En dag i Hjo

Idag blev det en utflykt till Hjo där den årliga slöjdmässan gick av stapeln. Medan hustrun nogsamt studerade allt fint hantverk kombinerade jag nytta med nöje så att säga...dvs jag fotograferade en del under rundvandringen. Jag var inte ensam fotograf utan noterade att en hel del karlar i olika ålder gick omkring med systemkamera på magen eller över axeln. Dock var det knappast någon kvinna med kamera; och även kompaktkamerorna var sällsynta. Canon och Nikon dominerade som vanligt, jag såg inte en enda Pentax- eller Olympusägare t ex.

Slöjdmässan hålls i ett vackert parkområde där de skarpa kontrasterna mellan ljust och mörkt en solig dag utgör en verklig utmaning. Förutom bilder på utställare och (till viss del, alla uppskattar inte "spionbilder") deras hantverk är det alla människor som är intressanta fotoobjekt. Typ gatufoto i en park i Hjo alltså. Förra året hade jag med en Leica M8 vid besöket i Hjo; i år valde jag i stället en systemkamera av konventionellt snitt, Pentax K-5. Båda systemen har sina för- och nackdelar. Man får helt enkelt göra det bästa av situation/utrustning.

Vid en genomgång av bilderna hittade jag några som visar en viss synkronisering mellan människor i sällskap med varann.

Inga direkta mästerverk var och en, men tillsammans kan de vara trevliga att visa upp (tycker jag).

För alla bilderna användes Pentax 77/1.8 som jag tycker är ett jättefint litet objektiv med fantastisk kvalitetskänsla!

Vid den här typen av arrangemang; marknader, gatufestivaler etc. kan det många gånger vara kul att välja ett tema som man försöker fånga så många bilder som möjligt av. Idag försökte jag t ex plåta så många hundar som möjligt. Hundar är ju som de flesta vet inte alltid så lätta att ta bra bilder av. Man får kämpa med svarta resp vita pälsar med do under- resp överexponering. Autofokusen klarar inte alltid att låsa skärpan på rätt ställe beroende på pälsstrukturen. Sedan rör de sig också de små rackarna...precis när de för ett ögonblick har perfekt position kommer en passerande människa i vägen, eller hunden bestämmer sig för att vända andra sidan till. Det rätta ögonblicket kommer som en snigel och försvinner som en blixt brukar det stå i fotoböckerna...