Treriksröset Kilpisjävri

Det är ungefär tio år sedan jag besökt Kilpisjärvi senast och då var det sommar. Förra höstvandringen var år 2000, vad den tiden går... Men i år blev det en fin vecka där uppe. Vi hade Kilpisjärven retkeilykeskus som bas och gjorde kortare turer därifrån, sammalagt blev det bara dryga 50 km vandrat men det får duga med två opererade knän.

Här är vi på väg till treriksröset och har stretat upp genom björkskogen och kommer ut på kalfjället. Här fjället Malla.

Vädret var omväxlande, mesta dels sol men någon liten skur kom det under dagen. Här en regnbåge vid Malla.

Någon hade det gått sämre för, skulle vara intressant att vet vad som hänt.

Efter ca 10 km vandring kom vi ner i björkskogen igen och ett par kilometer kvar till Kuohkimajärvi. Där finns finns två stugor på finska sidan, en som det är fritt fram att övernatta i och en som man bokar plats i på förhand mot en liten betalning. € 16,- / natt och person. Från stugan är det ca halv kilometer till röset.

Treriksröset sett från finska sidan med norska fjäll i bakgrunden. Här klarar man av tre länder på några sekunder genom att gå runt röset.

Följande dag var vi lata och tog "Maria" hem. Det är bara tre kilometer att gå från röset på svenska sidan till Koltalahti. Mellan Kilpisjärvi och Koltalahti går finns det båtförbindelse två gånger per dag under säsong. Båtresan tar ca en halv timme. Vill man göra det enkelt för sig så tar man båten båda vägarna och går 3 + 3 km. Båten väntar ett par timmar i Koltalahti så man hinner gott fram och tillbaka under tiden. 

Till slut en bild uppifrån Saana 1029 m mot röset. Det ligger där i bortersta sjön nån stans. Leden vi gick startar ner i dalen till höger lite utanför bild och över första "knölen" Pikku Malla och nedanför den följande som alltså är Malla.

Semester 3

Sista veckan av min semester är på gångs just nu. I fredags på kvällen körde vi bilen ombord på natt-tåget från Helsingfors till Kolari och på lördagförmiddag var vi framme. Sedan några timmars körning och vi var framme i Kilpisjärvi. Första natten var vi på norska sidan, innan vi slog läger på Kilpisjärven retkeilykeskus (ungefär: center för friluftsliv). Igår gick vi från Kilpisjärvi över Mallatunturi till Treriksröset. Terrängen var inte alltid den bästa för två opererade knän... Men i stort  rätt så lätt vandring. Här stretar frun framåt över ett stenigare avsnitt.

Men fram kom vi och övernattade i Kuohkimajäri ödemarksstuga på finska sidan ca 400 m från röset. På morgonen vaknade vi till strålande sol efter en kall natt, det låg en tunn isskorpa på de mindre vattendragen. Vi gick också och kollade på svenska röset 01, Sveriges nordligaste punkt. Här en panoramabild med i-luren mot röset från finska sidan. Som bekant har norrmännen de bästa fjällen...

På hemvägen valde vi det lättaste alternativet och gick 3 km till Koltalahti på svenska sidan och tog båten över sjön tillbaka till Kilpisjärvi. Det här är som sagt telefonbilder återkommer säkert senare med nån bild från kameran.

Ha det bra!

Semester 2

Min tredje semestervecka tillbringade vi till största delen på Åland. SFI-mästerskapen (Svenska Finlands Idrottsförbund) i friidrott avgjordes under dagarna tre på en splitterny Baltic Arena i Mariehamn. Jag hade fyra idrottare med som gjorde tillsammans nio starter så det fanns att hålla koll på. 

Efter tävlingarna blev det några dagars "riktig" semster på Åland och vi tog den norra linjens skärgårdsfärjor hem via Vårdö, Kumlinge och Brändö till Gustavs på fastlandet.

