Ihagee upp till bevis

Jag skrev i ett tidigare inlägg i maj om en  Ihagee-Photoklapp-Patent Duplex 710 från 1927 som jag hittade, eller rättare sagt hittade den mej. Jag försökte googla om kameran men det finns en hel massa liknande så jag kom ingen vart. Sedan hittade jag en väldigt bra Exakta / Ihagee sida och kontaktade Michael Soms som upprätthåller den och det tog bara en timme så fick jag svar. Dessutom fick jag en kopia av 1927 års försäljningskatalog! Här är hans utredning om hur han slagit fast åldern på den:

"die Laufbodenkamera ist die Ihagee-Photoklapp-Patent Duplex 710 (6,5x9 cm). Sie wurde von 1925 bis 1939 gebaut. Die größeren Modelle 720 (9x12 cm), 730 (10x15 cm) und 740 (13x18 cm) gab es schon seit 1914. Frühe Kameras bis 1927 hatten ein Gehäuse aus Holz, später war es Aluminium. Der Brillantsucher war bei frühen Kameras bis 1926 in der Mitte über dem Objektiv, später dann an der Seite der Objektivstandarte angeordnet. Ihre Kamera besitzt noch ein Holzgehäuse aber schon den Brillantsucher seitlich, sie dürfte aus dem Jahre 1927 sein.

Sie kostete in Deutschland (Katalog 1927) 98 Reichsmark mit dem Meyer Doppel-Anastigmat 1:6,8 und dem Ibsor-Verschluss. Eine gute und teure Kamera."

Här finns mer att läsa för den som är intresserad: www.dresdner-kameras.de - die private Homepage zur Geschichte der Dresdner Fotoindustrie

Efter lite putsning osv var det dags att ladda kameran med rullfilm, en kompis råkade ha ett Rollex bakstycke som passar den här. Egentligen skall den köras med glasnegativ men sådana hittar man inte i vaje bybutik längre...

Nå ja, man får åtta 6x9 negativ ur en film så ni förstår säkert att det har tagit hela sommaren att få slut på filmen, men igår var det äntligen dags att framkalla den. Filmen är inte den på bilden ovan utan en Fomapan 400 som jag framkallade i XTOL stocklösning i 7 min 20 grader. Alla åtta bilder var rätt så skapligt exponerade, aningen över vilket tyder på lite för långa tider. Slutartiderna styrs av en luftcylinder (det där blanka "röret" uppe bakom tidsratten) som om jag förstått rätt släpper ut luft den tid man valt och på det sättet hålles slutaren öppen enligt vad man ställt in. Inte direkt nån urverksprecision alltså. Skärpan är det lite si som så med, det var verkligen svårt att ställa skäpan direkt på mattskivan. I solsken är den som en spegel och i övrigt som ett immigt bastufönster. Nu förstår jag verkligen varför fotograferna förr kröp in under ett svart skynke. För att göra det hela ännu knepigare är bilden upp och ner på mattskivan.

Bilderna har varit en sväng via photoshop närmast för att rätas upp lite och så har jag tagit bort en del damm. En aning har jag korrigerat exponeringen och ökat kontrasten, men inget märkvärdigt.

I stark sol blev det en del speglingar och lite ljussläpp som jag skar bort, med det senare skyller jag på filmhållaren. Här är frun i växthuset

På följande bild är det havtornsplockning på agendan. Den här tycker jag blev rätt så bra.

Sedan har jag läst här bland bloggarna att allt utom full öppning är fegt, så jag är väl tvungen att ta med en sådan också ;)

Största problemet är nog att få skärpan rätt... Men resultaten är såpass lovande att det blir nog flera tester framöver. Och så skall göra nån mörkrumskopia också som jag sätter lite mera tid på.

Så vill jag minnas pappa

I dag är det exakt ett år sedan min 87 årige far somnade in efter en kamp mot cancer. Han klarade av att bo hemma i sitt hus tills en dryg månad före slutet. Pappas "liv var trä".  Han jobbade hela sin aktiva tid med olika former av snickeriarbeten och ännu de sista åren tillbirnagde han mycket av sin tid i sin snickarverkstad. På femtio- och sextiotalet byggde han bl.a roddbåtar, men det tog snabbt slut när glasfiberbåtarna fick sitt genombrått. Ännu för inte så många år sedan började han på en båt med kommentaren "jag skall ännu se om jag minns hur man gör". Nu står den fem före klar i snickeriet, tanken är att jag skall försöka få den klar nån dag. Själv har jag inte den kunskapen men jag har talat med en herreman som jobbade åt honom en gång i tiden och han har lovat hjälpa. Finns förstås nyskolade båtbyggare också, men jag är inte säker på att de behärskar de gamla metoderna. Den här båten är t.ex allt igenom nitad med kopparnitar, inga skruvar eller lim här inte.

Men det är så här jag vill minnas pappa, så som han själv trivdes bäst!

Bilden tagen med en Olympus OM-1. Filmen är gammal sovjetisk Svema 100 som jag hittade djupt nere i frysen. Den är framkallad i Rodinal 1:100 io 1 h semistand.

