

Sanden på stranden vid Talisker Bay består av vita och svarta sandkorn. Inga gråa, inga röda, bara helt vita och helt svarta. Det ser mycket märkligt ut. De bildar mönster när tidvattnet rinner ut och in på stranden.
 

Sanden på Talisker Beach.
 


Talisker Beach.
 

Här syns de vita och svarta sandkornen.


En del anser att det här är den bästa stranden på Skye men min hustru håller inte med då vi var tvungna att forcera en 30 meter bred barriär med våta hala stenar för att ta oss ned till själva stranden och med lite vingliga fotleder så avstod hon, det var till slut bara jag som lekte stenget och trotsade hindret.
 

Jag jagade strandpipare med kameran. De var väldigt roliga när de struttade omkring i lågvattnet.
 


Måsarna höll sig lite längre ut där det var baddjup.
 

Nu är det lite klarare med nästan blå himmel så vattenfallet syns bättre tvärs över Talisker Bay, nästan 1 km bort.
 

Scottish Black Face.
 

Det klarnar upp så pass att Preshal More syns i hela sin prakt. Vi promenerar tillbaka förbi Talisker House och till bilen. Det blev ca 5 km härlig vandring trots tidvis ihållande regn och kraftig blåst. Men de korta stunderna av solsken och naturscenerierna hjälpte till att hålla humöret uppe.

 

Talisker Distillery

Före 2017 det enda destilleriet på Isle of Skye. Ligger i Carbost där det legat sedan 1830. Jag var här år 2000 tillsammans med en kompis och vi fick en privat och personlig guidning. Mycket sevärt och intressant då.

Denna gång chockades vi över att det var så stor förändring med 57 bilar på parkeringen och fullt i det alldeles nybyggda besökscentret. Många med barn och småbarn. Vi hade inte tänkt gå på en tur där och det var vi glada för. Jag försökte handla en T-shirt i normalstorlek men de hade ingen.


Talisker Distillery ligger i Carbost vid Loch Harport. Vattendraget heter Carbost Burn. Vattnet till whisky tas dock från en källa uppe på berget Cnoc nan Speireag (sparvhöksberget).
 

 

De vackra kopparpannorna på Talisker Distillery.

Coral Beach och Dunvegan

Längst ut på halvön norr om Dunvegan Castle ligger Coral Beach. Efter vägen var det utomordentliga utsikter över Loch Dunvegan där sälsafarin från Dunvegan Castle just var ute på tur. Vi hade funderat på den men på grund av det väldigt osäkra vädret avstod vi och det gjorde ju inget för sälarna syntes ju bra från vägen, särskilt med kikaren.

Sista biten av vägen till Coral Beach var nog den sämsta bit väg som vi råkat ut för under hela resan. Det var nästan omöjligt att kryssa sig förbi alla håligheter och vägkanterna var obefintliga. Många bilar att möta, single track, den här stranden är ändå ett populärt besöksmål.

Vi lyckades hitta en plats att ställa bilen på men det var säkert en 20-tal där redan så det var rätt fullt.

Vandringen från parkeringen vid Claigan till stranden gick över ett öppet landskap med vy över Loch Dunvegan och stränderna vi passerade. Det blev ca 5 km här också fram och tillbaka. Det är inte så jättehöga och tydliga bergstoppar just här men vid stranden en väldigt synlig kulle, Coral Beach Rock.

Stranden var verkligen något att se och känna. Det som såg ut som sand var i själva verket maerl som är frilevande, ofta grenade, röda kalkalger som bygger upp revliknande ekosystem som kallas maerlbäddar. De har krossats av tidvattnet, spolats upp på stranden och torkat och bleknat till halvmeter tjockt skikt. Inte ett sandkorn så långt ögat når. Mycket märkligt. Varför just här?

Återfärden bjöd återigen på sina vackra vyer. Vid Dunvegan Castle var det fruktansvärt mycket folk och parkeringen var nästan full. Vi hade tänkt fika där men kaféet var inte direkt inbjudande så vi fortsatte till själva orten Dunvegan där vi fick utmärkt kaffe och goda bakverk på Community Café. I samma byggnad huserar The Hebridean Alpaca Company som har en flock alpackor i närheten och hantverkar massor av saker i alpackaull. Tyvärr hade de inte folk hemma som kunde visa dem men de brukar ha öppet en del dagar då besökare är välkomna.


Sälssafari i regi av Dunvegan Casle, går ej att förboka då det är starkt väderberoende.
 

Ibland är stränderna som konstverk.
 

Vi närmar oss Coral Beach.
 

Det är inte sand utan krossad, uppspolad, torkad och solblekt maerl, en kalkrik rödalg som är mycket viktig för det ekologiska systemet i havet.
 

Finkrossade och slipade med hjälp av tidvattnets transporterande ut och in på stranden.
 

Utanför stranden är vattnet ljusgrönt och längre ut blått.
 

