Höstens sista färger

Nu har jag nyss vaknat och söndagen är regnig, kall och trist. En konsekvens av att man fotograferar mycket är ju att man har bilder både som minne och bevismaterial. Hur var vädret förra söndagen? Jo det var fantastiskt fint i alla fall här i Västergötland. Så jag plockade lite i de bilder jag tog för en vecka sedan, bilder tagna på gården där jag bor. Redan då hade mycket av färgprakten försvunnit i och med att lövfällningen varit så intensiv under veckan som gått På lördagen satt jag i köket och såg, och hörde, hur eken på vår tomt släppte sina löv. Det regnade löv helt enkelt. Men det missade jag att fota...

Idag ser det ut att bli en innedag, med lite läsning, någon idrott på TV förstås och så kanske lite arbete med bildarkivet.

Ett av få träd med lite färger kvar. Här betar våra hästar på sommarhalvåret.

En bild med kontraster, svårt att få till den riktigt bra.

Man blir lätt hemmablind; visst är det vackert med stenmurar och betesmarker som inte växer igen.

Alla bilder tagna med Leica M8.2 och Summicron 28/2. En härlig kombination när man, som jag gjorde förra söndagen, flanerar lite planlöst och har tid att fundera och kan jobba manuellt med exponering och skärpa. Om bilderna förstoras ser man bättre den fina skärpa, tycker jag i all fall, som detta objektiv är kapabel till.