Astro från balkongen

Det har varit väldigt dåliga förutsättningar för astrofoto i denna säsong, men några bilder har det ändå blivit. Dessa är tagna från balkongen i Rydebäck i december, eftersom utrustningen står beredd på balkongen så kan jag ta något om det skulle klarna upp några timmar 

Horsehead Nebula IC434 är nog efter Andromedagalaxen, Plejaderna och Orion nebulosa den mest fotograferade i rymden, då det är ett väldigt vackert område. Ligger 1500 ljusår från jorden. Det röda är joniserad vätgas och det mörka hästhuvudet är packad rymdstoft. Hästhuvudet ligger vid Orions bälte, de tre stjärnorna på rad. Hittade en blogg där jag troligen la ut min första bild på detta område, dock är det väldigt svårt att se huvudet, vissa förbättringar har det blivit på bilderna under de två år som gått. Denna bild är tagen med 13 exponeringar på 300sek med LeXtreme filter och objektiv Nikon 300/4. Länk till en tidigare blogg:

https://www.fotosidan.se/blogs/peterdahlen/astrofoto-fran-balkongen.htm

en på månen och Jupiter , Jupiter den lilla pricken till höger, denna och bilderna nedan är tagna på frihand med D500 och 300/4, de nedan också med TC1,4

Jupiter 

Månen


Nordamerikanska nebulosan och pelikan nebulosan (till höger) också ett vanligt motiv att fotografera, ligger i stammen av Vintergatan. Bilden tagen med Samyang 135/2 med 10 exponeringar på vardera 300 sekunder och LeXtreme filter 

Ett panorama med fyra bilder med Crescent Nebula i mitten. Jag fotograferade först dessa fyra områden med överlappning, sedan stackade i Siril och därefter ihopsatta till en bild i PS. Samyang 135/2 varje bit i mosaiken innehöll 7-10 exponeringar på vardera 300 sekunder, med LeXtreme filter 
Crescent Nebula samma som bilden tidigare men nu ensamt objekt, med 300/4 med TC1,4, dvs 420mm. Använt LeXtreme filter och totalt 15 exponeringar på vardera 300 sek 

Tadpoles Nebula, grodyngel, de syns som två ljusare prickar i vänstra överkant av nebulosan. Men denna behöver mer tid för att de ska framträda bättre samt att jag använder mer brännvidd 300-420mm, denna är med Samyang 135/2 totalt 16 exponeringar på vardera 300sek, LeXtreme filter

Lobster Claw Nebula till vänster, Bubble Nebula i överkant o Cave Nebula i högra nedkant. Alla dessa har jag fotograferat separat tidigare med 300mm. Dessa ligger så nära varandra så med 135mm så kom alla med i samma bild. Samyang 135/2, totalt 21 exponeringar vardera 300 sekunder och även här LeXtreme filter 

2023-01-08 08:54   stenp

Crescent Nebula ser ju helt overklig ut, som nån felframkallning av en gammal diabild. Häftigt att se din rymd. Jag har ett teleskop men det visar ju inte så tydligt som du får fram. Kanske jag ska försöka mig på att använda kameran i stället. Finns säkert en del tips på nätet att börja med.

Svar från pdahlen 2023-01-08 10:28

Det tycker jag du ska prova på, exponeringstiden gör otroligt mycket. Jag har inte några exakta siffror men jag kan tänka mig att i samma ljusföroreningar så kanske ögat kan ta emot information motsvarande några sekunder medan en kamera addera på exponering efter exponering. Tex jag kan fotografera Vintergatan och ser absolut ingenting med ögat, mer än att det är några stjärnor. Men med kameran så framträder Vintergatan med bara 20 sekunders exponering.Bästa bilderna blir det om man kommer upp i mer än 1 timmas exponering. För att inte behöva ta väldigt korta exponeringar och hundratals bilder, så behöver man har en rigg med motor som kompenserar för jordrotationen

2023-01-08 09:20   laha

Fascinerande bilder. Det är alltid lika intressant att se dina astrobilder, och bra texter till.

Svar från pdahlen 2023-01-08 10:30

Tackar, alltid spännande att fotografera och visa något man inte kan se

2023-01-08 11:46   Måns H

Tittar och läser. Helt fascinerade att det räcker med 300mm och en hel del konsthantverk för att ta en bild som den helt overkliga på Crescent Nebula. Och att ett 135mm objektiv får med så mycket och med den teknik du får att fungera ge så tydliga bilder.

