Putins borttappade fredsduva?

Den här bilden tog jag under mitt enda (sista?) besök i St Petersburg. Det var påsken 2016 då världen ännu såg rätt så normal ut. St Petersburg var åtminstone då en vacker stad värd att besöka och det gick smidigt med direkt tåg från Helsingfors. Som det ser ut nu blir det knappast fler resor i den riktningen!

Vi kan bara hoppas att diktatorn och hans maroinetter tar sitt (ringa) förnuft till fånga och stoppar galenskaperna.

Bilden tagen med en Olympus OM-2 och Zuiko 50 mm 1,4. Fomapan 100 framkallad i HC110 1:63.

Lomo Berlin

Det har blivit lite klent med bloggandet på senaste tiden. Men efter att ha läst Nils B:s och Jerry S:s diskussioner om Orwo så beslöt jag skriva ett inlägg. Innan hade jag ingen aning om att Lomo Berlin är samma film som "nya Orwo", men enligt Nils så är det så och det kan jag gott tro.

Jag testade ett par rullar Berlin och har ännu nån i frysen. De här bilderna är för nästan exakt ett år sedan, en härlig solig men -17º kall dag på Sveaborg ytterom Helsingfors. Det är ett ställe jag varmt rekomenderar om nån är på väg över viken. Under turistsäsong trivs jag inte där, det är trångt om saligheten som i alla turistfällor. Men om man besöker ön t. ex på hösten eller vintern får man vara rätt så i fred.

De här bilderna är tagna med en Leica M4. "Berlin" är exponerad enligt ISO 400 och framkallad i HC110 1:31 7 min i 20º C. I min smak har det varit rätt så lite kontrast i Berlin-negativen, kan förstås bero på framkallningen (och i det här fallet definitivt också på scanningen). Här har jag använt ett orangefilter för att försöka höja på kontrasten. Jag har också mörkrumskopior på dem och där har jag fått till kontrasten bättre.

Så vill jag minnas pappa

I dag är det exakt ett år sedan min 87 årige far somnade in efter en kamp mot cancer. Han klarade av att bo hemma i sitt hus tills en dryg månad före slutet. Pappas "liv var trä".  Han jobbade hela sin aktiva tid med olika former av snickeriarbeten och ännu de sista åren tillbirnagde han mycket av sin tid i sin snickarverkstad. På femtio- och sextiotalet byggde han bl.a roddbåtar, men det tog snabbt slut när glasfiberbåtarna fick sitt genombrått. Ännu för inte så många år sedan började han på en båt med kommentaren "jag skall ännu se om jag minns hur man gör". Nu står den fem före klar i snickeriet, tanken är att jag skall försöka få den klar nån dag. Själv har jag inte den kunskapen men jag har talat med en herreman som jobbade åt honom en gång i tiden och han har lovat hjälpa. Finns förstås nyskolade båtbyggare också, men jag är inte säker på att de behärskar de gamla metoderna. Den här båten är t.ex allt igenom nitad med kopparnitar, inga skruvar eller lim här inte.

Men det är så här jag vill minnas pappa, så som han själv trivdes bäst!

Bilden tagen med en Olympus OM-1. Filmen är gammal sovjetisk Svema 100 som jag hittade djupt nere i frysen. Den är framkallad i Rodinal 1:100 io 1 h semistand.

Nu är det allvar!

Det är roligt när ryktet att man är intresserad av galma kameror sprider sig. Det dyker nu och då upp folk med nån gammal kamera de hittat som de vanligtvis ger bort. Så var fallet med den här.

Den här skönheten dök upp en vacker dag för några månader sedan. När jag öppnade den såg den riktigt bra ut trots att "lådan" var en aning sliten. Jag försökte googla mej fram till vilken modell, men det visade sig näst intill omöjligt, det finns hur många som helst liknande kameror. Jag hittade den här sidan som innehåller massor av infromation om Ihagee / Exkta: www.dresdner-kameras.de  men inte heller med hjälp av den lyckades ja lista ut nåt. Jag skickade ett mail till Michael Sorms som upprätthåller sidan och fick ett svar inom en timme! Enligt honom har den det här långa och välklingande namnet: Ihagee-Photoklapp-Patent Duplex 710. Tillverkad mellan 1925 och 1939. Han berättar vidare att huset var av trä till 1927 och att den utanpåliggande sökaren var mitt över objektivet fram till 1926. Eftersom min är av trä och har sökaren på sidan är den från 1927. Han skickade också med en scan av Ihagees försäljningskatalog från det året. Kameran kostade då 98,- reichmark. Han skriver att det var "Eine gute und teure Kamera" när det begav sig!

Den verkade annars fungera men slutaren blev öppen på längre tider. Försökte "gymnastisera" med den, det brukar hjälpa, men nix. Enfaldig som jag är förde jag den på service. Där fick jag reda på att slutartiderna styrs av den krommade tvärliggande luftcylindern ovanför objektivet. Den släpper ut luft den tid man ställt in (om jag förstod rätt). Nu funkar den igen, hur exakt det får vi se. Av en kompis fick jag lånat rullfilmsbakstycket för 6x9 på övre bilden. Det är inte i bästa skick men räcker säkert för att testa slutartiderna. Om nån har en bättre liggande så är jag intresserad. Skärpeinställningen kommer att bli intressant. Skärpan ställs direkt på mattskivan som kan jämföras med ett immigt bastufönster... Men med slutaren på T så den hålls öppen ser man någonting, åtminstone i bra ljus.

Ihopfälld är den liten och smäcker. Utvändigt lite sliten, men åtminstone en Leica är mera värt desto värre den ser ut. Det följde med två hållare för glasnegativ, men det får bli otestat (än så länge åtminstone).

Trevlig Valborg eller Glada Vappen som vi säger här!

World Pinhole Photography Day

Idag då det är World Pinhole Photography Day kände jag mej tvungen att pyssla lite och "fira". Om man en gång släpar hem en gran till julen och ett par björkar till midsommaren måste man väl bygga sig en kamera en sån här dag!

Det är alltså en tändsticksask, en Fomapan 100 på ena sidan och en tom kassett på andra sidan. Optiken är "Hartwall gin longdrink" alltså ett litet hål gjort i plåtbit från en tomburk. Frammatningsmekanismen är av samma tillverkare. Slutaren är som synes av typen "Efke infraröd". En vinkork försedd med stativgänga är limmad undertill. Sedan behövs ordentligt med isoleringstape för att göra det hela ljustätt.

"Harwall matchbox pinholecamera mark II"

Here we go

Trevlig fortsättning på WPPD!