På Vårdö, den första ö-kommunen utan fast vägförbindelse, råkade jag på de här fina postlådorna. Trevligt med personliga lådor och inte de trista standard plastlådorna.

På Vårdö finns också Ålands minsta museum, ett telemuseum, som alltid är öppet och med fritt inträde.

Från Vårdö fortsatte vi med färjan till Kumlinge. Där finns en liten vacker gråstenskyrka med otroligt fina målningar på insidan. Under stora ofreden hade ryssarna använt kyrkan som stall och det har varit ett stort jobb att söka fram de gamla målningarna.

Från huvudön i Kumlinge kommun tog vi en mindre färja ut till ön Seglinge. Där hittade vi de här välskötta båthusen.

På Kumlinge finns också en gammal flygfyr. Jag visste inte ens att det har funnits sådana. Enligt Wikipedia byggdes den 1937 för att "understödja regelbunden flygtrafik mellan Helsingfors och Stockholm" . Det fanns fyra av dem, de övriga i Mariehamn, Iniö och Åbo.

Från Kumlinge fortsatte resan mot nästa ökommun som är Brändö. Utanför bybutiken stötte vi på det här fransktalande paret, ett smygskott med telefonen genom bilfönstret. Skulle den cykeln kunna berätta vad allt den varit med om... Åland och framför allt åländska skärgården är som gjord för cykelsemester.

Det här är vår sista kaffepaus på Brändö, ett "café" med härlig utsikt. Som analogkamera med på resan var min Noblex 135 sport. Blir kanske några panoramabilder i nån senare blogg när höstmörkret smyger sig på på riktigt och man själv smyger ut i mörkrummet.

Semester 1

Jag är inte värst bra på att få nåt postat hit, speciellt inte under sommaren. Sommartid trivs jag om möjligt ännu sämre framför datorn och all ledig vaken tid blir spenderad utomhus. Här kommer i alla fall några blider från extemporeresa i somras. Jag har min gamla VW och är medlem i Nordiska Typ 2 klubben. En klubb för folkabussar i alla ålrdrar från T1 till T6 och i alla utföranden. Klubben ordnar varje sommar en "Bussfest" i något nordiskt land och i år var det 20-årsjubileum och träfften hölls på Wikegårds camping på Öland.

Jag hade bara två veckor semester mitt på sommaren och det råkade träffa så bussfesten var veckolsutet mitt i semestern. Det blev nog en del funderas innan vi beslöt oss för att åka, man vet aldrig när gamlingen säger stopp och det är ju några kilometer till Öland. Men va f.n det har korsats Sahara med sådana här vagnar tidigare så Öland är väl "a piece of cake". Det blev lite snabbservice och inhandling av diverse reservdelar för säkerhets skull. Sedan var det bara att putsa och packa. Här är "Folke" packad och klar för avfärd på hemgården.

I våras öppnade Stena Line en ny linje mellan Hangö och Nynäshamn. Vi valde den dels för att vi har bara 60 km till Hangö, samt att vi slapp äventyren i Åbo och Stockholm på det viset. Här är vi ombord på M/S Urd som just lämnat Hangö och lotskuttern kommer och hämtar lotsen. Folke ser lite vilsen ut bland de nya plastbilarna, alla med motorn i fel ända dessutom...

Till Nynäshamn kom vi nån gång mellan 06 och 07 på morgonen. Sedan var det bara att susa söderut med hiskeliga 70 - 80 km/h (till medtrafikanternas stora glädje) och hoppas på att allt håller ihop. Det blev en kafferast vid Göta kanal i Söderköping och en tankning utanför Oskarshamn. Vi hade bokat in oss på färjan mellan Oskarshamn och Byxelkrok för att spara dryga 100 km. Tidtabellen var lite tight men vi gjorde det. Här anlöper vi Byxelkrok och det är inte långt kvar till campingen.