Svar från pdahlen 2023-01-08 13:36

Tackar, jo man är förvånad att det går att fotografera något som är flera tusen ljusår bort. Det var för bara några år sedan jag förstod att det var möjligt, det går nu att förbättra detta ytterligare med förfinad redigeringsteknik och genom att samla in mer tid i varje bild. Jag ligger oftast kort med runt en timme men många ligger på 3-4 timmar per bild och det gör en hel del. Tekniken är ändå så avancerad att det går att fotografera en timme och flera månader senaste lägga till ytterligare några timmar. Jag fotografera nu med en dedikerad astrokamera, den samlar in mer från de våglängderna som nebulosorna utsänder jämfört med en vanlig systemkamera, samma gäller de filter jag använder som tar bort ströljuset så att så mycket som möjligt samla in ljuset från nebulosorna

2023-01-08 13:31   Bjarne

Oj så många fina bilder! Jag tror första, Crescent Nebula och sista är allra vackrast i mina ögon.
Hälsningar, Bjarne

Svar från pdahlen 2023-01-08 18:48

Tackar, jo det finns många objekt och vissa är vackrare än andra

2023-01-08 13:51   Lena Holm

Packad rymdstoft låter som något ur en saga och det är ju lite sagoaktiga dessa bilder, även hur de namnges. Det krävs en del fantasi för att se strukturerna men hästhuvudet är ju någorlunda tydligt. Fascinerande att se.
Hälsningar Lena

Svar från pdahlen 2023-01-08 19:03

Tackar, nä det är väl inte alltid man ser kopplingen till namnet, men ibland gör man. På tal om det så ska det vara Lobster Claw i sista och då kanske man ser kopplingen lättare. När man väl får grepp om tekniken och redigeringen så får man sätta sig in mer i vad man fotograferar. Packad rymdstoft är taget från Wikipedia, man förstår ju att det är områden med mörk materia som dödar ut ljuset, men hur fast kan det vara i rymden? På engelska står det The darkness of the Horsehead is caused mostly by thick dust blocking the light of stars behind it. Man undrar ju ändå om inte detta är rörligt och att hästhuvudet med tiden blir något annat, men när den nu ligger 1500 ljusår bort så tar en förändring ganska lång tid

Khalad 2023-01-08 21:58

Packat eller packad rymdstoft är nog inte som det låter, jag menar packat efter jordiska förhållanden. Den normala tomheten i rymden är egentligen ofattbar men blir lättare att förstå om man tänker efter vilka avstånd vi kan fotografera med tex Hubble och Webb - flera miljarder ljusår. Det är fullständigt ofattbara sträckor och det är uppenbart att rymden måste vara helt osannolikt tom för att ljuset ska nå fram, till våra teleskop. Därför behövs det inte heller mkt till atomtäthet för att vi ska uppfatta ett område som partikelmoln. Det jag snabbt fick fram genom att googla är att atomtätheten i rymdmoln kan variera mellan enstaka atomer per cm*3 till som tätast 10*6 atomer per cm*3. Vanlig luft här på jordytan innehåller ca 2,5 x10*19 molekyler per cm*3, dvs vanlig luft vid jordytan är ca 10 biljoner gånger tätare än de absolut tätaste rymdgasmolnen. Men visst är dom packade jämfört med hur det är i rymden i övrigt :-)

Svar från pdahlen 2023-01-09 05:52

Intressant Björn, hur lättare packad dessa rymdmoln är desto mer rörlig tycker man att de borde vara. Hästhuvudet upptäcktes 1888, nu vet jag inte om man namngav det då, de populära namnen brukar vara ganska nya. Så kanske såg det från början inte ute som ett hästhuvud, svårt att veta och hur ser det ut nu?

Khalad 2023-01-09 14:18

Fast det blåser nog inte så mkt därborta :-) Däremot finns säkert lite strålningstryck från närliggande stjärnor/ galaxer. Orionnebulosans stora glödande stoftmoln är ca 24 ljusår i "diameter", hästhuvudet kanske några ljusår. Några ljusår låter inte så mkt men är rejält långt så det ska till en rejäl hastighet för att se tydliga formförändringar på sådär 100 år.

Svar från pdahlen 2023-01-09 14:30

Jo det är väl så, små förändringar märks inte för allt är så stort. Som sagt man får plugga lite astronomi när allt annat sitter

2023-01-08 21:29   Khalad

Fantastiska bilder! Hästhuvudet i Orionnebulosan är en höjdare. Betagen och imponerad! Hälsningar/ Björn

Svar från pdahlen 2023-01-09 06:01

Tackar, jo hästhuvudet är ett vackert område. Rymden är både fascinerande och svårbegriplig. Bara det att man fotograferar någon typ av ”hägring” som har färdats 1500 år är svårt att förstå. När man ska ställa in fokus på objektivet så är det extremt känsligt, det är ju i närheten av oändligt men det är alltså en rörelse på fokusringen som är tiondelar av millimeter, så när man är nästan i fokus så flyttar man ringen så ytterst lite så ibland ser man att man inte gjorde någon förflyttning. Fördelen är ändå att all fokus är i ett plan, så har man satt fokus på en stjärna så har man fokus på det man tänker fotografera den natten