Slowfoto med Ihagee-Photoklapp-Patent Duplex 710

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så hittade en Ihagee-Photoklapp-Patent Duplex 710 hem till mej. Efter en del underhåll är det äntligen dags för provskjutningar! Det skall bli intressant att se vad det blir om nåt över huvudtaget fastnar på filmen, arbetsförloppet kräver en viss koncentration till att börja med innan det sitter i ryggmärgen.

Först skall slutaren ställas på "T" så den hålls på full öppning. Sedan skall man enligt bästa förmåga komponera och ställa skärpan direkt på mattskivan (bilden syns upp och ner). Efter mina första försök i går förstår jag bra att gårdagens fotografer i det här skedet kröp in under ett svart skynke, mattskivan blev lite av en spegel i vissa ljussitautioner. När kompositionen och skärpan sitter så kommer följande viktiga steg: Kom ihåg att stänga slutaren!

Följande steg är att byta ut mattskivan mot en filmhållare och dra ut darksliden. Jag fuskar och använder 120 film i ett "Rollex Patent" rullfilmsbakstycke, det råkade inte finnas 6x9 glasnegativ i närbutiken... Så skall naturligtvis ljuset mätas eller uppskattas och ställas in tid och bländare.

And there we go!

Sedan är det att rekommendera att sticka tillbaka darksliden innan man börjar tänka på följande blid. Finns ingen spärr som t.ex på en Hasselblad. Det går även att "avfyra" gång på gång utan att behöva spänna slutaren på nåt sätt. Det föreligger alltså en viss risk för dubbelexponeringar.

Nu är det att få slut på rullen så det blir framkallning. Återkommer med resultatet i ett senare skede om det blev nåt.

Nu är det allvar!

Det är roligt när ryktet att man är intresserad av galma kameror sprider sig. Det dyker nu och då upp folk med nån gammal kamera de hittat som de vanligtvis ger bort. Så var fallet med den här.

Den här skönheten dök upp en vacker dag för några månader sedan. När jag öppnade den såg den riktigt bra ut trots att "lådan" var en aning sliten. Jag försökte googla mej fram till vilken modell, men det visade sig näst intill omöjligt, det finns hur många som helst liknande kameror. Jag hittade den här sidan som innehåller massor av infromation om Ihagee / Exkta: www.dresdner-kameras.de  men inte heller med hjälp av den lyckades ja lista ut nåt. Jag skickade ett mail till Michael Sorms som upprätthåller sidan och fick ett svar inom en timme! Enligt honom har den det här långa och välklingande namnet: Ihagee-Photoklapp-Patent Duplex 710. Tillverkad mellan 1925 och 1939. Han berättar vidare att huset var av trä till 1927 och att den utanpåliggande sökaren var mitt över objektivet fram till 1926. Eftersom min är av trä och har sökaren på sidan är den från 1927. Han skickade också med en scan av Ihagees försäljningskatalog från det året. Kameran kostade då 98,- reichmark. Han skriver att det var "Eine gute und teure Kamera" när det begav sig!

Den verkade annars fungera men slutaren blev öppen på längre tider. Försökte "gymnastisera" med den, det brukar hjälpa, men nix. Enfaldig som jag är förde jag den på service. Där fick jag reda på att slutartiderna styrs av den krommade tvärliggande luftcylindern ovanför objektivet. Den släpper ut luft den tid man ställt in (om jag förstod rätt). Nu funkar den igen, hur exakt det får vi se. Av en kompis fick jag lånat rullfilmsbakstycket för 6x9 på övre bilden. Det är inte i bästa skick men räcker säkert för att testa slutartiderna. Om nån har en bättre liggande så är jag intresserad. Skärpeinställningen kommer att bli intressant. Skärpan ställs direkt på mattskivan som kan jämföras med ett immigt bastufönster... Men med slutaren på T så den hålls öppen ser man någonting, åtminstone i bra ljus.

Ihopfälld är den liten och smäcker. Utvändigt lite sliten, men åtminstone en Leica är mera värt desto värre den ser ut. Det följde med två hållare för glasnegativ, men det får bli otestat (än så länge åtminstone).

Trevlig Valborg eller Glada Vappen som vi säger här!

Palakoski

Som analogfotograf kommer det mesta med lite fördröjning. De här bilderna är från långfredagen då frun och jag besökte Palakoski friluftsområde i Vichtis (Vihti) ca 30 km nordväst om Helsingfors. Vi gick en dryga 5 km slinga i varierande natur och terräng, allt från för trakten rätt så höga berg till små kärrområden mellan bergen. Dessutom rinner där en å som på ett ställe bildar en rätt så fin fors (koski = fors). Det här var en helt ny bekantskap för mig trots att det ligger på enbart tre kvarts köravstånd hemifrån. Definitivt värt besöket och det kommer med högsta sannolikhet att bli flera.

Skulle vara intressant att höra vad den här har sett genom åren...

Generationsskifte?

Vi råkade också på ett litet isfall

Och till sist en obligatorisk bild på en del av forsen. Det skulle ha blivit en bättre vinkel från motsatta stranden, men jag kände inte för ett vad just då

Bildinfo för den som är intresserad:

Olympus OM-4Ti, Fomapan 100 exponerad enligt ISO 100, Kodak HC110 1:63 10 min i 20°. Scannat med Epson V700.