Ris och ramen - del 4

Del 4 av vår resa till ris och ramen avslutar resan till Hokkaido, Japans största ö och hemvist till ursprungsbefolkningen Ainu.

Avslutade del 3 med besöket i Shiretoko men den sista bilden som verkligen visar skönheten och stillheten vid de 5 sjöarna försvann så jag har lagt till den nu för den som är intresserad.

Länk till del 3

På kvällen när vi beskådade hur solen långsamt sjönk ned vid horisontranden i Ochotska havet så kliade jag mig på höger axel och upptäckte att där satt en fästing. Vilken uschling, måste ha överfallit under vandringen kring Shiretokos 5 sjöar. Hotellreceptionen pratade ingen engelska men förstod problemet och lånade mig en pincett så den avlägsnades snabbt, verkade inte ha hunnit suga nåt så än så länge syns ingen efterverkning. Vem vet om svenskt vaccin funkar på japansk fästing? Har inte märkt nåt än i alla fall.

Hokkaido har en ursprungsbefolkning, Ainu, som även finns på Sachalin och Kurilerna i Ryssland. Ainu betyder människa på det traditionella språket ainu. De använder turismen som ett verktyg för att kunna bevara sin kultur. Marerew sjunger traditionella sånger, finns lite på Spotify. Shiraoi Porotokotan är en by som visar upp Ainukulturen, tyvärr missade vi den när vi var i Noboribetsu. Universitetet i Sapporo har ett "Center for Ainu & Indigenous Studies".

Från Shiretoko åkte vi i platt odlingslandskap med vy mot avlägsna Mt. Shari (1547 m högt). Här på norra delen av Hokkaido är det jordbruksbygd med många småbyar och en del lite större städer. Stor produktion av grönsaker och faktiskt är det så att Hokkaido har den största risproduktionen i hela Japan.

De är väldigt förtjusta i flox och har dem i mängder runt sina hus här på norra halvan av Hokkaido. De blommar nu i maj och vi har sett allt större trädgårdsodlingar men det mäktigaste och märkligaste beskådade vi i Tayo-no-Oka Engaru flower park där floxplantering har gått till överdrift, men rätt så imponerande. Helt makalöst faktiskt. Men då ska ni veta att hela Japan är galna i mossflox, det finns massor av liknande och gigantiskt stora sådana blomsterparker runt om i Japan och dagen efter vårt besök här i Engaru avslutades en månadslång floxfest kring Mt Fuji, synd att vi inte var där då.

Valde att åka småvägar mitt i de stora risodlingarna som är mitt på ön. Mil efter mil med ris.

Det var jordgubbssäsong så självklart stannade vi vid en saluhall ute på landsbygden, mitt i själva jordgubbsodlingscentrum, där vi köpte färska jordgubbar. Svårt att välja, det fanns många olika sorter och kvalitéer. De har ju också så fantastiskt fina grönsaker här, synd att vi inte kan köpa med oss hem till Sverige. Men å andra sidan är frukt väldigt dyrt i Japan.

Så småningom landade vi i Asahikawa, Hokkaidos näst största stad efter Sapporo. Väldigt omfattande förorter som består av småhus, affärer och verkstäder m.m. Stadskärnan utgår från järnvägsstationen. Vi gick runt på stan och fascinerades av att det sitter övervakningskameror och högtalare på varje lyktstolpe och ur dessa strömmar reklam och musik hela tiden, mycket störande och något skrämmande för vi hade ju hela tiden känslan av att det var rätt fridsamt och lugnt där vi var i Japan.

Saxophonist and his Cat på den 1,5 km långa gågatan i Asahikawa.

Så kom vi då till något som såg väldigt hemtamt ut. Uppe på en hög kulle, rödvita trähus med gräsmatta och garage, gärna en Volvo också. Bageri som sålde kanelbullar! Vi har kommit till Sweden Hills. Ett märkligt ställe. Svenska flaggor. Sweden center. Byggdes på 80-talet efter att den svenske ambassadören besökte Tobetsu och tyckte det var likt Sverige. Enligt vad vi hörde är det populärt att bo där.