Närbild på maerl som ligger i ett flera decimeter djupt skikt.
 

I sluttningen upp mot Coral Beach Rock så blommar ljungen för fullt.
 

En havssula patrullerar utanför Coral Beach.
 

Sulan spanar från lite högre höjd och plötsligt ser den något...
 

Plask! Där hann jag inte med med kameran...
 

Tyvärr ingen fångst denna gång.
 

Tistel. Skottlands nationalblomma.
 

De två platta bergstopparna i fjärran är benämnda McLeod's Table North och McLeod's Table South på halvön Duirinish mittemot Dunvegan. En legend berättar att överhuvudet för clan MacLeod överglänste kung James V med en grandios bankett på en av topparna.

Uig, The Quiraing, Corran Beach och Portree

Solen värmde lite utanför Community Center café i Dunvegan men vi fortsatte oförtrutet österut över kullarna och hedarna. Rundade Loch Snizort och landade så småningom i ett regnigt Uig.

Uig Pottery var ett trevligt ställe med många saker som kittlade köpnerverna men eftersom vi flyger sista biten hem till Sweden så blev det bara 2 små kaffekoppar.

Isle of Skye Brewing Company besöktes och vi tittade på deras ölsortiment men köpte inget annat än en T-shirt.

Ett mycket välbesökt turistmål på Skye är The Quiraing, ett jordskredsområde som är den enda delen som är kvar av det enorma området som formades av jordskred för några miljoner år sedan. Vi stannade inte bland alla hundratals turisterna som trots ösregnet hade bestämt sig för en utflykt hit. Vi är lite klena verkar det som. En usel smal single track road slingrade brant nedför mot kusten och Staffin Bay.

An Corran Beach är omtalat för att det hittats dinosauriespår där så det ville vi ju gärna se. Tyvärr var det väldigt svårt, halkigt och stenigt, att ta sig ut på klipporna där spåren förmodades vara. En del andra turister var där och försökte men det verkade inte som om de syntes på grund av lite högt tidvatten. Vi fick närkontakt med några kor när vi åkte därifrån.

Åter i Portree gick vi runt och turistade lite innan vi åt middag på restaurang Cuchullin mittemot hotellet. Pilgrimsmusslor med Butterscotch Risotto som var jättegott. Delade på 2 desserter, ostbricka med 3 sorters ost samt en cheesecake med bär och popcorn. Mycket smarrigt.


Utsikt över Staffin Bay och landskapet kring Quiraing.
 


Vägen ned från Quairaing. Regnet vräkte ned när vi slingrade oss nedför den smala och dåliga vägen.
 


Nära att vi ger detta betyget turistfälla. Vid lågvatten ska det gå att se spår av dinosaurier här men det är otroligt svårt att ta sig ut bland de hala stenarna där spåren eventuellt finns.
 

Här någonstans ska dinosauriespåren finnas.
 


Så här är det att köra bil på avlägsna single track road på Isle of Skye.
 

Portree, Isle of Skye. I de färgglada husen ligger ett par bra restauranger som tyvärr är fullbokade så här vid 19-tiden är det kö utanför fish-n-chips.
 

Portree Hotel där vi bodde ett par nätter.
 

På restaurang Cochullin åt vi dessa läckra pilgrimsmusslor på risotto.
 


Denna gång delade vi på desserten för att slippa koma. Mycket smaskigt. Verkar som om popcorn är på modet i matlagning nu för vi har sett flera ställen i Skottland som har popcorn i en eller flera rätter.

Isle of Skye är verkligen en ö som bjuder på mycket, ett par dagar här är egentligen för litet men det går ju att åka tillbaka hit. Det som överraskade var ju att det var så enormt många turister här och jättemånga som bilade ut till avlägsna platser på urusla vägar och trotsade rejält med regn och blåst. Allt var fullbokat på hotell och B&B. Det var fullt på de flesta restauranger på kvällarna, ofta med kö utanför. Måste kännas hoppfullt för de som bor här.

Vi lämnar nu Skye för Skottlands fastland.

forts...

Inlagt 2023-10-25 18:02 | Läst 448 ggr. | Permalink
Kul att se dina bilder från Skye och jag känner igen den typen av väg samt att det var mycket turister när vi var där också, fast det var i juni och före den riktiga säsongen. Det finns mycket att se där och jag skulle gärna åka tillbaka, men det blir kanske någon av de yttre öarna istället. Pilgrimsmusslorna på risotton såg supergoda ut.
Hälsningar Lena
tack för spännande berättelse och fina bilder
/inger
Intressant! Fullt trots eländigt vått och än värre vägar, men unik fin natur. Kört hyrbil i Skottland på liknande vägar med koreanska sommardäck och nysnö, spännande är bara förnamnet.
Intressat igen en gång. Dåligt väder är många gånger bra fotoväder bara man vågar sig ut.

Tommy S.