Det var redan många ekipage på plats när vi kom fram, men trots det fanns det gott om plats. Upp med tältet och fram med en välförtjänt öl. Kvällen fördrevs med att gå runt och titta på bilar och träffa nya människor.

Min fru hade ordnat med lite  hemtrevligt även när man campar! Och en Aaltovas ifall det blir hemlängtan...

På lördagen blev det lite tid för sightseeing.

De här två såg lite skeptiskt på oss. Kanske de inte hade råkat på en Doppelkabine från 1970 tidigare, eller så var de misstänksamma mot utlänningar.

På eftermiddagen var det dags för den prestigefyllda tävlingen busspush. Femmanna lag som skall skuffa bussen en viss sträcka så snabbt som möjligt. 

Kvällens höjdpunkt är långbordet där alla tar sitt campingbord och sin mat med sig och har trevligt tillsammans och lär sig känna andra likasinnade. I år var det 116 bussar på plats. Största delen svenskar men också Norge, Danmark och Finland var representerade. Några bussar hade till och med kommit ända från Tyskland och Schweiz. Får se var träffen ordnas nästa gång. Nu var det som sagt tjugonde gången. Av dem har två träffar varit i Finland och en i Danmark och en i Norge. Resten runt om i Sverige. Själv har jag deltagit bra en gång tidigare, 2018 då vi träffades i Somero i Finland

Kvällen avslutades med livemusik av Silverballs som spelade en massa kända covers. Stämningen var på topp tills det tyvärr började regna och de var tvungna att avsluta.

På söndagen sken solen igen och på programmet stod årsmöte och prisutdelning. Alla deltagare röstade under lördagen på sin favoritbuss, en i var ålderskategori. Och naturligtvis fick också busspushvinnarna sina priser. 

Efter det svägnde de flesta framhjulen hemåt. Den här gången tog vi vägen över bron och körde sakta norrut. En övernattning i Norrköping och sedan Nynäsghamn - Hangö, den här gången med M/S Stena Gothica.

Totalt blev det ca 1300 km och bilen rullade på utan några problem. Väntar med spänning på var det blir nästa år. Ifall det inte är allt för långt bort vet man aldrig...

Bilderna tagna med i-lur och Olympus OM-D E1 MK II och är inga fotografiska höjdare, men funkar bra som ett sommarminne. Blommorna och den sista är fruns bilder.

Skenet kan bedra

Jag var på en swapmeet i grannstaden Lojo idag. Nån större handel blev det inte, men det är alltid trevligt att gå omkring på parkeringen för när det är vackert väder som idag kan man träffa på del udda bilar.

Man kan t.ex undra vem som kör omkring med den här Moskvitsh 403 från -65, och hur den över huvudtaget är besiktigad.

En titt in i den och de väcker en del frågor om vad som gömmer sig under huven. Tyder på att det inte nödvändigtvis är den ursprungliga sovjetteknologin...

När man läser det här blir åtminstone jag rejält överraskad. Bilen är bestyckad med en turbomotor (står inget om volym eller hästkrafter) och har gjort en 1/4 mile på 10.3 med en topphastighet på 221 km/h! Högsta officiellt uppmätta hastigehten kört på ett flygfält 281 km/h!!! Jag är inte helt säker på att jag skulle vilja uppleva det i den här...

Det fanns naturligtvis en hel del annat också. Här är några "mera normala" men rätt så udda bilar på våra finländska landsvägar. Den här Alfa Romeon var min favorit. En sådan här skönhet skulle jag väldigt gärna ha i mitt garage.

Hudson möter man heller inte alla dagar. Här  två fina exemplar.

Isuzu Bellet kommer jag ihåg från min barndom, trots att det aldrig varit en allt för vanlig bil. De flesta av dem har mött sitt slutliga öde på våra rallyvägar.

Och till sist en Trabant som väl var rätt så vanlig här efter krigen. Nu ser man nån enstaka varje sommar. En sympatisk bil som åtminstone får mig att le.

Trevlig fortsättning på helgen.