Otaru är en stad en timme väster om Sapporo som alla turistbroschyrer tycker är värd ett besök så vi åkte dit vi också. Det är en mycket större stad än vad broschyrerna ger intryck av och att hitta till det berömda kanalområdet tog sin tid men var väl skyltat när vi väl var framme. Själva kanaleriet var väl inte så hiskeligt intressant men många brudpar låter sig fotograferas där och tar en tur i kanalbåtarna.

Åt denna utsökta och vackra lunch på Uroko shokai Otaru, ett lokalt hak intill bensinstationen. Kostade 118 kr.

Eftersom undertecknad är lite (=mycket) whiskyintresserad så var ju ett besök på Nikka Yoichi whisky destilleriet givet, här startade det japanska whiskyundret. Jag körde bil så redan på parkeringen blev jag emottagen av en vänlig japansk gentleman som klistrade en liten etikett på min skjorta där det stod att jag var bilförare och ingen sprit fick serveras till mig. Hustrun gick dock fri och kunde mumsa godsaker på plats. Tyvärr var alla guidade turer på japanska så vi gick själva runt överallt. Som framgår av bilden så eldar de fortfarande med kol under pannorna. Känns jobbigt och gammalmodigt, kanske de skulle hämta lite energi från Hokkaidos enda kärnkraftverk i Tomari på andra sidan av halvön som destilleriet ligger på. Men whiskyn är ju god så kanske inte ändå.

I hus vi hyrde, på hotellrum och på mer offentliga platser fanns ofta sådana här automatiska toaletter med spolning och torkning. Det gällde att inte trycka på fel knapp. Underlig upplevelse när man är van att sköta det själv med papper. På en del toaletter med lock, vilket den på bilden inte har, så öppnades locket automatiskt och en glad röst önskade välkommen på japanska.

En sak som vi uppskattar väldigt mycket är att japanerna är naturligt vänliga och inte fjäskiga. De tar oftast själv initiativ till att hjälpa till om man ser minsta handfallen eller vilsen ut. Japanerna har en stor förkärlek för gulliga och färgglada saker, vi åkte genom en stad som har en stor flygplats och fallskärmshoppningsklubb och de hade stora skyltar efter vägen med kor i fallskärm, kor som flög med vingar o.s.v. Det är väldigt uppiggande.

En vecka på Hokkaido var en utomordentligt underbar upplevelse som starkt kan rekommenderas. Flygrutten mellan Tokyo och Chitose är en av de mest trafikerade i hela världen så det är lätta att ta sig dit. Vi valde nu att lämna Hokkaido för nya upplevelser i Osaka, mer om det i del 5.

2023-01-07 16:27   Lena Holm

Det ser verkligen lockade ut att åka runt med egen bild i Japan, jag blir riktigt sugen och har nog inte ens tänkt tanken innan. Floxfälten är väldigt vackra men kanske inte så smart att använda odlingsmark på det sättet. Sweden Hills ser verkligen svenskt ut. Otroligt hur de arrangerar mat, t o m luncher, som ett konstverk.
Hälsningar Lena

2023-02-08 11:10   Margareta Cortés

Blir mer och ledsen över att vi inte kommer iväg på vår planerade resa till Japan. Men Japan finns kvar och makens flygförbud (proppar) kanske upphör.
Har läst om den där svenska kulle och kul att få se bild på det.
Uppskattar att få läsa om er resa. Ska läsa vidare nu.

Svar från stenp 2023-02-08 16:32

Hej Margareta. Kul att du uppskattar min reseberättelse. Jag har ju läst dina och tycker mycket om dina personliga reportage. Synd att ni inte kom iväg till Japan, hoppas allt blir bättre med din make så ni kan åka.